Lantlollan

Det blir inte mycket mer skitsnack i denna bloggen.
Ni verkar ha tappat intresset, eller så har jag bara blivit sjukt tråkig. Och jag har faktiskt ingen inspiration alls.
Så nu läggs detta projektet på hyllan

Jag har ingen aning om jag kommer tillbaka in the future.

Hasta la vista babies!

Amen det blev ju så fint så jag vet inte vad. Jag är fortfarande sjuk. Stackars mej!

Ja jag älskar hösten, jag.
Det är ruskigt väder, mörkt, vackra färger och alldeles alldeles mysigt.
Men framförallt går mitt liv igång igen.
Grey´s, hemmafruarna, Idol, ja allt det där braiga på tv ni vet.
Och idag är det ju fredag. Jag trotsar min feber med några Panocod och trycker i mej en påse Polly som knappt smakar något, och myser framför Idol.
Jäklar vilket startfält det är detta året. Många skitgrymma. Mariette, Erik, Tove, Reza, Calle.
Och idag gjorde ju till och med Rabih bra ifrån sej.
Carolina som var bra varje gång fram till förra fredagen sparkades ut fortare än fan för att hon gjorde ETT uselt framträdande.
Rabih som vanligtvis låter som att han har pungkulorna fastetsade i ett skruvstäd, lyckades göra något bra för en gångs skull, och Sverige älskar och hyllar honom som att han var Michael Jackson himself.
Om jag bara fick träffa honom en endaste gång så skulle jag plocka ner honom på jorden och befria honom från skruvstädet.
Ja, det skulle jag.

Vi pratar om det här.

Sandra: Det kanske var som indianerna har nu. Typ att man hade namn som betydde något.

Linn: Jaa, smart! Så var det ju säkert.

Sandra: Ja, men sen kanske det inte var så vanligt att flera hade samma namn i samma stock.

Jaja, stock eller stam. Båda sitter ju på ett träd. Kan man ju tycka.

 

 

Jag har utan något som helst resultat, försökt komma in på bloggen hela dagen. Sen blev jag så himla trött av intelligenskvoten på tv3 ikväll, så nu är det Roast på Berns till det är Sömn i Linns säng. Dagens citat "I USA är det mycket som är fake. Allt ifrån bröst, läppar, ögonfransar... Palmer!" Ja men dåså.

När jag skulle åka hem idag så kände jag mej lite kurrig i magen.
Espressohouse låg nära till hands där mitt på Knutpunkten, så det fick det bli.
Man kan ju tro att en så stor kedja borde ha en någerlunda trevlig personal. Jag kan nu skriva under på att det har dom inte.
Jag skulle vilja säga ett och annat till den där lilla snippan som stod där.
Tex:

Hörru flicka lilla. Jag köpte nyss en macka och en juice av dej för 83 (åttiotre) (ÅTTIOTRE!!) spänn.
För den summan ska du ta mej fan ge mej jävligt bra service. Du ska inte himla med ögonen för att jag ber dej ta bort salladen i mackan. Du ska inte heller sucka när jag ber om en ny juice för att det flyter en fluga i den första.
Om jag ber dej stoppa upp min macka i din framstjärt så ska du se till att göra precis det. Och för 83 spänn ska du göra det med ett stort jävla leende på läpparna.

Ja, det var bara det.

Man skulle kunna tro att det är någerlunda varmt när solen skiner såhär. Jag kan berätta att det är det inte! In fact tror jag en ny jävla istid är på väg.

Imorgon är jag ledig. Skitledig. Ledig så in åt helvete.
Med det vill jag säga att imorgon är det egentid åt Linn.
Soffa, tv, nötter, godis, ja här ska det roffas.
Så idag plockade jag på mej en del nötter och sånt där. För si sådär 60 spänn. Sen satte jag dom bakom mej i kassan.
När det var dags att gå hem märkte jag att det där goda var borta. Puts väck. Jag finkammade stället och svor en hel uppsats med fula ord om den jävla idioten som hade stulit mina saker.
Dom jag jobbade med fick smaka på en liten tugga av hur det kan vara när Linn är sådär vansinnigt förbannad på världen.
Så som det kan bli när PMS:en entrar kroppen och man luras på något som går att tugga.
Nåväl, jag fick ju till slut acceptera mitt öde att ha kastat 60 riksdaler rakt ner i soptunnan, och även det faktum att det inte skulle bli något godis framför tv:n imorgon.
Satte mej på tåget.
Så ringde telefonen.
Just det.. Licca var ju inne innan ikväll. Och just det. Hon tog ju med mina grejer hem eftersom vi ändå skulle träffas sen.

