Lantlollan

Ja, såhär dålig uppdatering hade jag inte tänkt att det skulle bli.
Tänkte skriva om midsommar idag. Men. Jag. Orkar. Inte.
Första jobbdagen idag och jag är död av trötthet. Dessutom åt jag precis och är död av mätthet. Sen är det ju sjukt varmt, så jag är även död av varmhet (aningen oklart om ordet varmhet finns i svenska ordlistan).

Konstigt folk blir deprimerade. Man kanske borde våga vägra nyheter.

Ja hej och hå stå på tå, imorgon är det midsommar. Det ska bli sjukt trevligt. Vi är omkring tjugo stycken som ska fira en riktig midsommar. En sån där med mat, lek och snaps långt ute på landet. Jag lovar att ta en sjuhelvetes massa bilder.
För örvigt kanske ni hatar mej för att jag är lite dålig på att uppdater. Men vettni? Vänj er. För nu är det sommar.Och då skiter jag i er. Men det bli bättre när sommaren är över. Aj pråmis.

Här tävlar jag om hundmat för 5000. Vänligen in och rösta på mina bilder. Gör ni inte det blir jag kanske tvungen att ringa upp någon av mina bekanta från förr i tiden. Nej nej, det är inget hot. Det är ett löfte.

Ja, så har jag spenderat dagen.
Först packade Jasmin, med bonusbarn, in mej i bilen som skulle ta oss till Busfabriken. Och det var ju trevligt. Då fick vi ju sitta och dricka kaffe och prata om vuxensaker i fyra timmar medan barnen lekte. Det kändes nästan som att jag var typ 31 eller så.
När barnen var färdiglekta åkte vi hem och dumpade dom och gick på bio. För kärleken hette filmen. Jävligt bra film om jag får säga mitt.

Om man inte har något att göra vid klockan ett på natten kan man alltid städa kylskåpet.

Perfekt lösning. Så att säga.

Jag ställde mej på vågen idag. I hopp om att ha tappat iallafall några gram. Vad hände tror ni? Jo, pilen ville inte sluta snurra och vågen skrek error error. Typ så. Kanske inte riktigt, men ungefär. Jag har alltså gått UPP ett och ett halvt kilo. Det är inte ok!
Jag har skippat alkoholen, ätit skräpmat (Max) EN gång, och gått långa jävla rundor med hundet varje dag, i tre veckor. Och jag har gått UPP i vikt. Dock är jag lite osäker på hur mycket snask jag har stoppat i mej. Inte så mycket. Tror jag. Jag är lite av en smygätare. Äter helst onyttigheter i ensamhet. Sen förtränger jag att jag har ätit.
Jag har nu kommit på värsta braiga idén. Varje gång jag äter något som jag inte borde måste jag skriva det här i bloggen för hela vida världen to see. Kan funka. Vi får la se.

Ja den knappen är tillbaka här. Men eftersom det känns helt onödigt att ha den här på framsidan när den inte registrerar enskilda inlägg då, så finns den bara där man kommenterar.

Så vet ni det.

När jag syndade i lördags gjorde jag det hemma hos Jasmin. Jasmin bor så långt ut på kanten av hålet som man kan komma, och om det är långt till någonting här, så är det just till henne. Trots att det är så jävla långt tog jag alltså hundet under armen och promenerade dit. Detta betyder förstås att jag också var så illa tvungen att gå hela jävla vägen hem också. Det gjorde jag, och det tog väl ungefär en halvtimme.
När jag äntligen var hemma och stoppade handen i väskan för att ta upp nycklarna och låsa upp porten fick jag en mindre hjärtattack när jag insåg att det inte låg några nycklar där. En aning panikslagen rotade jag upp allt som låg där i, enbart för att göra det helt klart för mej själv att det fanns inga satans nycklar i väskan.
Motvilligt blev jag tvungen att ringa upp Jasmin (som för längesen hade somnat eftersom hon skulle upp och jobba dagen efter) och tvinga upp henne för att kolla om nycklarna låg kvar hos henne någonstans. Det gjorde dom inte.
Eftersom jag är jag och mitt liv är mitt liv insåg jag fakta och sa: Jahappja, undrar vad en låssmed kan kosta såhär en lördagnatt. Precis exakt då kom hon på att hon har ju för fan en nyckel hem till mej. In med nyvaken, halvnaken och öldrucken Jasmin i bilen för att för 24972642376:de gången rädda Linn ur nöden.

