Lantlollan

Ja men döda mej. Gör det. Pissa mej i ansiktet. För all del. Liksom.



Nä men jag går och lägger mej nu då. Ensam. Utan man. Utan barn. Jag gör det.

När jag var typ 25 hade jag en vän som var typ 30.
Denna vännen var inte så bra på att växa upp och ta tag i sitt liv. Hennes mamma brukade komma hem till henne med ICA-kassar fulla med mat och jag var tuff som fan och sa att om min mamma kommer hem till mej med handlad mat när jag är 30 kommer jag bli tvungen att ta livet av mej.
Så hände det. Igår. 31 är jag. Hur bör jag smidigast gå till väga för att dö snabbt och smärtfritt?



Aldrig har kylen min varit så välfylld.

Gör inte bort dej - IG minus
Ring inte konstiga samtal - VG
Skäll inte på någon som inte förtjänar det - MVG
Åk inte till stan - MVG
Gör inte av med mycket pengar - MVG
Säg inte till folk vad du tycker om dom bara för att du är full - IG
Starta inga fyllesnack - IG (döda mej tack)
Kom inte hem klockan sex på morgonen - IG multiminus
Kom hem ensam - G
Drick med måtta - IG
Skicka inga fylle-sms: IG minus

Ja, ursäkta för monsteriöst* uselt uppdaterande, men jag råkade dö en smula. Dock är det ingen fara med det, som av ett mirakel återuppstod jag igår.
Förra helgen körde jag på en monsterfylla som började bra, mynnade ut i en smärre katastrof men slutade galant.
I och med detta bestämde Gud sej för att straffa mej med halsflussarnas Jean-Claue Van Damme. För att överleva denna livsfarliga sjukdom äter jag nu en kur Kåvepenin som verkar ha bestämt sej för att göra mitt liv outhärdligt med ständigt illamående, halsbränna och en hel del smärta i den södra regionen på grund av vad man förmodligen skulle kunna kalla obalans i tarmfloran.
Självfallet skulle inte denna prövning få stå i vägen för ännu en monsterfylla denna helgen. Tannen flyr till Bulgarien på onsdag, så han hade en försiktig liten avskedsfest som slutade i polisbesök dagen efter då halva inredningen låg utanför husväggarna.

Några enkla bilder följer.


























*Oklart om ordet monsteriöst finns i svenska ordboken.

Ja det gör vi. Hej å hå vad vi bölar. För aldrig någonsin har någon mått så dåligt som vi gör just nu. Det kan ju inte ens vara möjligt att vara såhär sjuk och ändå leva. Nej det kan det inte. Därför bölar vi. För det är så kopiöst synd om oss. Ja det är det. Och hungriga är vi också. Så vi bölar så att tårarna sprutar. Om vi ska böla på det här viset så kanske vi hinner dö innan sjukan tar oss. Ja av uttorkning alltså.

Jag går och lägger mej igen. Och bölar lite till. För hujeda mej vad synd det är om mej.

Återkommer när jag mår bättre.



OM jag överlever.

Nu godnatt!

Ja hörrni. Idag är det sommar och jag tänker skita i er. Istället tänker jag spela ölbrännboll och grilla.

Ja, fråga mej inte hur detta gick till.

Hur bra är det att en hund som är semikass i magen tuggar i sej en värry värry old Gränna polkagris? Med papper på. Äter allt. Ja nä, asså jag bara undrar. Lite så.

Tiina: Vad fan gör du vaken såhär tidigt när du är arbetslös?
Linn: Ja, jag vet inte. Jag försöker vända rätt mitt dygn.
Tiina: VA??
Linn: Ja, jag har vänt mitt dygn helt fel så jag försöker vända rätt det.
Tiina: Jaha! Jag trodde du sa att du höll på att bada en clementin.

Well ok then.

Jag önskar att jag vaknar upp som Molly Sandén imorgon.



