Ingen är något i jämförelse
Jag sitter här och stirrar på skärmen.
Vad ska jag skriva?
Hur kan jag vara rolig?
Det går inte.
Nej, det är helt blankt.
Bara en sak finns i min hjärna, och det vill jag inte dela med alla er.
Inte ännu iallafall.
Miss secret agent.
Ajm sörry
Men det kommer nog vara lite glest här i några dagar.
Var inte ledsna. Kanske jag öppnar en sån där telefonlinje så ni kan få prata av er under tiden.
Var inte ledsna. Kanske jag öppnar en sån där telefonlinje så ni kan få prata av er under tiden.
?
Det är jävligt mycket nu ska ni veta.
Jag fattar ingenting!
Jag hänger inte med i en enda sväng.
Jag fattar ingenting!
Jag hänger inte med i en enda sväng.
Hunny, I´m hooooooome
Jahapp ja, det blev visst en oplanerad liten bloggpaus.
Har funderat lite på om man kan lägga in om semester?
Vad har hänt då?
Mmm.. Julafton var bra. Mycket bra faktiskt. Misstänksamt bra om jag ska vara helt ärlig. En enda liten putte plutte sak bara.
Vi åt. Sen åt vi. Efter vi hade ätit, åt vi lite till. För att sen äta. Och åt gjorde vi också.
När alla var spyfärdiga undrade Erika var fan spriten var. Sen var vi igång.
Se själv.
Har ingen aning om vem hon där i den röda klänningen är. Helt plötligt stod hon bara utanför dörren och vi tyckte synd om henne och bjöd in. Som ni ser så borde vi kanske tänkt efter en gång först. Vissa skulle nog påstå att hon var väldigt lik min mamma. Jag förnekar detta.
För övrigt lät jag sådär hela kvällen. Nu är det min tur! Nu är det min och Erikas tur. Nu är det jag och mamma som ska sjunga. Nu vill faktiskt jag sjunga. När är det min tur? Nu har ni faktiskt sjungit länge, det är min tur nu.
Bilder?
Klart!
Tomten kom. Han var inte riktigt så tjock som man kan tro.
Han knackade på med ett Yo Yo Yo och var förbluffande lik
min lillebror.
Noah och Andeas.
Hundarna fick varsit litet ben av tomten.
Sen skålades det för Erikas och Andreas ett år gamla förlovning.
Bättre sent än aldrig.
Hundarna i familjen.
Tidelag? Nej, jag har inte precis vaknat. Jag klättrade upp i stans
högsta träd och stal ett fågelbo.
Joel Singstar.
Börja tänka på refrängen?
Har funderat lite på om man kan lägga in om semester?
Vad har hänt då?
Mmm.. Julafton var bra. Mycket bra faktiskt. Misstänksamt bra om jag ska vara helt ärlig. En enda liten putte plutte sak bara.
Vi åt. Sen åt vi. Efter vi hade ätit, åt vi lite till. För att sen äta. Och åt gjorde vi också.
När alla var spyfärdiga undrade Erika var fan spriten var. Sen var vi igång.
Se själv.
Har ingen aning om vem hon där i den röda klänningen är. Helt plötligt stod hon bara utanför dörren och vi tyckte synd om henne och bjöd in. Som ni ser så borde vi kanske tänkt efter en gång först. Vissa skulle nog påstå att hon var väldigt lik min mamma. Jag förnekar detta.
För övrigt lät jag sådär hela kvällen. Nu är det min tur! Nu är det min och Erikas tur. Nu är det jag och mamma som ska sjunga. Nu vill faktiskt jag sjunga. När är det min tur? Nu har ni faktiskt sjungit länge, det är min tur nu.
Bilder?
Klart!
Tomten kom. Han var inte riktigt så tjock som man kan tro.
Han knackade på med ett Yo Yo Yo och var förbluffande lik
min lillebror.
Noah och Andeas.
Hundarna fick varsit litet ben av tomten.
Sen skålades det för Erikas och Andreas ett år gamla förlovning.
Bättre sent än aldrig.
Hundarna i familjen.
Tidelag? Nej, jag har inte precis vaknat. Jag klättrade upp i stans
högsta träd och stal ett fågelbo.
Joel Singstar.
Börja tänka på refrängen?
