Dagens pausunderhållning
Som tur är lyckas jag alltid tajma pauserna till när underhållningen hålls.
På min första paus idag satt jag i lugn och ro och filosoferade när jag hörde att det var världens hola balo runt hörnet.
Nyfiken som jag är, småsprang jag bort för att kolla läget.
Jomenvisst.
Mitt på gatan, ganska stor gata, försöker ägarna till två hundar i Pittbullklass sära på sina små fromma lamm.
Resultat - en ganska tilltygad vovve och en man med snabbbiljett till plåsterhuset.
På schemat igår
07.00 Klockan ringer. Jag vill dö. Snoozar. Vill dö ännu mer, men rullar till slut ur sängen.
09.00 Landar på jobbet.
13.00 Time för lunchrast. På vägen till födoinköp får jag se ett räddningsförsök på en totalt tvärdöd äldre man. Mycket obehagligt.
16.00 Rökpaus. Ett fyllo, praktfyllo, tycker det är en sjukt bra idé att spatsera fram till två totalt okända hundar, en Rottis och en Pitbull, för att busa lite. Smartgöte hinner fram och börjar knuffa på hundarna innan ägaren reagerar och ger honom en kärlekspuff som resulterar i att han bokstavligen flyger baklänges och landar på marken. Fylle valle viktor lyckas inte ta sej upp från marken på egen maskin, så en vänlig själ hjälper honom och leder honom till ett träd som han måste hålla sej i för att lyckas hålla balansen.
Där står han fortfarande när jag går in.
18.00 Fri som en fågeljävel.
19.00 Landar hemma för att slänga på kopplet på hunden och sen bli hämtad av världens bästa Mikael och världens finaste Nicole.
19.15 Kommer hem till Mikael som har en nylöpt tik.
19.17 Jag vill mörda Biffen som inte kan knipa käft en halv sekund.
19.18 Funderar på hur man bäst självopererar bort stämbanden på en hund.
20.00 Sätter oss framför tv:n i tro om att vi ska se Ice Age 3.
20.01 Biffen går sakta men säkert mot ett säkert slut genom att säga "jagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippajagvillpippa" på hundspråk.
20.30 Hopp om att kunna koncentrera sej på filmen totalt bortblåst.
22.00 Finaste Nicole har somnat i min famn, vilket betyder att det inte blir någon hemfärd för Linn denna kväll.
02.00 Däckar i skinnsoffa storlek inte så stor.
Jag skiter i
Nu har jag påbörjat tre inlägg och allihop ligger bra i utkastarkivet.
Jag ger mej och går och lägger mej istället.
Haha!
Mäh!
Bra eller anus att bilden blir för stor när jag mobilbloggar?
Anus!
Gissa skadan!...
Gissa skadan! Detta blåmärket hittade jag på mitt ben igår. Om jag hade varit ute på fylleäventyr, hade jag inte undrat. Men nu har jag ju faktiskt varit helt nykter i en hel vecka. Och visst är det ett märkligt märke? Hur tror ni att jag har lyckats med detta?
Idag hatar vi Linn
Spiders läsare rasade och jag tror nog att dom just i detta tillfälle har samlats för att gemensamt leta upp min adress.
Antagligen kommer en och annan titta in här. Till er säger jag:
Hej och välkomna att hata mej. Förmodligen hatar ni inte mej speciellt länge, eftersom att jag inte är särskilt hateable. Men jag ska försöka att njuta av varje sekund som bloggvärldens ärkebiatch.
Hello, my name is Linn Anka.
Vad fan
Stora städsöndagen
Bor hon på en gård långt ute på landet?
Bor hon i ett flådigt hus vid stranden?
Bor hon i en stuga ute i skogen?
Bor hon i en koja i ett träd utanför en stuga i skogen?
Bor hon i en helt vanlig lägenhet?
Bor hon på gatan (råkade skriva geten först, mycket roande!)
GÅR hon på gatan?
Jag kan nu meddela att inget av ovanstående är rätt just nu.
För just nu bor jag i en sanitär O-lägenhet.
Men imorgon ska jag ta tag i det där.
Hela dan får hon arbeta. Hon får jobba, hon får streta. Putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma.
Och när jag är klar ska jag tända 23086520 ljus, slänga mej på soffan med godis på bordet och chirre med dirre i knäet. Ja, det ska jag!
Fladderhönset
Bara jag?
Bara jag som vill kasta mej på golvet och skratta till jag kräks lite när jag läser det?