Denna lilla mumsbit sittandes på sängkanten och tralla en truddelutt på morgonkvisten. 


Vadå pedofil? Bite me!

Alla språkpoliser vet ju att jag har ett smärre språkhandikapp då jag missar lite ord här och var när jag skriver.
Jag har kört en Montazami och skyllt på att jag tänker fortare än jag skriver. Men i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag är aningen retarderad i pratet också. Säger fel ord ganska ofta. Nu snackar vi helt åt helvete fel.
Jag kallade nyss hundet för Linn. Hundet heter inte Linn, hundet heter Biffen. Hundets matte heter Linn. Ja, jag då alltså.






Man undrar lite hur hålet i min hjärna kom till. Mysteri. Kind off.

Vad tänkte Comviq när dom gjorde sin senaste reklam?

"Känn dej som hemma på semestern."

Whaat? Vem fan vill känna sej som hemma om man lyckats ta sej därifrån?


Idi!

Idag hade jag ett helt vanligt vända dygnet-projekt. Ja ni vet ett sånt projekt som jag tar mej an en gång i veckan.
Men denna gången gick det bättre. Jag lyckades hålla mej vaken till klockan 13. En vän hade sagt att han skulle ringa och väcka mej klockan 15, och två timmars sömn skulle sitta som en smeck för att jag skulle orka hålla mej uppe sen.
Klockan blev 15 och min dumma jävla vän ringde en gång. EN GÅNG! Som att det skulle hjälpa. Som att inte alla vet att man kan släppa en bomb utan att jag vaknar liksom. Man måste ringa ungefär 1001 gånger, och det vet denna vännen om.
När vaknade jag då? Jo det ska jag berätta för er. Klockan tjugoettjävlanollnoll. Inte ok! Not ok! Nicht okey!
Det jag nu måste göra är att leta upp min "vän" imorgon och mörda honom.
Ska bara vända rätt dygnet först.

Ni ska inte tro att det är lätt att gå hem till en vän med kattungar. Inte ett jävla dugg.
Ena sekunden är jag redo att ta med mej en hem. Nästa sekund känner jag doften av katturin. Sen börjar jag fundera på att Biffen nog skulle må bra av en kompis. Sen minns jag katthåret som finns överfakkingallt. Så tänker jag att isåfall ska det vara en utekatt. Sen kommer jag på att det är jävligt jobbigt med kattsand under fötterna så fort dom lämnar sängen. Men så tänker jag att dom är ju väldigt mysiga. Sen blir jag attackerad av bitchen i kullen. Sen fortsätter det så.

Men kom igen liksom!



KOM IGEN!

Ni minns väl att jag kände för att donera en del av min förmögenhet till farbror veterinär för ett tag sen?
Jag frågade om det gick bra att ge hundet min egen mat sen när han blev frisk. Ja det skulle ju inte vara några problem, sa farbror.
Nu har hunden varit bra i magen i någon vecka. In fact har han nog aldrig haft så fin bajs någonsin.
Eftersom han har varit bra så sjukt jävla länge så tyckte jag häromdagen tydligen att det var en bra idé att ge honom lite lasagne. Så fruktansvärt smart. Jätteintelligent. Verkligen.



In och ut genom dörren. Upp och ner i trappan. Kräk. Bajs. Bajs. Kräk.

Häromdagen såg jag något program på tv där programledaren undrade om gästerna tittade på pappret när dom torkat sej efter nummer två.
Vissa sa självklart och vissa sa öööööö.
Men alltså. Det måste man väl göra? Hur ska du annars veta när du är ren?


Just a shitty thought.

Kommentera för fan era lata svin.

Ja hörrni. Eftersom jag råkade fjortishångla med den ena och skicka fyllemess till den andra, så börjar vi om.
Nya tag.
Gör om. Gör rätt.



VM i blogguppdatering.

För övrigt tror Åsa fortfarande att hon har varit häktad. Men Åsa kommer fortfarande inte ihåg varför.
Well ok then.