Blogg
Vem som helst kan ju läsa denna bloggen, visst?!
Om det inte vore så, så skulle jag kunna berätta en jävligt rolig sak för er.
Men det går ju inte nu.
Jag lovar på heder och samvete
Imorgon är jag tillbaka.
Kärlek?
Saknar ni mej? Jag är snart tillbaka. Håll ut! Försök!
Hund
Idag hatar han mej. Han vill inte bo hos mej längre. Han bor hellre hos någon som misshandlar honom och inte ger honom någon mat, bara han slipper bo hos mej. Han hatar mej.
Varför undrar ni. Jag ska genast förklara.
Titta på hans min. Ser ni det? Hatet.
Varför undrar ni. Jag ska genast förklara.
Titta på hans min. Ser ni det? Hatet.
Mmmm
Nu ska jag klä av mej alla kläderna. Eller nej, jag lämnar lite åt fantasin förresten, underkläderna får stanna på.
Sen tänkte jag glida in i badrummet och graciöst föra bort duschdraperiet.
Så smidigt som möjligt ska jag låta vattnet rinna över hans rygg, hans bringa och hans rumpa.
När hela han är våt ska jag tvätta hela hans kropp, han behöver inte lyfta ett finger, jag gör det åt honom.
Ja, jag ska alltså duscha min hund.
Sen tänkte jag glida in i badrummet och graciöst föra bort duschdraperiet.
Så smidigt som möjligt ska jag låta vattnet rinna över hans rygg, hans bringa och hans rumpa.
När hela han är våt ska jag tvätta hela hans kropp, han behöver inte lyfta ett finger, jag gör det åt honom.
Ja, jag ska alltså duscha min hund.
Så bra
J var här och släppte av sitt USB-minne med Jeff Dunhams julshow -08.
Jag har skrattat röven av mej i en och en halv timme.
Se den!
Jag har skrattat röven av mej i en och en halv timme.
Se den!
Ögon
Tänk vad ett par ögon kan ställa till det. En blick.
I´m a poet
I´m a poet
God jul mina vänner
Påkostad video!
Julafton
Jag vaknar i ottan och tänder ljusstaken i fönstret.
Den underbara känslan infinner sej snabbt och jag slänger mej i duschen.
När jag duschat klart sätter jag på vacker julmusik och ställer mej vid spisen för att laga lite tomtegröt.
Efter frukosten sätter jag mej i soffan och tittar på en mysig julfilm, i väntan på att bli hämtad för att åka in till min familj och fira denna fina högtid med dem.
Väl där inne är vi alla glada att vi har varandra, vi är en famlij som älskar och julen är den högtid vi tycker bäst om, eftersom den ger oss möjlighet att bara sitta ner och ta hand om varandra.
Vi dricker glögg och äter pepparkakor, sen kommer tomten. Maten blir framdukad och alla är glada vid matbordet.
Efter maten spelar vi spel och trivs i varandras närvaro och bara njuter.
Eller..
Jag vaknar alldeles för sent, min mamma måste ringa och väcka mej för att jag ska vakna överhuvudtaget och ljusstaken tänds i ett försök att få lite julkänsla.
Jag slänger mej i duschen och stressar så jag skär sönder mina ben när jag försöker raka dom. Innan jag duschat klart står mamma utanför dörren och stampar och tjatar på att jag ska snabba mej.
När jag kastat mej i bilen är det dags att hämta min moster. Hon sätter sej i bilen. Hon säger hej. Sen säger hon att hon hatar julen och hon ska ta mej fan aldrig mer fira den. Hon är irriterad. Jag blir irriterad. Mamma blir irriterad. Men vi försöker allihop, vi ler.
Väl där inne dricker vi lite glögg och äter pepparkakor. Mamma pikar moste för något, moster pikar tillbaka. Dom är irriterade. Jag ber dom att sluta, det är ju jul.
Kusinen trillar in två timmar senare än alla andra. Jag är irriterad. Jag pikar. Hon blir irriterad. Niklas ber oss att sluta, det är ju jul.
Tomten kommer, plötsligt är alla glada.
Tomten går. Jag säger något till kusinen. Hon blir irriterad. Jag blir irriterad. Sen pratar vi inte med varann på resten av kvällen.
