Lantlollan

Ja det är väl ungefär så man kan namnsätta denna dag, Valborg.
Ikväll ska alla fjortisar dricka hembränt och smuggelöl. Sen ska dom kravla runt i vattenpölar och gråta om att dom är fula och äckliga och att ingen tycker om dom.
Ungefär så. Tror jag.
Ja.. Dom då. Och jag då.
Förhoppningsvis skippar jag vattenpölar och att gråta om att ingen tycker om mej, men man kan ju aldrig veta liksom.
Jag har inte firat Valborg på många många år, men idag slår Wolf på stort och bjuder på fest. Tack för det Wolf.
Med det vill jag säga är att vi hörs på söndag. Möjligtvis allra tidigast imorgon, sen kväll. Om jag överhuvudtaget överlever en bakfylla till.

Ha nu en förträfflig afton. Var snälla mot barnen som kryper på marken, och gör inget som inte jag skulle göra.

Att komma tillbaka till bloggandet innbär också att man tar upp intresset för andra bloggar, och många många MÅNGA bloggar får en att tappa hakan.
Den absolut värsta är den där stackars lilla flickan Kissie. Jag vet inte ens varför jag går in där. Jag är inte det minsta intresserad av vad hon skriver. Ändå kan jag inte låta bli.
Det är verkligen synd om den här tjejen. Hon måste må väldigt dåligt.
I vartannat inlägg påstår hon att hon är Sveriges största bloggerska. Hon ljuger som en häst travar. Hon skriker om att hon hatar överviktiga människor, och lägger upp bilder på smala tjejer med texter som "stoppa in fläsket". Sen opererar hon sönder sej själv.

Döm själva av bilderna hon självmant har lagt upp på sin egen blogg.



Sådär ser varannan bild ut.


Nice boobjob there. En eller fem storlekar för stora maybe?


Och kameltån i ansiktet då då.


Den här tjejen är max 20 år gammal och ser värre ut än Linda Rosing. Var ska världen sluta?


Tycker vi synd om henne? Vi vuxna och förståndiga.

Laddade hem en fil från A-kassan för att se om det är samma utbetalningsdagar denna gången som förra.
Öppnade detta:

ÐÏࡱá



Känn dej informerad.

Det första jag gjorde i dag var i vanlig ordning att gå in på A-kassans hemsida för att kolla om jag fått svar på mina mejl.
Det hade jag. Två stycken.
I det första stod det:

Hej!

Vi har fortfarande inte fått in några papper.

Nehe, tänkte jag. Tur att jag har nya på väg då.

I nästa stod det:

Hej!

Nu har vi fått in dina papper.

Eh jaha? Det verkar ju verkligen som att dom har stenkoll där uppe alltså.
Och hur är det ens möjligt att det tar nästan tre veckor för ett brev att komma fram? Slarv månne?
Väldigt underligt.

Alla kvinnor/flickor/tjejer vet nu direkt att jag har s.h.o.p.p.a.t idag.
Jajjemen.
Alla mina bh:ar har sett sitt sista ljus skulle man utan att överdriva kunna säga. Den allra allra sista jag äger och har på mej just nu saknar en bygel och den andra är bruten på mitten ungefär.
Det skulle kunna vara någon sorts bh:arna ger upp-månad faktiskt. Typ som att dom nu har fattat meningen med 70talets "häng bh:n".
Givetvis ska detta ske precis i samma veva som aporna på A-kassan vägrar att ge mej mina pengar, och jag är fattigare än den här killen.
Så mindes jag att jag ju har ett konto hos Ellos, och lallade in där för att titta lite.
Och titta vilken fin bh jag hittade.



Till mitt försvar så har för tillfället ingen dammsugare, och sopar upp allt. Med allt menar jag en hund av hår minst en gång om dagen.


Bh utan byglar är mycket väldigt jättebra för mina gazongaz. Jo det är sant. Totally true story.

Undrar hur många oskulder som har blivit tagna från oskyldiga och ovetande flickor idag. Eller just i detta nu för den delen.
Det är ju faktiskt ganska vansinnigt hur tidigt flickor och pojkar lämnar bort sin oskuld alldeles för tidigt i dagens samhälle.
Själv har jag tagit en helt egen oskuld idag.
Laga köttbullar-oskulden.
Och rätta mej om jag har fel när jag säger att dom ser ju galet goda ut.



Galet goda var precis vad dom var också. Jag är väldigt stolt över mej själv. Ni också antar jag?