En kille jag träffade en gång kunde ogenerat stå och stirra på mej när jag borstade tänderna. Han tyckte det var skitporrigt.
Är han (som alla andra jag har träffat) totally offroad? Eller tycker majoriteten killar samma?


Borstar tänderna?

Tänkte återinföra betygsättningarna på mina partybravader.

Hur gick helgen?


Gör inte bort dej - IG minus
Ring inte konstiga samtal - VG
Skäll inte på någon som inte förtjänar det - G
Åk inte till stan - MVG
Gör inte av med mycket pengar - MVG
Säg inte till folk vad du tycker om dom bara för att du är full - VG
Starta inga fyllesnack - G
Kom inte hem klockan sex på morgonen - IG multiminus
Kom hem ensam - MVG
Drick med måtta - IG
Skicka inga fylle-sms: IG

Jag har dragit på mej finne som är så stor att Globen ser ut som en flugbajs i jämförelse. Precis där underläppen börjar, ni vet. Det gör ofantligt ont. Och jag tänker att det är en jävla tur att det är en hel vecka till nästa helg.

Googlade på akne och fann detta:



Jag kan nog leva med min finne på läppen känner jag nu.

Vilken helg. Jag säger då det. Jag verkar inte förstå att jag är 31. Nej, jag verkar tro att jag är 20.
Å andra sidan har jag ju sjukt roligt. Så jag tänker fortsätta lura mej själv faktiskt.
Igår rök ännu en oskuld i mitt liv. Raggaroskulden. Jajjemen, Linn var på raggarklubb.
Jag blev raggad på av en gammal man som fattades två tänder i sitt leende. Jag fick en käftsmäll. Och jag drack skitäcklig öl. Spendrups är ingen höjdare alltså, det kan ni ju inte påstå.
Ja alltså raggarfest. Det var väl ok. Ju fler öl jag halsade, desto mer ok blev det liksom. Och när jag väl var packad, då var det dags att åka hem.
Men inte ska ni tro att det tog slut där, nejdå. Hem till Wolf på efterfest. Halsa fruktansvärt äcklig rom, enbart för att försöka bli ännu fullare. Wolf tittade med ett öga hela natten. Diskutera politik. Halsa lite mer äckelrom. Diskutera invandrarpolitik. Skälla på Markus lite av oklara anledningar. Halsa lite öl. Gå till konditoriet och köpa frukost. Bre bullar och thekakor i kubik till pojkarna. Halsa Resorb (thank you Jesus), inse att klockan är 7 på morgonen. Gå hem. Skicka totalt opassande sms. Halsa en och en halv liter vatten. Gå och dö.

Ja ni förstår ju.

Ja då var det dags igen. Alkohol skall förtäras.
Jag passar på att be om ursäkt för eventuella fyllesms, fyllesamtal, fjortishångel, fyllesnack och allt annat som har med fylle att göra, redan nu.

Ha en bra lördag och gör inget jag inte skulle göra.

Alltså fritt fram att göra bort sej, bete sej som en idiot, whatever comes to your intoxicated mind.

Om detta var en hemlig blogg så kunde jag ju berättat om gårdagen. Men är det ju inte det. Synd. För er. Ångest. För mej.

Lägger mej på soffan och försöker självdö istället.

Ja vadå? Duschar ni med kläderna på eller?

Idag ska jag tydligen dricka alkohol. Javisst ska jag det. Förmodligen lär jag bli en del intoxicaded. Kan vara så.
Ska ni också bli fulla?

Jag pratar med Sandra på msn. Vi pratar om folk som snart ska åka på semester till La Prisón. Hon berättar om en kille som har suttit häktad i några dagar och när han kom ut var han så förstörd att hans mamma inte kunde göra annat än att skratta åt honom.
I bakgrunden hos Sandra sitter hennes sambo Åsa.