Sen är det dags för maten. Den är god. Nej, den är ljuvlig. Till moster säger något till kusinen och det uppstår ett mindre bråk. Mamma lägger sej i. Det bråkas.
Noah och Joel har slagit ihjäl varandra fyra gånger under dagen och Niklas bara suckar.
Välj version själv.
Den underbara känslan infinner sej snabbt och jag slänger mej i duschen.
När jag duschat klart sätter jag på vacker julmusik och ställer mej vid spisen för att laga lite tomtegröt.
Efter frukosten sätter jag mej i soffan och tittar på en mysig julfilm, i väntan på att bli hämtad för att åka in till min familj och fira denna fina högtid med dem.
Väl där inne är vi alla glada att vi har varandra, vi är en famlij som älskar och julen är den högtid vi tycker bäst om, eftersom den ger oss möjlighet att bara sitta ner och ta hand om varandra.
Vi dricker glögg och äter pepparkakor, sen kommer tomten. Maten blir framdukad och alla är glada vid matbordet.
Efter maten spelar vi spel och trivs i varandras närvaro och bara njuter.
Eller..
Jag vaknar alldeles för sent, min mamma måste ringa och väcka mej för att jag ska vakna överhuvudtaget och ljusstaken tänds i ett försök att få lite julkänsla.
Jag slänger mej i duschen och stressar så jag skär sönder mina ben när jag försöker raka dom. Innan jag duschat klart står mamma utanför dörren och stampar och tjatar på att jag ska snabba mej.
När jag kastat mej i bilen är det dags att hämta min moster. Hon sätter sej i bilen. Hon säger hej. Sen säger hon att hon hatar julen och hon ska ta mej fan aldrig mer fira den. Hon är irriterad. Jag blir irriterad. Mamma blir irriterad. Men vi försöker allihop, vi ler.
Väl där inne dricker vi lite glögg och äter pepparkakor. Mamma pikar moste för något, moster pikar tillbaka. Dom är irriterade. Jag ber dom att sluta, det är ju jul.
Kusinen trillar in två timmar senare än alla andra. Jag är irriterad. Jag pikar. Hon blir irriterad. Niklas ber oss att sluta, det är ju jul.
Tomten kommer, plötsligt är alla glada.
Tomten går. Jag säger något till kusinen. Hon blir irriterad. Jag blir irriterad. Sen pratar vi inte med varann på resten av kvällen.
Sen är det dags för maten. Den är god. Nej, den är ljuvlig. Till moster säger något till kusinen och det uppstår ett mindre bråk. Mamma lägger sej i. Det bråkas.
Noah och Joel har slagit ihjäl varandra fyra gånger under dagen och Niklas bara suckar.
Välj version själv.
På tal om att vara fjortis
När vi gick på högstadiet höll vi på att skriva en massa brev till varandra. Speciellt vi tjejer.
Det var inte ett brev då och då heller. Nej nej, för sören. Flera om dagen helst. Varför vi inte bara pratade med varann istället vet jag inte.
Hur som.
Förutom alla mina tjejkompisar, var det speciellt två killar jag brukade skriva till, Basse och Michael.
Basse var en nära kompis. Det var visserligen Michael också, men den stora skillnaden var att jag var kär i Michael.
Just denna gången hade jag skrivit två brev, ett till min kusin Erika och ett till Basse.
I Basses brev stod det nog mest bara alldagliga saker, men i Erikas brev.... där stod det hur himlans kär jag var i Michael och hur jag skulle överleva om han inte blev min snart.
Jag vågade ju inte berätta för Michael att jag var kär i honom, eftersom jag inte ville förstöra vår vänskap.
Jag hade gått ut högstadiet vid detta laget, men Erika, Basse och Michael gick på samma skola, och jag hade lämnat Basses brev till Erika för att hon skulle lämna det till honom. (Rörigt?)
Samma dag åkte jag dit, till skolan.
Jag minns fortfarande idag (13 år senare) hur alla jag kände vände sej mot mej när jag kom innanför dörrarna. Alla stirrade, för att snart börja fnissa i kör.
Basse fnissade inte, Basse asgarvade, och sträckte fram brevet han fått. Jag vecklar upp det och då, DÅ, förstod jag vad alla fnissade åt. Erika hade lämnat sitt brev till honom och det var allmänt känt på skolan att jag var jättekär i Michael.