När jag dagen efter tvingade hela familjen att köra genom hålet lika snabbt som en snigel med bruten ryggrad springer, var jag en aning rädd om mitt liv då min bror inte verkade uppskatta sightseeingen genom Åstorp.
Till och med jag insåg att det skulle bli svårt att se ett par nycklar i gräset eller i en buske genom ett bilfönster, så när jag kom hem tog jag åter hundet under armen och marcherade nästan hela vägen tillbaka till Jasmin. Jag hoppades ofantligt mycket på att hitta dom förbannade nycklarna. Det gjorde jag inte.
Nu var det alltså bara att inse att nycklarna var borta. Jag gav helt enkelt upp och gick hem.
Efter att ha rotat genom min väska några gånger det senaste dygnet la jag märke till att det kanske var dags att rensa lite där i. Kanske rent av låta den vila lite och plocka fram en lite somrigare. Jag gjorde det. Sen rensade jag ut hur mycket skit som helst ur den gamla väskan. Och nä men tjosan hoppsan, där i innerfickan låg visst mina nycklar.

Det var ungefär då jag fick idén om att ta upp badkaret jag har i förrådet och dränka mej i det.

Jag sitter här i tristess och klickar runt på nätet. Hittade detta. Intressant läsning. Undrar hur många som vandrar runt med en oställd diagnos egentligen.

Försöker återhämta mej efter att ha sett den här bilden, och insikten som kom med det.

Ja, Houston we have a problemo. Jag har syndat. Jag har druckit öl. Fyra stycken. Eller var det fem? Jag minns inte så väl. Och jag tror jag blev straffad med att gå upp två kilo på direkten.
Kvällen har alltså spenderats i goda vänners sällskap.
Vi hade också ett par, tre, fyra, fem, sex hundar som sällskap. Hundet var jobbigast av alla och hade ofantligt svårt för att hålla käften. I vanlig ordning. Och jag fick sjutton smärre hjärnblödningar på köpet. I vanlig ordning.
Nu ska jag sova bort mina hjärnblödningar. Imorgon är det barnkalas. Igen.

Ja det gick ju bra igår. Jag lyckades hålla mej från hamnen. Jag träffade inte heller någon jag inte ville träffa. Att vi satt fem stycken i en lägenhet och tittade på varandra kan kanske spela in en smula. Kanske.
Nästa helg är det midsommar mina vänner. Jag känner att detta faktum kan vara ett hot mot min nykterhet. Jag har redan nu bestämt hur jag ska tackla detta. Jag tänker helt enkelt skita i vilket och supa till jag stupar. Vi vet ju hur det brukar fungera, så jag tänkte redan nu be om ursäkt för eventuella fyllebravader så som konstiga telefonsamtal, sjuka sms, obefogade utskällningar, jobbiga fyllesamtal, etc. Då har vi det avklarat, och när den fyllan är över glömmer vi direkt att den har existerat, och går vidare som att ingenting har hänt.





För övrigt älskar jag att ni blir fler och fler varje dag. Till alla er nya; Välkomna för fan. Stanna gärna så länge ni vill. Och om ni känner er lite stötta av det jag skriver ibland, så ta det inte så allvarligt. Gärna med ett dl-mått salt.

När jag kom hem var jag en smula hungrig och tänkte att jag skulle steka mitt sista ägg och lägga det på en macka.




Jag tänkte visst fel. Det skulle jag tydligen inte alls göra.

Sen min kropp bestämde sej för att anta storlek blåval har jag försökt hålla mej från stora staden så gott det går. Mest för att inte riskera att rulla ner i hamnen och drunkna. Men också av andra anledningar.
Nu har Wolf tydligen lyckats övertala mej till att vi ska ut på äventyr i just stora staden. Ja Helsingborg för er som inte fattar.
Jag vet inte riktigt om jag tycker detta är bra eller anus. Vi får väl se.