Åsa: Jag fick för mej att jag också har suttit i häkte. Men det har jag nog inte.
Åsa: Jo men jag har en stark känsla av att jag har det. Men jag vet inte varför.
Åsa: Men jag känner igen det. Det känns så.
Sandra (skrattar fortfarande): Har du suttit i fyllecell kanske?
Åsa: Nej det tror jag inte. Eller kanske. Men jag kommer inte ihåg det.
Åsa: Jag kanske var full.

Undrar ni varför det bara är Åsa som pratar? Låt mej förtella. Vi andra skrattar ihjäl oss, och är nu döda.

Att vara normal är helt klart en definitionsfråga.

Man kan aldrig veta vilken gång i ordningen, men projekt vända dygnet är i full rullning. Jadå. Det kan ju funka. Skam den som ger sej liksom.

Jag skrev precis ett långt jävla inlägg, men det blev alldeles för privat så det ligger bra bland utkasten. Hata att skriva långa inlägg för att inse att man inte vill publicera det. Total waste of time.
Jag kan iallafall avslöja att jag för en stund sen kom på mej själv med att hitta på ursäkter.



Det kommer gå så bra, så bra det här. Skitbra. Verkligen jättebra.

Jag gick till ICA innan idag för att köpa balsam och rakhyvlar. Två saker, balsam och rakhyvlar. Relativt enkelt kan man tycka.
Jag kom hem med vindruvor, cigg och Läkerol.
Hur är det möjligt undrar ni. Ja, det undrar fan jag också.

Det blev självklart en smärre diskussion på detta inlägget.
Wolf vill ta sitt släkte i försvar och lägga över skulden på oss tjejer, det är vi som är konstiga. Och det är säkert så. Saken är att i boken skriver Greg flera gånger att killar hellre dör än att säga "jag är inte intresserad" rakt ut till en tjej. Det är ju klart felet dom gör. Felet vi gör är att analysera sönder allt han säger och gör, och omedvetet hittar vi på ursäkter till varför han inte verkar vara speciellt intresserad.
En gång i mitt liv har en kille sagt rakt ut med ett sms byggt av stenhårda ord: Jag ÄR INTE intresserad av dej. Jag vill inte träffa dej, jag vill inte prata i telefon med dej, jag vill inte att du skickar sms till mej, jag har inga känslor för dej.
Och det kan ju kanske uppfattas som ganska elakt, men faktum är faktiskt att detta är den enda gången jag verkligen har förstått att han är verkligen inte ett dugg intresserad, och lagt honom på hyllan och gått vidare med mitt liv utan större betänkligheter.
Självklart har jag, som dom flesta andra tjejer, träffat många andra som inte heller varit speciellt intresserade, men man har liksom hängt kvar. Och det beror ju enbart och endast på alla ursäkterna man själv har skapat. Slut med det.

Nu tänker jag alltså experimentera med mitt kärleksliv.
Det är ganska exakt ett år sen det tog slut med mitt ex, och under detta året har jag inte träffat någon som har intresserat mej tillräckligt mycket för att lägga energi på. Nu nyligen har två potentiella killar tagit sej in i mitt liv.
Jag tänker följa Gregs råd och bara luta mej tillbaka och se om det funkar bättre än när jag, faktiskt, patetiskt har greppat efter halmstrån genom att "bara skicka ett sms och fråga hur han mår" eller "råka ringa på fyllan".

Det ska bli intressant.


Se ironin i att den ena killen är samma kille som för ungefär sex år sen kastade iväg det väldigt rättframma sms:et längre upp i inlägget.

Ni undrar hur det gick hos farbror veterinären.
Det gick bra. Vi slapp magsäcksamputation. For now. Kan vara så att det är något med sköldkörteln som schäfrar brukar få (surprise?), men vi börjar med att hoppas på att det bara var en inflammation i någon tarm. Medicin för 200 och en påse mat för blygsamma 717 blev det denna gången. Ja, plus besöket då då men det får jag på en faktura sen. Jag fantiserar om att det blir skitbilligt sålänge.