Nu kom Michael fram till mej och ville prata med mej. Jag la benen på ryggen och sprang till toaletterna, låste in mej och vägrade komma ut.
Michael stod där ute och bankade hela rasten och försäkrade mej om att det gjorde inget. Jag vägrade! Inte förrän dom gått på lektion vågade jag mej ut.
Idag tycker jag att denna historien är jättesöt, men då ville jag bara försvinna.
Allt slutade ju lyckligt trots allt och vi blev ett par.
Vi var ett par i hela sex månader. Det kändes som sex evigheter och jag var säker på att jag skulle dö den dagen det tog slut. Jag var helt trasig i flera månader och trodde att det var kört, jag aldrig skulle älska någon igen.
Trodde jag ja.
Det var inte ett brev då och då heller. Nej nej, för sören. Flera om dagen helst. Varför vi inte bara pratade med varann istället vet jag inte.
Hur som.
Förutom alla mina tjejkompisar, var det speciellt två killar jag brukade skriva till, Basse och Michael.
Basse var en nära kompis. Det var visserligen Michael också, men den stora skillnaden var att jag var kär i Michael.
Just denna gången hade jag skrivit två brev, ett till min kusin Erika och ett till Basse.
I Basses brev stod det nog mest bara alldagliga saker, men i Erikas brev.... där stod det hur himlans kär jag var i Michael och hur jag skulle överleva om han inte blev min snart.
Jag vågade ju inte berätta för Michael att jag var kär i honom, eftersom jag inte ville förstöra vår vänskap.
Jag hade gått ut högstadiet vid detta laget, men Erika, Basse och Michael gick på samma skola, och jag hade lämnat Basses brev till Erika för att hon skulle lämna det till honom. (Rörigt?)
Samma dag åkte jag dit, till skolan.
Jag minns fortfarande idag (13 år senare) hur alla jag kände vände sej mot mej när jag kom innanför dörrarna. Alla stirrade, för att snart börja fnissa i kör.
Basse fnissade inte, Basse asgarvade, och sträckte fram brevet han fått. Jag vecklar upp det och då, DÅ, förstod jag vad alla fnissade åt. Erika hade lämnat sitt brev till honom och det var allmänt känt på skolan att jag var jättekär i Michael.
Nu kom Michael fram till mej och ville prata med mej. Jag la benen på ryggen och sprang till toaletterna, låste in mej och vägrade komma ut.
Michael stod där ute och bankade hela rasten och försäkrade mej om att det gjorde inget. Jag vägrade! Inte förrän dom gått på lektion vågade jag mej ut.
Idag tycker jag att denna historien är jättesöt, men då ville jag bara försvinna.
Allt slutade ju lyckligt trots allt och vi blev ett par.
Vi var ett par i hela sex månader. Det kändes som sex evigheter och jag var säker på att jag skulle dö den dagen det tog slut. Jag var helt trasig i flera månader och trodde att det var kört, jag aldrig skulle älska någon igen.
Trodde jag ja.
Just det
Can´t read my, can´t read my, no he can´t read my pokerface. Eller?
Fjortishångel
Ok, jag har undanhållit en sak för er. Jag ber om ursäkt för detta.
I någon av mina dunderfyllor på senare tid råkade jag visst fjortishångla med en pojke.
Det kan ju vara trevligt och så, men det blev en del missförstånd efter, och ett jädrans holabalo. Det löste sej snabbt och ingen skada var skedd.
Så idag. Väla.
Jag går där i godan ro (stressar runt som en iller på amfetamin) och plötsligt känner jag hur någon, med all kraft, boxar mej i magen.
Det var chocken.
Amen ni vet. När man träffar någon och inte vet hur man ska agera.
Från ingenstans förvandlades jag till en liten flicka med blonda flätor och röda rosetter till hårband, och lyfte på handen i ett försök till en vinkning. I normala fall skulle jag självklart stannat och pratat en stund, inte nu. Nu önskade jag att jag var tonårshäxan Sabrina och kunde göra mej själv osynlig. Jag försökte. Det funkade inte.
Nåja, sammandrabbningen var ju ganska snabbt över och jag återfick mitt stresslugn, och min jakt på Fred Perry-kepsar och presentkort fortsatte.
Precis när jag lyckats förtränga att jag träffat dom gick jag och av någon anledning rotade i oändligheten (väskan), lyfte blicken och guess what..... Där var dom igen.