Bara jag som har läst inlägget sjuttioelva gånger bara för att jag tycker ordet fladderhönset är otrohoooligt roligt?
Det är bara jag alltså..
Jahaja. Jag bara undrade.
Ojoj
Gött säger jag.
Om man nu ens kommer förbi allt damm och spindelväv där nere.
Kommer bli ungefär som Indiana Jones film.
Kan bli spännande alltså. Spännande liggande är ju aldrig fel.
Vadå?
Va? Är bilden i förra inlägget för stor? Jag förstår inte alls. Tycker den är alldeles lagom. Passar perfekt i ramen ju..
Hur mycket tjänar du?
Själv kommer jag bli ruinerad på att jobba.
Trött
Ja, jag ska.
Nu!
Ja, ni ser. Jag tydligen ingen talan här.
Godnatt
SVIN!
Dom är äckliga. Dom är sviniga. Dom tar inte hänsyn till något, och inte till någon heller. Dom är förvisso ganska söta. Men bara innan dom fäller ut sina vingar. Dom är mörka varelser som dras till det ljusa i livet, enbart för att förstöra det för oss oskyldiga (ljuset alltså) (för er som inte förstod) (är ni med?) (förstöra ljuset alltså).
Nej, jag pratar inte om män.
Jag pratar om dom fantastiskt ocharmiga fladdermössen som bor i något jävla träd här utanför mej.
Detta är inga normala fladdermöss som håller sej borta från större varelser, TILL EXEMPEL MÄNNISKOR!
Nej då. Dom ska fladdra förbi så nära som möjligt. Och inte bara då och då inte, varenda eviga kväll ska dom susa förbi i hopp om att ramma en.
Och varenda eviga kväll är jag fruktansvärt tacksam att ingen är ute i närheten för att se på när jag skriker som en stucken gris och springer för glatta (glada?) livet för att slippa få en mus med vingar intrasslad i håret.
Vad jag har i planerna nu är att leta reda på fladdermössens högsta höns, senior Los Fläddermouse. När jag funnit honom ska jag kallblodigt mörda honom. Detta måste resultera i att jag blir högsta fladderhönset. Och då.. Då ska jag lura dom jävlarna till mass-självmord.
HA! Det är precis vad jag ska göra.
118 100 har stenkoll
Det var visserligen värre förr.
Till exempel kunde jag tänka förbjudna tankar, nej inte snusktankar, utan hemska tankar, att hemska saker skulle hände mej eller mina nära. Då tyckte jag det var en bra idé att förebygga detta genom satt knacka i trä. Och i huvudet på mej själv. Tre gånger i trä, spotta tre gånger, tre gånger i mitt eget huvud, spotta tre gånger till, knacka tre sista gånger i trä och avsluta med tre sista spottningar.
Ja ni förstår ju själv.
Detta är bara ett exempel på alla semiretarderade saker jag har haft för mej i livet.
Nu har jag lyckligtvis lyckats skaka av mej dom flesta av dom där sakerna, men en sak kommer jag nog aldrig bli av med. Och det är att om jag inte kommer på ett namn på en låt eller något, så går min hjärna bananas och jag KAN INTE släppa det förrän jag tagit reda på svaret.
Igår pratade jag i telefon med Sassa och Sanca, och någon av dom nämnde namnen Kasper, Jesper och Jonatan.
Jag visste att det var något från när man var liten. En saga, en låt eller något liknande. Tandtroll sa Sassa. Men den lätta gick jag inte på.
Google är ett väldigt bra alternativ när man har det lilla felet jag har i min hjärna, men när datorn är avstängd får man ta till det som finns. Så jag slängde iväg ett sms till 118 100. Dom som kan svara på allt ni vet.
Frågan löd: Vilka är Kasper, Jesper och Jonatan?
Svaret jag fick var: 118 100 tror att Kasper, Jesper och Jonatan är tre killar som i hemlighet utövar en hemlig religion i Jespers garage. Deras täckmantel är låtsasbandet "The C Dubble-Jay".
Ja men ok, då vet jag.
För övrigt blev jag tvungen att starta datorn igen och Youtubea.
Kasper, Jesper och Jonatan var ju såklart tre rövare i Kamomilla stad.
Gäsp
Brakfyllornas konung
När jag hade jobbat klart tog jag tåget hem och råkade traska förbi helgens brakfest.
Linn skulle bara gå upp en liten runda och säga hej när hon ändå var där.