Jag förstår att rubriken fick er att tro att jag skulle skriva om mej själv, Oskulden, på ett mer personligt sätt.
Sorry to dissapoint you.

Lucky Mångårda mer känd under sitt modellnamn Lucky Nova, (fullständigt namn Lucky Nova Stjärna Linda Stella Joy Ronja Freja Medina Mercedes Mångårda), född 23 februari 1976, är en svensk fotomodell och sångerska.

Inga fler namn än så? Tog fantasin slut kanske?

Visste ni att Inglorious bastards varar i två timmar och tjugosju minuter.
Jag vet det. Nu.
Jag vet också att jag inte ska titta på den. Nu.

Jag ställde klockan på tolv. Vaknade två.
Klockan två var det alltså tid för ångestarbete. Ringde på nytt runt till alla arbetsgivare om nya intyg.
När jag var klar hade jag så mycket bajs på tungan efter allt rövslickeri att jag var tvungen att borsta tänderna med en toaborste och en full flaska klorin.
Av tre arbetsgivare var det EN som sa att han skulle fixa det pronto. Dom andra två hade så sjukt mycket att göra och skulle försöka få det gjort så fort som möjligt.
Förstår verkligen att det är jobbigt och krävande att skriva ut ett papper, stoppa det i ett kuvert och stämpla. Verkligen. Den träningsvärk detta innebär måste vara ett rent helvete. Kan jag tänka mej. Verkligen.
Som tur var ringde telen kort efter och det var Jåårdan som ville att jag skulle komma och mysa lite med dom framför barnprogrammen.
En snabb runda Legolek blev det också.

Jordan: Åååh jag hittar inte däcken.
Linn: Vilka däck?
Jordan: Dom runda såklart!
Linn: Dumt av mej! Är det det här?
Jordan: Ja bra! Säg till när du har hittat det andra.

För någon timme sen ville Sven och Wolf att jag skulle bli en aning fetare och tyckte att jag skulle äta våfflor med dom. Klart jag skulle det.
Och tur var väl det, för jag fick skratta ihjäl mej när Sven påminde mej om att hans första mobil köpte han av mej. Han var tydligen lagom stolt över sin nya mobil. Så lagom stolt att han gick på ICA och låtsades prata i den. Till det plötsligt ringde.

Och som att inte Wolf-historien redan var löjligt rolig, så berättade Uffe vidare om att han aldrig vet hur han ska presentera sej utomlands. Han har försökt många olika uttal, som då Wolf.
Han berättade om någon maträtt där sista delen av ordet var uffe men uttalas yff. Självklart har Uffe även provat presentera sej som Yff.

Nu blir det film. Inglorious bastards. Är den bra?

Om ni är helt sjuka i huvudet så kommer ni älska denna bloggen.

I do!

Det enda jag har i mitt nattliga liv är datorn och tvn.
Bloggar läser jag. Uppdaterar Fejjan 25823958 i timmen. Fejjan är oftast lika tråkig som Brynolf Wendt var i Efterlyst för 10 år sen. Men jag hoppas och försöker.
När jag inser att nätet är lika bååring inatt som alla andra nätter vänder jag mej mot tvn istället. Min absoluta räddare i nöden.
Där är det Law and order, Cold case, möjligen någon halvbra film. Iallafall något att spendera min dyrbara tid på.
Vad händer idag då? Jo det ska jag berätta.
Självjävlaklart dör boxen, och dom enda kanalerna som finns att titta på är SVT och TV4.

Why don´t you just kill me? Slowly and painfull.

Lallade runt på nätet lite och landade på den här sidan.
Gå in där och läs hennes självbiografi under Presentation.
Helt sinnessjukt!


För övrig vet jag vad klockan är, ja. Godnatt!

Har ni märkt vad internationell jag har blivit plötsligt?

OCD!

Alltså. Undrar hur många inlägg jag har börjat med ordet alltså.
Iallfall.
Alltså. Jag behöver finna mej ett jobb. Om jag någonsin ska lyckas vända mitt dygn rätt så måste jag hitta ett jobb.
Denna helgen har varit bra för mitt vända dygnet-projekt.
Jag har i vanlig ordning varit vaken till fem-sex på morgonen, sen har jag blivit väckt för barnbravader i lagom tid.
Då kan man ju inbilla sej att imorgon borde tiderna vara tillrättaställda.
Så hände det.
Jag somnade på soffan.
En liten stund bara.
Tre timmar bara.

Hej natten. Vad har du att erbjuda denna gången?