Vad ska jag nu göra? Var ska jag ta vägen? Får jag plats i soptunnan där? En butik, perfekt.
Jag gjorde ett försök till ett leende och innan vi hann komma för nära varann, pep jag in i närmsta butik.
Utan att först titta vilken butik, såklart. Undrade lite var jag hade hamnat. Hoppsan. Enda butiken på hela jävla Väla som det inte finns en pinal som skulle intressera mej. Brothers.
Undrar om dom skrattade. Eller ja, undrar hur mycket dom skrattade.
I någon av mina dunderfyllor på senare tid råkade jag visst fjortishångla med en pojke.
Det kan ju vara trevligt och så, men det blev en del missförstånd efter, och ett jädrans holabalo. Det löste sej snabbt och ingen skada var skedd.
Så idag. Väla.
Jag går där i godan ro (stressar runt som en iller på amfetamin) och plötsligt känner jag hur någon, med all kraft, boxar mej i magen.
Det var chocken.
Amen ni vet. När man träffar någon och inte vet hur man ska agera.
Från ingenstans förvandlades jag till en liten flicka med blonda flätor och röda rosetter till hårband, och lyfte på handen i ett försök till en vinkning. I normala fall skulle jag självklart stannat och pratat en stund, inte nu. Nu önskade jag att jag var tonårshäxan Sabrina och kunde göra mej själv osynlig. Jag försökte. Det funkade inte.
Nåja, sammandrabbningen var ju ganska snabbt över och jag återfick mitt stresslugn, och min jakt på Fred Perry-kepsar och presentkort fortsatte.
Precis när jag lyckats förtränga att jag träffat dom gick jag och av någon anledning rotade i oändligheten (väskan), lyfte blicken och guess what..... Där var dom igen.
Vad ska jag nu göra? Var ska jag ta vägen? Får jag plats i soptunnan där? En butik, perfekt.
Jag gjorde ett försök till ett leende och innan vi hann komma för nära varann, pep jag in i närmsta butik.
Utan att först titta vilken butik, såklart. Undrade lite var jag hade hamnat. Hoppsan. Enda butiken på hela jävla Väla som det inte finns en pinal som skulle intressera mej. Brothers.
Undrar om dom skrattade. Eller ja, undrar hur mycket dom skrattade.
Jag överlevde
Madder fakker vad mycket folk det var.
Dom enda sakerna jag visste att jag skulle köpa var en Fred Perry-keps till Noah och en Final Fantasy-film till Joel.
Sprang till Stadium, ingen keps, sprang vidare till MQ, ingen keps, Intersport då? Ingen keps. Vat a fakk.
Inte fan fanns det någon film heller, så nu fick det bli kläder. Men det gör ju inget, jag är ändå bäst på att köpa kläder till mina bröder. Ja jag är bra, men det visste vi ju redan.
Jo, jag lyckades iallafall på en och en halv timme få ihop klappar till alla utom min moster. Får bli ett senare projekt. Hur lång tid var det kvar till jul sa ni?
Nu är det Jeff Dunham på femman. Sjukt bra!
Dom enda sakerna jag visste att jag skulle köpa var en Fred Perry-keps till Noah och en Final Fantasy-film till Joel.
Sprang till Stadium, ingen keps, sprang vidare till MQ, ingen keps, Intersport då? Ingen keps. Vat a fakk.
Inte fan fanns det någon film heller, så nu fick det bli kläder. Men det gör ju inget, jag är ändå bäst på att köpa kläder till mina bröder. Ja jag är bra, men det visste vi ju redan.
Jo, jag lyckades iallafall på en och en halv timme få ihop klappar till alla utom min moster. Får bli ett senare projekt. Hur lång tid var det kvar till jul sa ni?
Nu är det Jeff Dunham på femman. Sjukt bra!
Väla
Joho hörrni, nu ska jag snart åka till Väla för att inhandla julklappar.
Det ska bli jätteroligt. Jag tror inte det kommer vara mycket folk alls där. Dom flesta har väl varit smarta och köpt alla julklappar för längesen?
Inte? Sluta! Var inte så negativ!
Det ska bli jätteroligt. Jag tror inte det kommer vara mycket folk alls där. Dom flesta har väl varit smarta och köpt alla julklappar för längesen?