Så himla tokigt det kan bli då. Stjärna Fniss Stjärna.

Jag bröt en nagel idag.
Helvete!

Ni vet när det inte fanns så mycket människor. Då för längesen.
Hur kom man på alla namnen? Kom man på ett nytt för varje som föddes? Och blev någon sur om någon annan härmade det namnet man själv hade kommit på?
Fanns det alltså bara en person per namn på den tiden?

Ja han är smart den där.
Jag tror inte på att uppfostra sin hund genom att slå och skrika.
Men om min hund har gjort något riktigt störigt, typ placerat sopor på hela golvet tre dagar i samma vecka, höjer jag rösten och knäpper honom två gånger på nosen.
Förut pep han iväg så fort jag öppnade munnen om han hade gjort något han visste att han inte fick. Han irriterade mej lite extra genom att springa runt som att han inte visste om han skulle hoppa ut från balkongen eller krypa upp i sin egen röv. När han väl kom fram fick jag vifta i luften för att hinna träffa nosen som han smidigt lyckades dra åt sej hela tiden.
Detta var innan han blev hundarnas Einstein.
Nu har han klurat ut hur han ska göra för att slippa ens bli tillsagd.
"Var så söt du bara kan, så kan hon inte vara arg". Precis så tänker han.
Nu väjer han inte ens för knäppningarna på nosen, utan han bara sticker fram sitt lilla huvud för att ta sitt straff och sen springer han frivilligt och lägger sej i korgen, där han vet att han hamnar om han har gjort något han inte får.
Sen ligger han där till jag säger att han inte behöver ligga där mer. Och under hela tiden han ligger där ser han ut såhär:

 

Det går ju inte ens att försöka vara seriös när man säger att han inte får göra så.

 

 

Ps. Om ni undrar varför jag låter som ett mongo så är det för att jag en smula förståndshandikappad. Slut på Ps

Linn: Vill du ha en påse?

Kund: Nej tack, det är ju redan i en påse.

Linn: Ja, det har du ju rätt i.

Kund: Ja, det blir så himla mycket påsar.

Linn: Ja, jäkligt kasst så att säga.

 

 

Förra helgen kom det in ett par i butiken.
Killen diskuterade med sin tjej medans hon bara nickade där hon trodde det var rätt att hon skulle hålla med.
Han gafflade om något som hade hänt utanför och hur han skulle visa "dom" och hur "dom" skulle få se.
På tjejens arm hängde deras gemensamma, i princip nyfödda son, och eftersom pappa var i upplösningstillstånd så började den lilla gny lite. Gny, inte skrika, gny.
Då pekar killen på pojken och tittar på sin fru och säger.

Han ska hålla käften. Stoppa in en sko i käften på honom.

Jag sprang fram och knuffade honom till marken. Sparkade honom i magen några gånger. Hoppade på hans huvud.

Sen sprang jag ut och hämtade min bulldozer som jag hade parkerat på baksidan, och körde fram och tillbaka över honom minst sjutton gånger.

Jag avslutade med att springa med honom över axeln till Paris för att kasta honom ner från Eiffeltornet.

 

Eller så bara stod jag där med en fågelholk till fejja och fantiserade om att lugnt och sansat gå fram till honom och ge honom en karatespark där det vanligtvis ska sitta en k*k.

 

Nu undrar jag. Hur i helvete kan man ens ta såna ord i sin mun?

 

Jag misstänker att diamantringen jag köpte på HM inte är helt äkta.

En man av folkslaget kines kom in på jobbet här om dagen.

Kines: En dead manblue.

Linn: Ursäkta?

Kines: En dead manblue.

Linn: Ursäkta jag hör inte vad du säger.

Kines: En dead manblue.

Linn: Jag är ledsen, men jag förstår inte vad du säger.

Herr Ching-Chong tittar på ciggen bakom mej.

Kines: En DEAD.MAN.BLUE!

Jag vänder mej mot ciggen och scannar av dom med min superblick för att se vilken sort som heter Dead man blue.

Kines: Dä uppe, en Dead man blue.

Linn: Jahaaaaaa!! En röd Marlboro.

 

 

Jag sitter visst på samma tåg som Borat. Ganska coolt.

Fan vad usla ni är på att kommentera.
Skittråkigt!