Grym uppdatering i helgen, I know.
Det har inte hänt så mycket förstår ni.
Ingen sprit, inga cider, ingen öl, inga bravader, ingen bakfylla, ingen ångest. För mej är det ju hur bra som helst, för bloggen är det liksom inte lika bra.
Jag har umgåtts med en massa barn hela helgen you see.

And thats that.

I totally love den här bloggen nu alltså.
Tack till Mårten för hjälpen med headern.


Ska vi oddsa på hur lång tid det tar innan jag är trött på designen kanske?

Hur jobbigt är det att bli bajsnödig precis när filmen på börjar på tv?

Just my luck!

Eftersom jag är arbetslös (Visste ni det förresten? Att jag är arbetslös.) har jag ju lämnat och skickat en del personliga brev till ganska många arbetsgivare.
Idag läste jag genom mitt personliga brev.
I mitt personliga brev har jag tydligen skrivit att jag är en tjej med en hel del skin på näsan.
Ja men dåså.

"Ja men vi tar väl och anställer den där tjejen med skinande näsa då"

Anonym vill gärna vara smart och berätta för mej att:

man skickar aldrig orginalen man får utan tar kopior.

Då ska jag berätta för dej Anonym att dom kräver att man skickar originalen. Annars får man inga pengar seddu. Jag känner alltså att det är lika bra att skicka originalen.

Jag var nyss på toaletten.
Där gjorde jag upptäckten att jag tydligen har gått med mina trosor bak och fram hela dagen.
Hotpants i spets.
Tyckte väl dom var ovanligt obekväma.


Såhär i efterhand kan det kännas bra att det inte var stringtrosor jag satte på mej idag.

Hör nu på go´vänner, så ska jag för er berätta.

Arbetslös som jag är så har jag ett visst behov av att få igång min A-kassa. För att få igång min A-kassa vill dom att jag skickar in arbetsgivarintyg från Sju Elva, Casa Grande och Tasty House.
Visst visst, I fix.
Det tog ungefär sex veckor innan jag hade alla intygen samlade, och det blev många samtal och ännu fler panikångestattacker i tron om att jag inte skulle hinna få allt och därmed inte heller få några pengar i tid att betala räkningarna.
När jag äntligen hade alla papperna och skulle skicka in dom, inser jag att papperna från TH inte fanns. Puts borta. Gone with the wind. Lost. B.O.R.T.A!
Det var bara att snällt skicka iväg ett mejl och be väldigt snällt om att det skulle gå fort. Och döm av min förvåning när jag hade dom i min brevlåda två dagar senare. Gött! Mycket bra jobbat!
Jag fick iväg papperna och började känna mej bekväm i att det faktiskt skulle lösa sej. Helvetespapperna skulle komma in i tid, och pengar skulle finnas på mitt konto en och en halv vecka senare. So far, so jävla good.

I tisdags var det en vecka sen jag skickade papperna, och jag ringde dit för att försäkra mej om att dom verkligen hade fått dom, och guess what. Det hade dom inte. Självklart. Who am I kidding liksom?
Dom förklarade att den där jättevulvan som spottat en massa aska och orsakat flygproblem, har gjort att det är en del förseningar hos Posten.
Ok. Jag ringer Posten.
Nja, det borde ju inte ha tagit en vecka iallafall, trots förseningar.
Ok. Jag ringer tillbaka till A-kassan.
Joo, men faktiskt är det så.
Ok. Jag väntar.

Idag ringde jag igen. Hade dom fått papperna? Nej, det hade dom inte. Dom förklarade att Posten har haft lite problem med förseningar i och med askmolnet från vulkanen på Island. You don´t say?
Då ringde jag Posten som vänligen förklarade att om brevet fortfarande hade funnits så skulle det varit på plats vid detta laget. Någon har helt enkelt slarvat bort brevet. Hon kunde inte veta om det var dom eller om det var A-kassan. Och tyvärr kunde hon inte hjälpa mej. Hon tyckte att jag skulle skicka brevet igen. En gång till.
Ja nej men dåså. Dåjävlaså.

Man skulle nu alltså kunna säga att jag är tillbaka på ruta ett.
Jag måste börja om och tjata på arbetsgivarna om nya intyg.
TH har redan skickat papper två gånger.
Jag var aningen otrevlig mot en av dom andra cheferna då jag tappade humöret när jag inte tyckte att jag fick papperna tillräckligt fort. Jag måste alltså med svansen mellan benen be henne skicka skiten en gång till.