Inte? Sluta! Var inte så negativ!
Personlighetstest
Jag gjorde ett nyss på sonic.se
Och ändå har jag liksom inget jobb.
Och ändå har jag liksom inget jobb.
E-kontakt - take two
Ja, jag loggade in där igen.
Fann detta:
hej e en undergiven kille29 år.bor i gbg.generös egenföretagare.jobbar som frisör.och gör laserbehandling. jag söker en dominant tjej som kan tänka sig dominera mig.bhandla mg som din slav.jag kommer lyda dig och gör allt som du vill och säger. jag tycker om och skämma bort dig.med present.gåvor.resa m.m du kan få lön för ha mig som din slav. udda rollspel.dominera m.m .ingen sex.bara dominans och rollspel.hör gärna av dig om du har intresse.det gör inget om du e ny på prova det.jag lovar att du kommer och gilla det.
"Tycker om och skämma bort dej".
Förutom det var det väl inget konstigt med mejlet? Kan inte bestämma mej om jag ska svara eller inte.
Fann detta:
hej e en undergiven kille29 år.bor i gbg.generös egenföretagare.jobbar som frisör.och gör laserbehandling. jag söker en dominant tjej som kan tänka sig dominera mig.bhandla mg som din slav.jag kommer lyda dig och gör allt som du vill och säger. jag tycker om och skämma bort dig.med present.gåvor.resa m.m du kan få lön för ha mig som din slav. udda rollspel.dominera m.m .ingen sex.bara dominans och rollspel.hör gärna av dig om du har intresse.det gör inget om du e ny på prova det.jag lovar att du kommer och gilla det.
"Tycker om och skämma bort dej".
Förutom det var det väl inget konstigt med mejlet? Kan inte bestämma mej om jag ska svara eller inte.
Blogg eller inte blogg, det är frågan
Jag har fått lite klagomål på att min bebis har blivit tråkig. Är det så?
Jag vill ju inte driva en tråkig blogg, så ni får gärna komma med lite konstruktiv kritik. Jag är inte den som är den, jag är ju den andra.
Och är det så att jag faktiskt inte är speciellt bra på det här egentligen, så får jag ju helt enkelt stänga ner den. Antagligen får jag isåfall lägga in mej på någon sorts rehabilitering och bli avgiftad.
Av bara tanken känner jag abstinesen.
Jag vill ju inte driva en tråkig blogg, så ni får gärna komma med lite konstruktiv kritik. Jag är inte den som är den, jag är ju den andra.
Och är det så att jag faktiskt inte är speciellt bra på det här egentligen, så får jag ju helt enkelt stänga ner den. Antagligen får jag isåfall lägga in mej på någon sorts rehabilitering och bli avgiftad.
Av bara tanken känner jag abstinesen.
what?
Tänk att man ska behöva radera inlägg för att folk inte fattar vad man menar.
Jag har väl för fasiken skrivit såna inlägg innan, som folk har fattat rätt?!
Jag har väl för fasiken skrivit såna inlägg innan, som folk har fattat rätt?!
Min axel
Jag har ju skitont i den alltså.
Är det någon som minns vad jag har gjort för att förtjäna detta?
Upplys mej.
betyg
Att inte göra bort mej - G
Ring inte konstiga samtal - MVG
Skäll inte på J - MVG
Åk inte till stan - MVG
Gör inte av med mycket pengar - VG
Att inte säga vad jag tycker om folk för att jag var full - IG
Starta inga fyllesnack - IG minus
Kom inte hem klockan sex på morgonen - IG minus
Kom hem ensam - MVG
Drick med måtta - IG
Sliten som en treårings snuttefilt
Söndag.. Julafton om tre dagar.. Har jag köpt några julklappar? Absolut, helt klar ju (har inte köpt en enda).
Vet ni vad jag hatar? Att jobba när man är bakis. Igår hade jag gjort vad som helst för att slippa jobba. Som man bäddar få man ligga, var det någon som sa. Håll käften, sa jag.
Ja, jag försov mej. Och nej, det var inte mitt fel.
Jag bad Annica ringa och väcka mej klockan tre. Innan jag gick och la mej (vid halv tio på morgonen) skickade jag till och med ett meddelande till henne "glöm inte väcka mej!" "Nej, sov du" svarade hon.