Jag har lovat mej själv att den här bloggen ska vara personlig, men inte för privat. Jag tänker nu bryta det löftet. En gång, jag lovar. Bara en gång. Och till alla er som det inte berör; förlåt för fan.


Nu får du väl för fan ändå ge dej med ditt självgoda jävla beteende. Jag hade för fan likadant innan, men med svart bakgrund. Långt innan du hade det.

Varför blir man ibland nummer tvånödig när man röker? Någon som vet?

Behövs inget längre utlägg här va?

Telefonen ringde.

Linn: Hej.
Jasmin: Nu ska vi hitta en man till dej!
Linn: Jaha?
Jasmin: Ja nu är det dags.
Linn: Jaha?
Jasmin: Ja, jag ska registrera dej på en sida.
Linn: Jaha? Jag har provat det innan. Funkar sådär.
Jasmin: Ja, men detta är en annan sorts sida där kompisar ska greja.




Detta kan bara sluta på ett sätt. Åt helvete.

Jag fastnade totalt med den här jävla headern inatt. Javisst. Kom väl i säng vid fyra eller så. Somnade vid fem.
Igår var jag med Fredrik på akuten för han bölade (grät på skånska) om att han hade ont i sitt ben. Akuten kunde inte göra något åt hans problem just då, utan han skulle komma tillbaka idag vid nio.
Fredrik, som för övrigt är 31 år gammal, kunde för allt i världen inte åka in själv utan sin kvinna. Det gick inte ens att jag skulle följa med. Nej nej för fan, det måste vara hans Jessica som följer med på sånahär farliga äventyr.
Fredrik och Jessica är Jordan och Leons föräldrar. Och nu kan ni kanske själv räkna ut att jag var den som snällt fick rulla ur sängen i morse för att sitta barnvakt.
Det skulle kunna vara så att jag har ett smärre problem med morgonhumör ibland. Och det kan vara så att om Fredrik vill så kan Fredrik vara den mest irriterande människan i denna världen.
När han ringde första gången klockan tio i åtta hade jag först en liten önskan om att jag skulle halka i duschen och bryta nacken. När han ringde andra gången för att skrika HEJ LINN i mitt öra, och kolla om jag hade kommit upp ur sängen började viljan om att istället mörda Fredrik växa. När han för tredje gången ringde och jag svarade "jag kommer, sluta störa dej", och hans svar på detta var "men jag ville bara sjunga för dej", ja då var det bestämt. Fredrik skulle dö.
Vad jag vill ha sagt med detta är att ni ska vara glada att jag över huvudtaget är här för att uppdatera, och att jag inte sitter inspärrad på någon psykavdelning i närheten.

Oh yes I did! Jag gjorde en egen header. Och nu vill jag att ni överöser mej med kommentarer om hur jävla snygg den är.

Tack på förhand.

Ja, som ni märker har jag gått loss på designen här nu i några dagar. Nu vill jag bara ha en ny header som jag vill göra själv. Men eftersom jag är så pass retarderad i datorvärlden att jag inte ens klarar att få hem Photoshop, så verkar det inte som att jag kommer ordna det denna sidan av 2000-talet.
Hur sur tror ni att jag är för det?


Sur så in i helvete ja.

Inatt när jag var ute med hundet hörde jag ett väldigt märkligt ljud. Jag undrade vad det var för idioter som stod och sch:ade varann hela tiden.
När jag kom lite närmre insåg jag att det var två igelkottar som helt ogenerat utförde sexuella handlingar mitt på öppen gata. Va fan liksom.

Först GB-gubben och sen detta. Jag undrar vad har jag gjort för ont för att utsättas för detta plågeri?


Lucky bastards!