Igår läste jag boken "Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dej.". Den här boken borde alla singeltjejer använda som sin Bibel.
Man skulle väl kunna säga att det är självhjälpsbok, och det är en tjej och en kille från USA som har skrivit den. Det som gör den så bra är att killen på ett totalt ogenerat sätt berättar om alla tecken man som tjej måste öppna ögonen för när killar man träffar kommer med alla dom typiska ursäkterna. Det finns liksom inga ursäkter. Vill han ha dej så visar han det, and that´s that.
Han säger att man som tjej inte ska förvänta sej annat än att om killen verkligen är intresserad så kommer han visa det, och gör han inte det så är han inte värd att vänta på. För då vill han faktiskt inte ha dej.
Man ska alltså inte som tjej ta första steget eller vara pushig. Man ska inte ringa om han inte har ringt, och har han inte det så ska man inte stirra på telefonen för att vid minsta ljud hoppas att det är han som har tagit sitt förnuft till fånga.
För så är vi tjejer. På riktigt. Träffar man en kille man blir intresserad av så vill man klart att han ska vara intresserad tillbaka, och visar han inte det så hittar man på 238624086 olika ursäkter till varför. Han har mycket att göra. Han är inte redo. Han behöver träffa mej mer för att inse att han är intresserad egentligen. Han har inga pengar på telefonen. Ja, dom är många.
Enligt honom, och jag tänker välja att tro på honom, finns det inget som kan komma i vägen OM killen är intresserad.
Tjejen skriver om hur hon hatar att vara singel och allt vad det medför.
Jag hatar inte att vara singel. Jag hatar att jag inte har träffat någon som matchar mej. Jag är inte desperat. Men jag vill väldigt gärna träffa någon att dela mitt liv med.
Med det sagt så betyder det inte att jag är beredd att ta vad jag får. Absolut inte. Så har det aldrig varit, och är ännu mindre efter att jag läst den här boken. Han vill att vi tjejer ska förstå att vi inte är värda något mindre än det bästa. Och det är ju såklart helt sant. Dom som känner mej vet att jag är löjligt kräsen, kanske för kräsen, och säger ibland till mej att jag måste sänka min krav. Men varför? Man kan ju inte bara ta någon för att ha någon. Nej, då lever jag hellre ensam.
Den här Greg som har skrivit boken har på dom tre timmarna det tog att läsa den, lärt mej att inte vara den som ringer utan låta det bero. Som sagt, är han verkligen intresserad så kommer han visa det.
Så ni som tyckte jag var svår innan, it just got even worse.

och jag har "ett" problem. (Vänligen svara i kör: Hej Linn)
Igår åkte jag för att köpa en bh och en present till Kugakent (som förövrigt fyllde skitgammal igår, grattis Kugakent). Plötsligt hade jag en bh, en top, ett par tights och ett linne i min ägo. Dessa artiklar hade jag råkat köpa för pengar jag verkligen verkligen v.e.r.k.l.i.g.e.n inte har.

Jag undrar nu. Finns det någon hjälp för såna som mej? Såna som har noll känsla för pengars värde. Såna som i shoppande stund tror att man kan leva på luft och vatten.

Sign me in please.

Seriöst! Det är den sjunde maj och ute är det kallt som att det var freaking december. What´s up with that liksom?
Är det askan? Är det så? Jag hörde någonstans att det kan vara såhär kallt i ett år på grund av den där jäkla askan. Är det verkligen sant? Kommer vi inte få någon sommar? Det kommer ju isåfall sluta med jordens undergång trots allt. Massjälvmord liksom.
Hur som helst, man kanske inte ska skylla på islänningarna, men det var väl jävligt onödigt att skaffa vulkaner?! Kan jag tycka iallafall.