Telefonen ringer. Jag vill dö. Jag vill inte svara. Jag vill sova mer. Jag vill inte vara bakis. Jag svarar.
Linn: Hej det är Linn.
På andra sidan: Hej det är Yvonne. (Annicas mamma)
Linn: Hej?
Yvonne: När börjar du jobba?
Linn: Ehm.. Fyra?
Yvonne: Klockan är ju halv fem..
Linn: VAAAAA?
Yvonne: (fniss) Jaa.
Linn: SUCK!! Ok, jag kommer.
Provat stressa i en bakfylla någon gång?
Vet ni vad jag hatar? Att jobba när man är bakis. Igår hade jag gjort vad som helst för att slippa jobba. Som man bäddar få man ligga, var det någon som sa. Håll käften, sa jag.
Ja, jag försov mej. Och nej, det var inte mitt fel.
Jag bad Annica ringa och väcka mej klockan tre. Innan jag gick och la mej (vid halv tio på morgonen) skickade jag till och med ett meddelande till henne "glöm inte väcka mej!" "Nej, sov du" svarade hon.
Telefonen ringer. Jag vill dö. Jag vill inte svara. Jag vill sova mer. Jag vill inte vara bakis. Jag svarar.
Linn: Hej det är Linn.
På andra sidan: Hej det är Yvonne. (Annicas mamma)
Linn: Hej?
Yvonne: När börjar du jobba?
Linn: Ehm.. Fyra?
Yvonne: Klockan är ju halv fem..
Linn: VAAAAA?
Yvonne: (fniss) Jaa.
Linn: SUCK!! Ok, jag kommer.
Provat stressa i en bakfylla någon gång?
Long time no see
För att dra det i korthet så blev jag var jag på besök i apstadiet igår. Försov mej till jobbet idag (började 16.00) (men det var inte mitt fel, det var Annicas).
Bakis som en.. ja, en.. en jävligt bakfull människa.
Nu - sova.
Bakis som en.. ja, en.. en jävligt bakfull människa.
Nu - sova.
Inlägg
Jag skrev nyss ett långt inlägg som var helt totalt ointressant och skittråkigt.
I´ll be back.
Senare.
Nu ska jag göra mej ordning för en liten runda på puben.
Ska inte dricka!
Pepparkaksdeg - take two
Här om dagen skrev Anneli till mej att man går ner i vikt av pepparkaksdeg. För några veckor sen försökte hon lura mej att lussebullar är nyttigt. Läs här.
Jag anar ugglor i mossen.
Jag anar ugglor i mossen.
Pojkvän
En bra anledning till att ha en partner är att man oftast har någon med sej. Då kan man ta bilder till sin blogg var som helst utan att folk tittar konstigt på en.
Japp
Jag har ingenting att tillägga just nu.
Jag vill ha ett jobb
Jag börjar bli sårig i naveln av allt pillande, tummarna har gått ur led av allt rullande, dessutom börjar liggsåren bli infekterade.
Hur svårt ska det vara egentligen?
Det finns ju inte ett skit att söka. Eller jo, lärare och socialsekreterare och sådana otacksamma jobb. Hade det inte varit för att jag inte ville ha dom, så kunde jag ju faktsikt sökt.
Jag har ju nu varit mellan två jobb i en månad och fem dagar. Det känns som ett sekel och fem decenier.
Någon som har något förslag? Säg inte "sälj din kropp"! Jag försökte.. Jag tjänar mer på att vara hemma och ta emot a-kassa.
Hur svårt ska det vara egentligen?
Det finns ju inte ett skit att söka. Eller jo, lärare och socialsekreterare och sådana otacksamma jobb. Hade det inte varit för att jag inte ville ha dom, så kunde jag ju faktsikt sökt.
Jag har ju nu varit mellan två jobb i en månad och fem dagar. Det känns som ett sekel och fem decenier.
Någon som har något förslag? Säg inte "sälj din kropp"! Jag försökte.. Jag tjänar mer på att vara hemma och ta emot a-kassa.
Pepparkaksdeg
Undrar om det är bra för figuren. Det tror jag. Eller ja, jag väljer att tro det.
Arbetsförmedlingen ringde
Och det gjorde dom när jag sov.
Men jag svarade.