För att ge er ytterligare förståelse om hur det är att vara Linn ska jag nu berätta för er om min dag.
Först och främst kom jag inte i säng förrän klockan var över fem i morse eftersom hunden var bajsnödig ungefär var femtonde minut hela natten.
Klockan halv elva ringde telefonen. Då var det tid att rulla ur sängen och ställa in moodet på älska barn-moodet. Jag skulle nämligen passa Leon hela dagen.
När jag var på plats och Leons mamma hade lämnat fortet tänkte jag att jag skulle fixa till en sak här i bloggen. Hann väl klicka tre-fyra gånger bland hiv-koderna innan allt gick käpp rätt åt helvete. Vad jag än gjorde fick jag bara upp en massa felmeddelanden. När jag var på bristningsgränsen och tårarna var på ingång (eftersom jag just hade slarvat bort ungefär två års text) kom allt tillbaka. Men då hade jag ju panikklickat i en halvtimme och det mesta jag fixat med dom senaste dagarna var borttrollade. Ungefär här började jag bli självmordsbenägen.
Jasmin kom lite senare för att köra mej till veterinären och köpa hundmat. Packa in Leon och mej själv i bilen. Försöka knäppa bältet till ungens barnstol. Hjärnblödning nära. Slutade med att vi fick köra ner till ungens pappas jobb och knäppa bältskiten.
Vi hamnade iallafall i hålet där veterinären bor till slut. Helt jävla mörkt hos veterinären. Lapp på dörren. "Idag stänger vi klockan 15.00 på grund av personalmöte." Klockan var 15.05.
Vi snurrade sen runt där i hålet i ungefär en timme för att hitta någon annan veterinär. Veterinär obefintlig.
Till slut insåg vi att  det inte skulle bli någon hundmat just då, och körde hem.
När Leons pappa kom hem informerade jag honom om att vi tyvärr måste packa in barnen i bilen för att köra till djursjukhuset i Helsingborg. Det gjorde vi.
Hon var väldigt vänlig den där som jobbade där. Vi pratade lite om vädret och om hur dålig en hund egentligen kan bli i magen. Eftersom jag är kvinna och besitter något som heter simultankapacitet så satte jag samtidigt i kortet i läsaren. Slog koden. Medges ej. What? Va i helvete? Vi försöker igen. Medges ej. Amen dra åt helvete.
Till saken hör att jag är tillfälligt ofantligt fattig och mor min hade överfört ungefär exakt lika mycket som mathelvetet skulle kosta. Så jag visste ju att det fanns precis så mycket pengar.
En aning frustrerad gick jag ut till min telefon och loggade in på banken. Ja men självjävlaklart har dom dragit 169 kronor för något jag inte har en aning om. Självjävlaklart just idag. Just idag när jag har fått överfört exakt så mycket pengar som jag behöver. Ungefär här började jag slipa kniven som skulle få äran att kötta av min halspulsåder.
Tack och lov fixade det sej till slut, och jag hade maten med mej hem.
När jag kom hem ringde telefonen och jag skulle bli upphämtad för att köra och äta glass. I samma hål som veterinären bor. Mjukglass skulle vi äta. Och jag visste exakt var det fanns. Vi körde dit. Klockan 21.04 var vi på plats. Dom stängde 21.00.


Wanna change lifes for a day or two? Anyone?

Som att jag inte redan var tillräckligt tragisk, så träffade jag idag på han den där GB-gubben. Och som att jag fick en karatespark i ansiktet gick det upp för mej. Jag är ensam. Det är bara jag kvar.



Till och med han har hittat kärleken. Till och med han.


Skjut mej? Tack!

Hela bloggen försvann och jag har i panik klickat bort allt. Väldigt moget. I fix later.

iujgt87giug

Jag är iallafall ofantligt jävla skittrött. Varför går jag inte och lägger mej då, undrar ni. Och det ska jag berätta. Här är det skytteltrafik i dörren förstår ni. Jadå, hunden är sämre i magen än någonsin. Kaskadspyor och rumpkiss var tionde minut på ett ungefär. Senaste spyan valde han att lägga i min flipflop alldeles nyss. Väldigt obra om ni frågar mej.

Och ni tycker det är underligt att jag är lite märklig.

Å andra sidan ser det ut såhär på bordet ovanför.



Och det är ju inte heller så jävla ok liksom.

Såhär ser det ut vid min soffa. Där datorn är.

'

Det finns dom som skulle säga att detta inte är ok. Jag är en av dom.