Det resulterade i att jag blev hemkastad för att ta en dusch och hämta alkohol som skulle förtäras.
Eftersom klockan var närmare ett på natten när jag var tillbaka, trodde jag inte att jag skulle hinna bli speciellt berusad innan det var dags att gå hem.
I vanlig ordning hade jag helt fel och en halvtimme senare var jag packad. Skitpackad, megapackad, så in i helvetes jefla asfull var jag.
Jag förstår inte. Varför? Why? Warum? VARFÖR måste jag göra så dumma saker när jag är under alkoholens makt?
Eftersom jag alltid säger och gör saker som jag aldrig never ever skulle om jag var nykter, hur kommer det då sej att man inte fattar? Man kan ju tycka att det inte borde vara så svårt att tänka till lite någon gång.
"Tänk nu på vad du gör, Linn" eller "Detta kommer inte vara ok imorgon, Linn".
Men icke. Icke icke icke att man överhuvudtaget tänker ens lite.
Hur som så var tydligen inte ångesten tillräckligt med straff för denna fyllan, för bakfyllan igår var den värsta av dom värsta.
Så nu ska jag aldrig mer dricka. Igen. Inte förrän nästa gång iallafall.
Telefonen ringde
Här om dagen hade jag ett missat samtal på min tele.
Jag ringde upp.
Någon svarar: Ja, hallå.
Linn: Ja, hej det är Linn.
Någon: Ja, hej är det Linn?
Linn: Ja, det är Linn.
Någon: Är det Linn?
Linn: Ja det är Linn, vem är det?
Någon: Är det Linn?
Linn: Jaaaa det är Linn! Vem ääär det?
Någon: DET . ÄR . LINN!!!! Som jobbar på Shell!!
Jahaaaa! Varför sa hon inte det från början?
Min humor
Ont i håret!
Hej fredag
Jaha, då var det en sån där dag då man ska klä upp sej, sminka sej fint och stappla (eventuellt stapla) ut på höga klackar.
Dricka paraplydrinkar och umgås med sina vänner ska man göra.
Svänga sina höfter ska man också göra, och har man tur kanske man får sej ett litet hångel med en heting (eller två om man vill).
Det är iallafall vad dom som vällde av tåget som jag hoppade på, skulle göra.
Själv ska jag sitta här i min soffa. Fläska i mej några nötter och glo på vad som serveras på tv:n.
Vakterna på Knutpunkten påstod att jag har gått och blivit gammal.
"Jag måste gå nu, annars missar jag tåget" svarade jag.
Sjuk hund och mycket jobb
Nu jäklar snurrar det igen här.
Sova, äta, jobba, sova, äta, jobba, sova, äta, jobba. Men jag gillar det.
Men så blev hunden sjuk. Såklart. Eftertsom allt annat är bra.
Så kan vi min själ och dar inte ha det, tänkte någon där uppe.
Så igår började hundmagen skrika som att det är en katt där inne.
Bajset är löst som kiss och får han se minsta lilla uns av mat så springer han ut på balkongen och kastar upp en praktspya galla.
Stackarn!
Han stod där ute på balkongen och grät. Som ett litet barn lät han igår. Och maktlös som man är kan man inte annat än älska honom lite extra och titta på när han hulkar som om han supit i en vecka utan uppehåll.
Idag blir det alltså svält för den där, och ikväll ska det tvingas torsk ner i stackars magen.
Note to self: Släng ut spymattan på balkongen, fortast möjligt.
Blogg
Men nu är det ett fel till.
När jag började kladda i den här bloggen så hade jag hela tiden något att skriva om. Det var inte alls svårt att komma på något. Så fort det hände något tänkte jag "detta måste jag blogga om".
Vad är det då som har hänt? Har mitt liv blivit tråkigare. Omöjligt! Det har aldrig varit speciellt intressant.
Jobba, supa, sova. Det har mitt liv bestått av ungefär sen jag föddes.
Det är inte som att jag inte vill blogga, för det vill jag. Jag vill leverera. Jag vill roa. Jag tycker det är kul att försöka roa er. Det känns jävligt bra när jag får sju du är störd-kommentarer på ett inlägg.
Men varför, VARFÖR har jag så svårt att komma på något att skriva om? Det undrar jag.
Vet ni?
Inte?
Nehe...
Vad vill ni att jag ska skriva om då? Kan ni ge mej det iallafall?
I.D.A
Och inte har ni väl glömt att gå in och fixa hem henne från Itunes?! Zero to psyko. Se så, iväg med er och fixa fixa.
