Jag känner pressen


Om jag nu ska ha en blogg så får jag väl för fan se till att uppdatera också. Jag vet att ni tänker så. Ni kan inte ens lämna en sliten kommentar, men jag ska leverera. Det ska jag. Annars jävlar. Så jag gör väl det då. Levererar. Trots att mitt liv är tråkigare än en cirkus utan några djur.
Eftersom jag inte gick ner ett enda gram över helgen trots att jag inte var det minsta full, kände jag att jag kanske borde röra på mej lite också. Så jag tog hundet under armen och började promenera. När jag kommit halvägs (ca 3 meter) runt hålet jag bor i, var jag totalt genomsvettig och anfådd som att jag sprungit jorden runt. Två gånger.
Som jävla tur var träffade jag på lite folk som jag kände, så jag fick en perfekt ursäkt att stanna och hämta andan. Efter fem minuter började dom röra sej bort från mej som att dom inte hade tid att stå där eller något, men jag lyckades hålla kvar dom fem minuter till. Sen bad jag dom ge mej en lätt knuff så att jag kunde rulla vidare.
När jag kom hem ställde jag mej på vågen för att inse att inte heller motion har någon inverkan på min fetma.
Jag funderar nu på att helt sluta äta. Det borde ju hjälpa lite iallafall.

Kommentarer

What´s on your mind?:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0