Ja jag vet inte. Nu när jag är arbetslös nykter alkoholist är alla dagar lika liksom. Förut kunde jag ju lätt skilja på helg och vardag. Inte så svårt. På helgen var jag först full och sen ville jag dö.
Hur som helst. Lite dålig uppdatering här igår va? Jag var först på barnkalas och sen fastnade jag i Twilight-filmerna. Man skulle alltså kunna påstå att jag umgicks med blodsugare hela dagen.
Idag åkte vi till Tosselilla sommarland, familjen och jag. Där åkte jag en karusell, höll på att spy, åt en mikrovågspizza som kostade blygsamma 70 kronor, och träffade min nya pojkvän.



Han var en aning tjurig. Å andra sidan, vem skulle inte vara det om man tvunget skulle stå i en inhägnad hela livet.



I djur parken fanns det också lama djur.

Nykterhet i all sin ära, men herre min skapare vad tråkigt det är när telefonen plingar halva kvällen och jag svarar med att "ne-ej, jag sitter hemma jag, och tittar på film på datorn".
Jodå, jag har alltså suttit (eller ja legat, varför anstränga muskler när man inte behöver?) hemma och tittat på filmen med dom absolut mest svåruttalade namnen genom alla tider. Ja, Alice i underlandet alltså. Bra skit det där faktiskt.
Såg också säsongsavslutningen av Greys. Och det är ju en jävla tur att man inte är deprimerad, annars hade det nog varit lätt hänt att man råkade snubbla ner från en stol med en snara runt halsen. Känner man att man behöver tömma tårkanalerna någon gång är ju Greys ett bra alternativ faktiskt.
However, jag förstår att många av er är på fest idag. Och skitfulla är ni säkert. Vänligen ring mej imorgon när ni vaknar, så ska jag gladeligen skratta er i örat.

Nu har jag klurat med den här jävla gilla-knappen hur länge som helst. And I did it, oh yes I did.
Klickar ni på knappen här i inlägget gillar ni dessvärre hela bloggen. Men om ni vill gilla ett specifikt inlägg får ni, trots att ni är några lata as, gå in där man kommenterar, så har ni en knapp till där.
Bra va?

Ja det borde sannerligen vara olagligt att vara så het som Seth Binzer.
Jaja visst, han knarkar och allt det där. Men det är ju inte så viktigt om man är het så att solen svalnar i jämförelse.
Jag minns för ungefär hundra år sen då när jag var ung och Crazy Town var i ropet. Redan då kände jag lust att leta upp denna man och föreslå lite *censurerat* och lite *censurerat*, kanske även ett giftermål eller så.
Sen försvann han i några år. För att komma tillbaka en smula nerknarkad, men hetare än någonsin i Celebrity Rehab with Dr Drew.

Ni minns väl?







Oh my!

Ja sådär, nu har väl dom flesta gått på sommarlov? Och jag avundas dom. Jeez vad jag avundas dom.
Tänk att få vara 17 år igen. Man har hela sommaren framför sej att göra vad fan man vill. Dom största bekymmer man har är hur man ska fördela sin tid så att man hinner så mycket fest som möjligt. Kanske är man lite uppriven över att man är olyckligt kär i någon tuff 18-åring.
Inget ansvar, inga räkningar att betala, maten lagar sej själv, disken tar mamma eller pappa (eller mormor i mitt fall) hand om. You get my point.
Ingen av mina vänner förstår var jag menar när jag säger att jag vill vara 17 igen. NEJ! möjligtvis 22, säger dom då.
Jag skulle iallafall utan minsta tvekan, vilja vara en 17-åring på sommarlov nu.

Ni vet dom där barnen. Jordan och Leon. Jag passade dom för en liten stund sen.
Jordan satt i vanlig ordning och spelade dator medan Leon och jag tittade på barnprogam i soffan, när Leon frågade om han fick se min mage.

Linn: Va? Vill du se min mage?
Leon: Ja-a.

Flubber välls fram.

Leon: Vilken fin mage!
Linn: Tycker du?
Leon: Mmm..

Så fort Leon vänder huvudet mot tv:n smygs Flubber in under tröjan igen.

Leon: Jag se din mage igen?

Jag lyfter motvilligt på tröjan igen.

Leon: WOW!