Sinnen
Man kan lukta på en parfym och direkt dras tillbaka tio år i tiden. Man får samma känsla i kroppen nu som man man hade då.
Idag stoppade jag en Läkerol med salvismak i munnen.
Direkt stod jag med Eleonor på Cardinals dansgolv. Full blev jag också, och nu måste jag nog gå och lägga mej och hoppas på att jag slipper en Linn-Eleonor-gör stan-bakfylla.
Nu är jag här
Ja, jag blev alltså med arbete. Allt gick så himla fort. Jag var på intervju (på engelska - olätt) och när den var klar fick jag en hand i handen och ett "welcome onboard".
Skitglad såklart.
Sen blev det jobbigt.
Upp halv fem för att öppna Sju elva och komma hem vid åtta på kvällen efter att ha lärt sej 234622624 glassar, lika många nötsorter, kassa och sjuttioelva olika priser.
Men ja... Man är ju inte bäst för ingenting.
Idag är alltså då första dagen på resten av mitt liv.
Och om jag bedömmer detta jobbet rätt, så lär det finnas en hel del roligheter att blogga om.
Älskade vän
Kärlek
Anonym om Muuuu:
Jag som precis bara börjat läsa din blogg!!!!!!!!
Ingen fara Anonym, jag lovar att vara tillbaka inom några dagar ju.
Visst förstår jag att det är lite jobbigt för er, men kan vi försöka fokusera på det som är viktigt istället?
Ja, mej alltså.
Muuuu
Men jag orkar inte.
Jag har gått och blivit med arbete och ska nu jobba dubbelt i nästan en vecka.
Vi hörs efter det.
Detta är inte en paus.
Jag lovar.
Helt säkert.
På heder och samvete.
Om ni inte tänker ge mej avtalsenlig heltidslön, så har ni inget att säga till om. Pscht! Sch sch sch! App app app! Ssssch!
Någon som vet?
Jag tänkte nämligen skubba idag.
Tröttare har jag sällan varit. Blir sängen efter Idol, helt enkelt.
Ny tele?
Nu är det ju lite onödigt att ha två, så är någon sugen på en Samsung F480 Touchwiz, olåst i obruten förpackning med ett 8 gigs minneskort för 3200:-, så skrik.
Godmorgon
Ha en bra jävla dag!
Hatar!!
Fortfarande bakis?
Men ni är faktiskt lika inaktiva som jag är på helgerna. Min helgstatistik ser ut ungefär som Moderaternas statistik gjorde ett år efter dom tagit över makten.
Hur som, det var ju fest i fredags. Födelsedagsfest.
Man skulle kunna tro att det inte blev speciellt mycket fylle för mej, eftersom jag några dagar innan frågade vad jag skulle ta med mej.
Ingenting! Fick jag till svar.
När alla andra dundrade in med öl, sprit och cider i mängder som bara bönder klarar att hälla i sej, så blev jag lite orolig och undrade varför.
Födelsedagsgrisen hade missuppfattat mej och trott jag menade presenter.
Så ingen sprit för Linn.
Ändå hittade jag den här bilden på Fejjan.
Jag borde tacka för all dricka, men å andra sidan..... Vem skulle annars dansa på stolar och bord och underhålla till den milda grad att hon vaknade med nackspärr dagen efter?
Bakis
= bloggsemester.
Hörs imorgon.
Godmorgon
Sjukt trött. Sjuuuuuukt trött!
Nu jobba.
Sen födelsedagsfest.
Djävulens avkomma
Galen som i totalt jävla sjuk i huvudet.
Om det fanns ett psykhem för katter, skulle den med all säkerhet bo där på obestämd tid.
Om katter kunde bli massmördare, då skulle denna katten vara katternas Jack the ripper.
Så galen är den.
Jag har länge märkt tendenser till galna kosjukan på det där djuret, och här om dagen fick jag mitt bevis.
Grannen brukar ha sin dörr öppen så att kattfan kan springa där ute och få frisk luft.
Fine, så gjorde jag också när jag hade min katt, Sture.
Men skillnaden är att min Sture var en fet huskatt som var så snäll att han knappt ville jaga flugor när tillfälle gavs. Dessutom var han så lat att han aldrig skulle orka springa runt och skära halsen av prostituerade.
Men det här odjuret va..
Här om dagen när jag och Biffen kom hem från vår megalånga promenad (läs: runt kvarteret) stod grannens dörr på vid gavel.