UR-SÄK-TA för uruselt uppdaterande igår. Men asså.
Först blev jag kidnappad av utomjordingar som utförde en massa experiment på mej. Jaja, åkte upp i ett sånt där ljus rakt upp i himlen och allt.
Sen när dom släppte mej och jag kom hem var jag precis på väg mot datorn när jag hörde något vid dörren. Det var brevbäraren som hade fastnat med skägget i brevlådan. Och döm av min förvåning när jag såg att det var min gamla klasskamrat, Anna-Kajsa, som jag inte sett sen hon åkte till Tibet för att studera Taoismen.
Jag var ju klart tvungen att bjuda in Anna-Kajsa på kaffe, och det visade sej att hon också blivit abducted av aliens en gång i tiden, så vi satt här hela kvällen och delade erfarenheter.
Så ja ursäkta, men nu kanske ni förstår?

True story!

Ska snart ta mej till Familia med Carita och shoppa bh.

Later!

Va? Om det är pinsamt att åka tåg när hunden låter såhär från den stund han ser tåget till vi hoppar av.
En aning. Typ så att man vill krypa upp och gömma sej i sin egen röv. Ungefär så.

Idag anlände han. Monstermaskinen. Herr Dammsugare. Jajjemen.
Monterade ihop honom så snabbt jag kunde för att få suga av mitt golv och inse att inget av dom har en ryamatta liggandes på sej. Egentligen.
Tio minuter in i processen började han låta lite konstigt den där. Han var liksom mätt. Ville inte ha mer hår ner i magen.
Oj, jag hade visst fått med en tandpetare. Hej och hå, det var bara att montera ner honom igen och börja leka McGyver.
Tjugo minuter senare, efter att jag försökt blåsa ut skiten vilket istället resulterade i en mun full av gammalt och väldigt äckligt dammblandat hundhår, var han redo att köra igen. I toppform.


I love my new red friend.

Var det bara jag som såg att Meredith flirtade? Var det bara jag?


Den lilla slynan.

Nu kan ni följa mej med Bloglovin´.

Det var bara det.

Här sitter jag och glor. Löjligt tråkigt, och jag insåg redan innan jag loggade in här att detta kommer bli det tråkigaste inlägget genom alla tider eftersom jag egentligen inte har något intressant att skriva. Så feel free to sluta läsa här.
Plötsligt har jag gått från att läsa 3-4 bloggar om dagen till att plötsligt känna ett smärre tvång att uppdatera en hel massa bloggar om dagen. Och har inte dom jag gillar blivit uppdaterade så suckar jag och blir lite sur för att dom inte inser att jag faktiskt har tråkigt.

Jag hittade nyss till Maria Montazamis blogg. Denna fantastiska kvinna. Kan man annat än älska henne? Bloggen är väl kanske inte skitintressant, men inte heller mindre intressant än många storbloggare. Jag totally älskar att hon skriver precis så som hon pratar och man kan verkligen höra henne säga det hon skriver. Här hittar ni henne.
Och när vi ändå pratar Hollywoodfruar vill jag påpeka att jag förstår inte varför det har blivit sånt hola balo runt den där Anna Anka. Hon har fått ett helt eget program? But why? What´s up with that liksom? Jo jag kollar på det såklart. Jag är ju Sveriges största sucker för dokusåpor, så vad begär ni liksom? Men jag hade ju hellre sett en timmes Montazami.
Anka är en såndär som jag tycker synd om. Det är inte speciellt svårt att lista ut att hon försöker spela en roll. Det är heller inte så svårt att lista ut att hon inte är i närheten av så smart som hon själv tror.
Visst finns det säkert dom som tycker att "hon kan ju inte vara så jävla dum" eftersom hon är rik som ett troll och lever lyxliv. Sure, hon har säkert sina kvaliteter hon också, men det är inte speciellt svårt för en svensk, blond tjej med snygg kropp att manipulera till sej en miljonär faktiskt.
Hade mrs Anka läst det jag skriver om henne hade hon med all säkerhet börjat prata om den svenska avundsjukan och missunnsamheten. Men här handlar det absolut inte om det. Jag bryr mej inte ett skit om att hon har en massa pengar och bor Hollywood. Jag gillar bara inte henne som person. And that´s that.