Gotta love my life!

I förra veckan skulle jag passa mina vänners son, Leon, under tiden som deras äldre son, Jordan, skulle bli klippt hos frisören för första gången.
Jordan var inte helt ok med att behöva gå till frisören och jag gjorde vad jag kunde för att få honom att tycka att det skulle bli helt überkul att få komma dit.
Förskte med att han skulle ju bli snyggast i komunen, berättade att frisören ju hade såna coola färger som han skulle få sprayat i håret. Inte mycket funkade.
Men han kom iväg iallafall, och han fick till och med håret klippt.
När han kom hem igen fortsatte jag med mitt försök att få honom att se frisören som något positivt.

Linn: Men kolla vilken snygg kille.
Jordan: Jaa!
Linn: Var frisören snäll då?
Jordan: Jaa!
Linn: Var det en tjej?
Jordan: Mmm..
Linn: Var hon snygg då?
Jordan: Ja, precis som dej.

Vad jag vet så pratar barn och fulla ALLTID sanning.
I rest my case!


Jordan


Leon

Eftersom den här bloggen handlar om mej och mitt liv, och därav även mina vänner, så vill jag nu presentera mina nyförvärv i vännerskaran.

Låt oss börja med Wolf, här har ni honom:



Wolf heter egentligen Ulf, och historien bakom varför han för mej blev just Wolf funkar bra som förklaring på den här mannen.
Vi var på fest för några helger sen när Uffe valde att berätta för mej att när han är utomlands brukar han presentera sej som Wolf.
Till saken hör att han helgen efter skulle åka till Milano och hälsa på Sandra (hon är sjukt het, jag veeet). Jag informerade honom om att om han presenterar sej för hennes vänner som Wolf så kommer hon omkomma.
Veckan gick och jag hade helt glömt bort att vi pratat om detta när jag på fredagnatten får ett meddelande av Uffe om att Sanca inte alls hade skrattat ihjäl sej.
Då kom jag på att vi pratat om detta och skrattade ihjäl mej en gång till samtidigt som jag skickade ett mess till Sanca och undrade hur det var möjligt att hon inte avled. Och självklart hade hon gjort det, men hon är inte riktigt lika oförskämd som jag är, så hon höll sej men berättade att det hade blivit aningen tyst.
Dagen efter berättade hon att när dom hade varit ute hade en av hennes italienska vänner vänt sej mot Uffe och sagt: Look here Wolf!
Att någon av oss lever idag är ett mysterium.


Sen har vi då Tannalös, här har ni honom:



Jag känner lite att en förklaring på smeknamnet är något överflödig här.
Hur ska jag förklara denna man?
Han är helt klart den allra fattigaste människa jag känner. Jag vet inte riktigt hur det går till, för han måste ju få pengar som oss andra, men han har aldrig en krona. Mysteriet är att han lyckas ändå bli skitfull varje helg och äta ute några dagar i veckan. Ändå har han inte råd att köpa ett bröd till frukost. Fejjangruppen "Alla vi som någon gång har matat Tannalös" säger väl i och för sej sitt.
Så ofta han kan, i princip varje fredag och lördag, bjuder han hem alla han känner, alla som känner dom han känner och alla dom som känner dom som känner dom som känner honom, på fest.
Tannalös och fest går liksom hand i hand.


Och sist men inte minst har vi Kenat Kuk:



Många har åsikter om och kommenterar ofta och gärna Wolfs och Kenta Kuks vänskap.
Dom är liksom som Philip och Fredrik, Björn och Benny, Per och Marie.
Det finns dom som påstår att Kent inte är den manligaste kniven i lådan. Hans flickvän sa en gång till några killar som kom till en fest något i stil med "äntligen lite män". Kent var redan där.
För övrig älskar inte Kent att jag kalla honom för Kenta Kuk. Men jag tänker fortsätta med det. Kanske lite just av den anledningen.


Dom här killarna är tre genomsnälla människor. Lite underliga är dom, men det gör inget. Det är ju därför jag gillar dom så mycket.
Hur kan man göra annat?

Dags att börja tänka på ett karriärbyte kanske?

Ja det kan vara så att jag har lite åldersnoja. Kan vara.
Om man tänker tillbaka till när man var 15 unga år, och var man trodde att man skulle vara när man var 31. Hujeda mej, 31 var ju skitgammalt. Nästan pensionär.
Man hade för längesen skaffat det antal barn man ville ha. Man levde med den där prinsen som man drömt om sen man tittade ut ur mammas mutta. Så hade man såklart också jobbet man bestämde sej för när man var 10. Dagisfröken skulle jag bli. No doubt about it.
Servitris och bartender blev jag. Nästan samma. Beroende på hur man ser på det så är det i och för sej inte så olikt. I båda fallen tvingas man ta hand om människor som använder sej av en hjärna som har fått mogna i två-sex år ungefär.