Jag kollade mej omkring efter katten innan jag öppnade dörren som leder ut till loftgången. Ingen katt. Jag öppnade och var på väg till min egen dörr när jag hörde ett fräs bakom mej och från ingenstans kommer den här galenpannan springande mot mej och totalattackerar min hund.
Hon gav sej inte heller det lilla psykot, nej då. Hon gav allt hon hade för att försöka ta död på någon som är 15 gånger så stor som henne.
Biffen hängde inte med i en enda sväng och körde någon sorts dans för att försöka mota bort katten från sina ben.
Som ett litet avslut på sitt mordförsök gav sen kattfan även sej på mitt ben i förbifarten. Som tur var hann jag dra till mej benet, annars hade jag nog varit tvungen att avliva åbäket med mina bara händer.
Nu undrar jag, någon som vet vad man ger till ADHD-sjuka katter?
Sture the man
Drag me to hell
Visst blev man skrämd några gånger, men det var den i särklass, sämsta amerikanska film jag sett.
HAHA
Vardagsrumsbordet
Hur mycket jag än städar och plockar undan.
Hur mycket jag än plockar bort saker från mitt vardagsrumsbord, så verkar det ändå som att det aldrig tar slut.
Det bordet är ALDIRG fint och städat. Aldrig säger jag.
Snart får jag bygga till högre ben på soffan om jag ska kunna se tv:n.
Här är ditt liv
Men nu ska vi inte deppa. Nu ska vi vara kreativa.
Planerna har varit många det senaste halvåret, hjärnan har liksom gått på högvarv.
Flytta utomlands? Plugga? Bara flytta till en annan lägenhet? Söka jobb i Danmark? Gifta mej med en jävligt rik snubbe och leva på hans pengar? Börja knarka?
Sista alternativet känns väl enklast, men jag har en känsla, en feeeeling, av att det kanske skulle gå åt helvete efter ett tag?
Antway, jag vet ju vad jag vill bli när jag blir stor liksom, det är bara vägen dit som är ett frågetecken.
Men nu har jag börjat fundera på om man kanske skulle börja fungera som familjehem. Det skulle vara en bra start och ett bra sätt att få in en fot. Jag skulle ju faktiskt kunna läsa på distans under tiden också.
Om jag lägger allt annat åt sidan ett tag och bara fokuserar på det här nu, tror ni det är en bra idé kanske?
Ni är trots allt några stycken som är här inne och läser, och ungefär 2% kommenterar.
Men ni kan väl hjälpa en förvirrad höna med lite feedback?
Svininfluensan
"Äh, det är inte värre än en vanlig förkylning"
"Man dör inte av det där"
"Det är bara tidningarna som har förstorat det som vanligt"
"Jag är minsann inte rädd"
Men nu är den här.
Jag har ont i halsen, på tungan och har feber. Helt klart svininfluensan.
Jag tror till och med jag hörde mej själv säga nöff innan idag.
Och dö kommer jag göra, absolut. Jag kommer bli så sjuk. Så sjuk som ingen annan någonsin har varit.
Och det kommer vara så synd om mej.
Glöm inte det, att ömka mej och ge mej en massa kärlek.
Jag ska ju trots allt faktiskt dö.
Fram med röda mattan
Denna quinna har arbetat himla tidigt hela den gångna helgen ska ni veta.
Jajjemen, 05.30 har klockan ringt och jag har rullat ur sängen och krupit (alternatvit krypt) (kan också vara krypit) hela den långa vägen ner till Sju elva här i stan.
Jag skulle inte vilja påstå att jag har varit pigg. Inte alls faktiskt.
Igår morse kom det in ett par.
Jag var väldigt trött och min hjärna gick inte direkt på högvarv. Min blick råkade fastna på killen och följande dialog uppspelades i mitt huvud.
Linn: Jag känner igen honom.
Linn: Ja, Linn det är Patric Isaksson.
Linn: Jag känner igen honom.
Linn: Jaa, du kan nog sluta stirra nu.
Linn: Jag känner igen honom.
Linn: Ja, du sa det. Ska vi sluta göra bort oss nu och prova att titta åt ett annat håll kanske?!
Linn: Jag känner ig.....
Sen vaknade jag till och insåg att jag stirrat på stackars Padde i en halv evighet och att han måste tro att jag är helt offroad.
Så då var det lika bra att köra vidare, och jag tog en bild. På hans bil. När han hade kört.