Jahaja nu har jag pratat lite skit om Anna Anka, och precis som jag förutspådde så blev detta inlägget mest bara konstigt och tråkigt. Men skit i det vad fan.

Även solen har sina fläckar. Liksom.

Ja ni ser, det är inte mitt fel att jag är mästaren av försovning.

Minns ni J?
The wierdest thing hände igår.

Vi pratade lite igen efter M-historien. Sen slutade vi prata igen. Och några månader senare började vi prata igen. Till jag fick en smärre hjärnblödning på honom och bad honom sluta höra av sej. Hjärnblödningen var så pass allvarlig att jag plockade bort honom överallt. MSN, Fejjan, telen. Sen dess har jag inte hört ett ljud, och det var väl det som var tanken antar jag.
Så igår fick jag ett sms från ett nummer jag inte hade sparat.

Hoppas du blir nöjd med din brödrost.

(ja mamma, jag beställde en brödrost också)

Nu har jag ju raderat J:s nummer 2376426547 gånger innan, vilket förr i tiden resulterade i att jag letade upp det varje gång jag var under alkoholens makt för att kunna ringa och skrika på honom mitt i natten av anledningar som fortfarande är okända. Därför kan jag tydligen numret utantill och visste att det var han.
Anyway.
Jag funderade på hur han visste att jag hade beställt en brödrost och frågade om han jobbade på Ellos. Det gör han inte, han jobbar hos dom som skickar ut vissa av deras saker.
Han sitter alltså på ett ställe och skickar ut saker. Jag beställer en brödrost och denna brödrost får just J för att skicka.

What are the odds?

På torsdag är det alltså dags för farbror veterinär med hundet.
Om jag har riktig tur så har han bara en väldigt allvarlig inflamation någonstans och det enda jag behöver punga upp är för besöket och några tusen för mediciner. Med min vanliga tur måste vi amputera magsäcken och sätta in en ny.
Vi vet ju hur det brukar funka.
Vi minns ju när han var allergisk mot katt, kanin, björn, damm, datorer, luft, träd, apor, elefanter, människor och några saker jag inte kommer ihåg, och dom berättade att det nog var en bra idé att kastrera honom, för det skulle tydligen hjälpa.
Klart vi ska kastrera honom då ju. Klart hans kulor inte har ramlat på plats. Klart att vi var tvugna att öppna upp hela magen. Och klart att det lilla ingreppet kostade dubbelt så mycket som en vanlig kastration.
Men kastration it was.
När bollarna var ett minne blott hade hundet ett cirkus 30 cm långt sår på magen med en sjuhelvetes massa stygn. Detta betydde självfallet att hundet inte fick springa, hoppa eller anstränga sej under dom veckorna som vi väntade på att ta bort stygnen.
Och det gick jättebra. Jag tvingade honom gå i koppel alltid och gick omvägar runt saker med minsta hopprisk.
Dagen då vi skulle ta stygnen kom, och vi hade fixat det där bra, jag och Biffen.
Vi ställde oss utanför huset här för att vänta på skjutsen. Då plötsligt tycker Biffen att det är en strålande idé att hoppa över det låga staketet vid bilarna. Ja det var ju klart att han tyckte det. Och man kan ju liksom inte vara snabbtänkt alltid, så jag hann inte reagera förrän hundet var i luften. Nu var det min tur att visa hur smart jag är, och reagerade med att dra tillbaka kopplet. Ja men visst, klart han hamnar med magen på staketet. Och klart att ett stygn går upp. Klart.
Och klart är också att detta betydde två besök och två fakturor för att ta stygn. K.L.A.R.T!

Jag gissar iallafall på en magsäcksamputation på torsdag.