Ja jo, jag vet att den är en aning större än den borde vara. Men överdriv liksom. Gör det för all del.


Nej men om man skulle luta sej tillbaka och fläska i sej en påse Polly kanske.

Micken till min dator har gått sönder.



Vi är väldigt mogna, jag och Sandra. Väldigt.

Om jag nu ska ha en blogg så får jag väl för fan se till att uppdatera också. Jag vet att ni tänker så. Ni kan inte ens lämna en sliten kommentar, men jag ska leverera. Det ska jag. Annars jävlar. Så jag gör väl det då. Levererar. Trots att mitt liv är tråkigare än en cirkus utan några djur.
Eftersom jag inte gick ner ett enda gram över helgen trots att jag inte var det minsta full, kände jag att jag kanske borde röra på mej lite också. Så jag tog hundet under armen och började promenera. När jag kommit halvägs (ca 3 meter) runt hålet jag bor i, var jag totalt genomsvettig och anfådd som att jag sprungit jorden runt. Två gånger.
Som jävla tur var träffade jag på lite folk som jag kände, så jag fick en perfekt ursäkt att stanna och hämta andan. Efter fem minuter började dom röra sej bort från mej som att dom inte hade tid att stå där eller något, men jag lyckades hålla kvar dom fem minuter till. Sen bad jag dom ge mej en lätt knuff så att jag kunde rulla vidare.
När jag kom hem ställde jag mej på vågen för att inse att inte heller motion har någon inverkan på min fetma.
Jag funderar nu på att helt sluta äta. Det borde ju hjälpa lite iallafall.

Nu har jag ju varit nykter en hel helg. Borde jag inte ha gått ner lite i vikt då? Jag bara undrar.

OBS! Varning för allvarligt inlägg.

Människor som dömmer andra människor. Varför? Med vilken rätt?
Sure, det händer att jag dömmer andra också, jag är inte perfekt. Men det är väldigt sällan och händer oftast när personen i fråga har gjort sej förtjänt av att dömmas.
Nu pratar jag om folk som har det som en hobby att dömma andra som inte är som dom själva eller deras omgivning.
Det var en gång en som sa till mej "jag tycker att jag är värd mer än en knarkare". På vilket sätt? Hur drar man den slutsatsen? Till saken hör att vi pratade om en gemensam gammal vän som har valt att leva som narkoman. Och vad den här supermänniskan som är värd mer än andra inte vet är att denna personen har under största delen av sin uppväxt blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa.
Det exemplet sätter huvudet på spiken i precis allt jag står för i denna frågan.
Alla är inte som du. Alla vill inte vara som du! Ditt sätt att leva är inte rätt sätt för alla. Dina vägar att gå kan verka onormala i andras ögon. Du är inte perfekt. Ingen är perfekt.

Att vara vacker och rik på utsidan spelar ingen roll om du är ful och fattig på insidan.

Ja, jag lever. Min kropp klarade chocken av att vara nykter en hel helg. Det tråkiga är ju att jag inte har några fyllebravader att dela med mej av. Inte ens något betyg att sätta.
Jag har befunnit mej på ett och samma ställe hela helgen och ljudet från tatueringsmaskinen ekar fortfarande i mitt huvud. I fredags blev jag själv plågad, och man kan ju inte påstå att det är skönt att karva in färg i huden. Trots detta tippar jag på att jag kommer sluta som en enda stor tatuering. Det är ju löjligt snyggt liksom.
Nä, jag har inget vettigt att dela med mej av till er.



Det blev tyvärr inget nytt denna gången.

Jag går och lägger mej nu då. Nykter. Helt jävla spiknykter.

Ja, det var bara det.