Hur som helst så vet vi ju alla att jag är nu alltså 31 år gammal. Jag har ännu inte träffat någon av det motsatta könet som gjort sej förtjänt av att bli kallad mannen i mitt liv. Eller bli kallad man överhuvudtaget för den delen.
Barn har jag inga, bara en hund. Visst älskar jag hunden min, men det är liksom inte riktigt samma sak. Han hämtar inte saker till mej, han byter inte kanal på tv:n till mej och går inte och handlar mot en tjuga i betalning.
Jobbet ska vi ju inte ens snacka om. 31 år och vet inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Man blir ju tragisk och bitter för mindre.

Det här med barn är det som oroar mej mest. Börjar jag bli för gammal? När är man för gammal? Kommer jag få missbildade barn som inte kan gå och handla till mej om jag väntar mycket längre?
Men vad fan, kan Katrin så kan jag. Så jag säger det nu. Jag ger mej själv 2 år.

2 år.

Skit vad jag blev besviken på den där Shutter Island. Var helt säker på att den skulle vara grym eftersom Leo spelar huvudrollen. Besviken säger jag, besviken.

Kom nyss hem efter en runda i skogen med Jasmin och hundarna.
Ja, jag vet inte vad som har hänt. Skogen tre gånger på en vecka. Något är fel. Vill ni ha bevis?
Detta är också en dokumentation av dagen då Elsie fick vattenfobi.



Skogen asså. Sjukt hurtigt.

Ja, och sen tog vi bilen till pizzerian.

Gött att jag väljer att komma tillbaka den enda helgen i historian då jag inte ska göra ett skit.
Inga fyllbravader att berätta om ens.
Snart ska jag till några friends och titta på Shutter Island. Jag LOVAR att berätta om den sen. Kan ni hålla er? Är spänningen olidlig?

Ja, visst lever jag.
Har precis ätit. Pepparbiff med rösti och bärresås.
Det var ett tag sen jag åt annat än sallad till köttet. Nu vill spy. Vilken dum jävla idé, "det är ju lördag".
Tillåt mej avlida en stund till.

Halv åtta stod jag i givakt för att fram till nu tömma garage och förråd och kör sjuttioelva gånger till tippen.
Behöver jag säga att jag har sovit ungefär 30 minuter?
Tillåt mej avlida en stund.

Va sa ni nu då?
Jag hatar headern och älskar inte designen, men det får vara så länge.

Så vad händer då?
Fredagnatt och här sitter jag och glor trots att jag blir väckt vid sju imorgon bitti. Men så har jag ju sovit hela dagen också.
Jag vet inte riktigt var vi var när vi tog farväl, men jag antar att det har hänt massor sen dess.
Hittade jobb gjorde jag ju, och jag har också hunnit bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Så här sitter jag igen. 31 år och arbetslös. Ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv. Hej å hå, denna tragik, denna tragik. Men det löser sej, som Timbuktu brukar säga.

Hunden är kass i magen i vanlig ordning. Mitt fel. Totally mitt fel. Jag kom för längesen på att hans mage inte tål speciellt mycket längre. Lik förbannat kan jag inte låta bli att låta honom smaka, för att det är ju så hiiimla synd om honom annars.
Grillade här om dagen och gav honom en mikroliten minibit av det marinerade köttet. Sen dess har det blivit många spyor och ännu fler bajsar.
Nu blir det ta mej fan inget annat än hundmat i den flabben.

Ja, så jag mår och hunden mår bra.
Grisen vet jag inte riktigt hur han mår. Han har liksom blivit ersatt av en elefant som är minst lika störig. Men jag är osäker på elefantens sexuella läggning än sålänge. Har inte tagit mej tid att ta reda på den.

Urtråkigt inlägg såhär till att börja med.

Men vi kör väl igen då.

Jag vill börja. Jag vill faktiskt det. Men jag orkar inte ta tag i designen helt enkelt. Gjorde ju ett försök, som synes och som gick käpp rätt åt helvete.

För fan! Har hållt på med den här skiten hur länge som helst nu. Och nu ser den ju värre ut än när jag började. Jag blir tokig!