Vad gör man om man är hungrig klockan två på natten och när man för femtioelfte gången öppnar skåpen för att inse att i princip det enda som finns där är några äpplen, ägg och mjöl.
Som att svaret inte är självklart så ska jag nu berätta att offcourse vispar man ihop det man har (ja kanske inte äpplena då då) och ställer sej vid spisen för att steka pannkakor.
Självklart säger jag.



Godnatt. Mätt och belåten.

Det blev så väldigt allvarligt här under, så jag vill bara jämna ut det.

Bajs.

Mission accomplished!

I vanlig ordning när det handlar om rasism eller liknande reagerar jag.
Några av mina vänner på Fejjan har gått med i en grupp som heter "När jag var liten kunde man sjunga nationalsången utan att bli kallad rasse". Och ja, det är ju så. Jag var på väg att gå med först, men hindrades av att jag inte vill att folk som mej själv ska missuppfatta meningen.
Min alldeles egna åsikt i den här frågan är att om inte rasisterna "tagit" nationalsången och gjort den till sin egen propaganda, så skulle det idag inte vara något problem.
Jag skrev givetvis min åsikt på min status och en vän svarade då med att rasisterna inte tog den, utan vi gav den till dom. Ja, så kan man såklart se på det också. Men det är ju svårt att behålla det som jag tycker borde vara grundtanken, att med sången hylla landet, inte hylla VÅRT land. Det är också svårt när en stor grupp människor använder sången i samband med Hitler-hälsningar och som hets mot främmande folkgrupper.
Skulle en skolklass välja att trotsa förbudet, och sjunga den här sången på en skolavslutning skulle det bli ramaskri i Sverige, och skolan skulle kallas rasistskola.
MIN helt egen åsikt är fortfarande att rasisterna stal sången och gjorde den till sin.
Vad tycker ni?


Ny katergori btw. "Jag har tänkt på en sak". En sak kan vara allt ifrån frågor om rasism till varför diarée är flytande.

Håkan: Det är klockrent. Watch clean.
Thai thai: Yes, washingmachine.


HAHA!!

Vi kan nu konstatera att inget av mina försök att lura bakfyllan funkade. Vi kan också konstatera att det finns inga som helst gränser för hur bakfull jag kan bli.
När jag vaknade igår kände jag en svag känsla av självmordsbenägenhet.


Idag har jag lekt vuxen och grillat med dom som är vuxna på riktigt och deras barn.


"Nej Jordan, det är inte kallt! Nu SKA vi äta ute. Tänk
på något roligt."


Jessicas mat fastnade i tänderna (eller också bara
gillar hon att vanställa sitt ansikte, jag vet faktiskt inte)
och Bella gillar rosa.


Sven kallade sej själv "Master of grill". Jaja, sa jag
och lät honom tro att man grillar underifrån.


Minifarbrorn Charlie blev glad när jag berättade att
han nog faktiskt måste flytta hem till mej för att han är
så liten och så söt.



Våren har visst kommit. Var fan är gilla-knappen?

Nu ska jag koka torsk och ris till min hund. Han är dålig i magen. För ovanlighetens skull.
Imorgon ska jag ringa farbror veterinär och berätta för honom att jag gladeligen donerar pengar till honom eftersom jag har överflöd.


Alkohol är djävulens påfund!

På en skala från 1-10, hur mycket tror ni jag vill ta bort min lilla videobloggning här nere?

Kugakent var i form tidigt.


Som sagt i form.



Vi spelade kort.


Wolf var nyrakad.


Dokumentation av kvällens
första grogg. När den var slut, var
jag också det. Notera det rosa
toapappret.


Det fanns en bidé där.


Tydligen kom några negrer på
besök.


Det gjorde Carita också.


Uhm. Bordet? Kanske?


Löjligt snygg tapet på toa.
Mamma Wolf bör aldrig byta denna!


Kaptenen var på topphumör.


Ja.


IDAG!


OCKSÅ IDAG.




Ja man må kunna säga mycket om Iphonen, men någon bra kamera har den inte iallafall.