Nu är det en massa äckliga insekter överallt.
När jag vaknade tänkte jag att det skulle väl vara lite trevligt att lägga sej här utanför och läsa en liten bok i solen. Direkt blev det jobbigt när jag började plocka på mej behövligheter som filt, kuddar, bok, hund, vatten och halva lägenheten. Men det lönade ju sej när jag väl kom ner och la mej där. Skönt att gassa i solen en stund liksom.
Ja, tills dom började attackera då alltså. Dom äckliga svinen. Hela jävla gräsmattan var invaderad av anabolaskalbaggar. Och inte fick jag plats där. Nej nej, väck med den där valen som ligger där.  Jag som ju är rädd för allt som går att vara rädd för, var ganska duktig ändå och gjorde vad jag kunde för att ignorera dom.
Till en bestämde sej för att sätta sej på mej. I ren panik satte jag mej upp för att inse att en vidrig jävla spindel hade bosatt sej på mitt ben.
Jag lät dom asen vinna, och med en tår på kinden samlade jag ihop mitt pick och pack och gick in igen. Hejdå solbränna.

Jävla djurjävel!

Bloggkommentatorerna har varje vecka något dom kallar fredagstema där dom väljer ett tema, så ska man skicka in en bild som visar hur man själv tolkar just det temat.
Denna veckan var temat "favoritplats".
Det blir ju inte enklare än så.
Var annars än:



Alla som av olika anledningar har fått äran att doppa röven i min säng kan vittna om att den är löjligt skön.
Och nej den är inte bäddad, det är den aldrig. Mest för att jag ska kunna klämma in min alkofeta kropp där mellan lakanen närhelst behovet kryper på.

För några månader sen gick det något ajabaja-program där dom berättade om hur det gick till i Sunny beach. Helt galet sa dom. Folk festar, super och kn***ar som att ingen morgondag fanns.
Sanca och jag ringde upp varann ungefär samtidigt och sa "DIT VILL JAG!". Ja, kanske inte för att kn***a då då, eftersom jag satsar på att bli oskuld på nytt. Men Sanca, jag och Sunny beachs uteliv skulle inte kunna bli annat än fabulous.
Var jag vill komma med detta är att jag just nu skulle kunna vara i just Sunny beach, och jag skulle kunna stanna där i några månader och jobba i någon bar. Skitkul skulle jag kunna ha.
Istället sitter jag här framför datorn i Åstorp. Och det är ju kul det. Ungefär lika kul som att råka ramla ut från balkongen och bryta alla ben i kroppen så att man måste ligga i gipsvagga över hela sommaren.

Livet leker.

Mitt heavy helgdrinking dom senaste månaderna har satt sina spår på min i kropp i form av att jag nu är så fet att om man vill ha ett foto på mej får man ta det via satellit. Ja, jag är liksom så fet att när jag ställer mej på vågen visar den mitt telefonnummer. Jag är helt enkelt så fet att man inte kan avgöra vilken sida av vägen jag går på.
Detta börjar bli ett hinder eftersom jag inte kan gå 3 meter i långsam takt utan att bli anfådd.
Dessutom blir jag självmordsbenägen varje dag när jag ska försöka trä på mej något av mina klädesplagg och inser att det enda som skulle passa är Globen.
Nu har jag tagit ett beslut åt mej själv, och tänker låta bli att dricka på ett tag. Frågan är hur lång tid det kan ta att bli av med 15 kilo alkohol? Vad tror ni?

Hundet verkar ha problem. Jag anar att han har gett upp. Han vill inte leva längre.
Senaste metoden är att försöka steka sej själv till döds genom att lägga sej i solen på balkongen, och ligga där till att han inte kan andas längre. Då kommer han in och flåsar i en kvart, för att sen göra ett nytt försök.
Han brukar också slicka på golvet. Och ja, i denna sanitära olägenhet kan man ana att det är ett sätt att försöka lämna jordelivet.

Ja, nu är det ju skitvarmt. Himlen är blå som en jävla blåval. Och här inne sitter jag. Och glor på datorn. Varför gör jag det? Jo det ska jag berätta för er. För att alla mina vänner är sånadär duktiga arbetare. Javisst är dom det. Gå ut med hunden, tänker ni. Jag har redan gjort det. Jag har redan varit ute. Och det tar ungefär cirkus 7, 364 minuter att gå runt det här hålet jag bor i.
Så jag stannar väl här och svär över att Tannen, min arbestlösa vän, drog idag. Jävla svikare.


PMS?

Linn: Tycker du om mej?
Tystnad
Linn: Jag tycker om dej iallafall.
Leon: Jaha.



Oh yes he loves me. He just don´t know it jet.