Han undrade hur det gick med jobbsökandet och så och jag svarade och hoppades på att han skulle prata klart så att jag kunde somna om.
Så började han prata om någon kurs i januari som skulle handla om att studera vidare, och undrade om jag ville gå den. Jag sa att jag inte kan leva på studielån och han argumenterade, jag argumenterade, och efter en stund (ungefär en minut) orkade jag inte, jag ville ju sova vidare, och sa ok.
Så nu har jag (i sömnen) lovat att jag ska gå en kurs som jag inte vill gå.
Nästa gång får han faktiskt se till att ringa när jag är vaken. Mitt i natten.
Men jag svarade.
Han undrade hur det gick med jobbsökandet och så och jag svarade och hoppades på att han skulle prata klart så att jag kunde somna om.
Så började han prata om någon kurs i januari som skulle handla om att studera vidare, och undrade om jag ville gå den. Jag sa att jag inte kan leva på studielån och han argumenterade, jag argumenterade, och efter en stund (ungefär en minut) orkade jag inte, jag ville ju sova vidare, och sa ok.
Så nu har jag (i sömnen) lovat att jag ska gå en kurs som jag inte vill gå.
Nästa gång får han faktiskt se till att ringa när jag är vaken. Mitt i natten.
E-kontakt
Min vän Sandra mer eller mindre tvingade mej att skapa en profil på E-kontakt för några månader sen.
Visst tänkte jag, och gjorde som hon sa.
Ganska snabbt (ungefär dagen efter) insåg jag att sådana sidor inte var något som föll mej i smaken (varför inte döpa sidan till uglypeople.com istället?) (jag vet jag vet, det är insidan som räknas, men kom igen, någon måtta får det väl vara?).
Mindes för en stund sen att jag hade en sida och gick in och kollade.
Det fanns en del i inkorgen, bland annat detta:
hej hur e de me dig ? ursäkta mig jävla sida här ingen som svara på mig . alla tjejer är upptagen .
Sen loggade jag ut igen.
Visst tänkte jag, och gjorde som hon sa.
Ganska snabbt (ungefär dagen efter) insåg jag att sådana sidor inte var något som föll mej i smaken (varför inte döpa sidan till uglypeople.com istället?) (jag vet jag vet, det är insidan som räknas, men kom igen, någon måtta får det väl vara?).
Mindes för en stund sen att jag hade en sida och gick in och kollade.
Det fanns en del i inkorgen, bland annat detta:
hej hur e de me dig ? ursäkta mig jävla sida här ingen som svara på mig . alla tjejer är upptagen .
Sen loggade jag ut igen.
Film
Bodyguard på femman eller Titanic på trean?
Båda är väl helt nya filmer eller? Har dom ens visats på bio ännu?
Båda är väl helt nya filmer eller? Har dom ens visats på bio ännu?
Söndags-sms
Linn: Förlåt för igår.
J: Inget svar.
Linn: Inte?
J: Fortfarande inget svar.
Linn: Hatar du mej nu då? Vill du att jag blir påkörd av en bulldozer, dränkt i ett avlopp och kastad från Eiffeltornet?
J: Haha. Nej, jag hatar inte dej. Ha en fortsatt trevlig dag.
Jag tror ändå han hatar mej lite, lite.
J: Inget svar.
Linn: Inte?
J: Fortfarande inget svar.
Linn: Hatar du mej nu då? Vill du att jag blir påkörd av en bulldozer, dränkt i ett avlopp och kastad från Eiffeltornet?
J: Haha. Nej, jag hatar inte dej. Ha en fortsatt trevlig dag.
Jag tror ändå han hatar mej lite, lite.
Vad tyst det blev
Jordskalv?
Jag hör på nyheterna att hela Skåne har skakat inatt.
Folk har vaknat av att allt har skakat och rutorna har mullrat.
I detta huset är vi vakna hela natten och inte har jag kännt något.
Typiskt! Inte ens en jordbävning kan skaka min värld.
Folk har vaknat av att allt har skakat och rutorna har mullrat.
I detta huset är vi vakna hela natten och inte har jag kännt något.
Typiskt! Inte ens en jordbävning kan skaka min värld.
Kanske man skulle gå och lägga sej?
Prison Break
28 minuter in i dagens avsnitt och Hey, det går bra nu.
Och då, som en blixt från klar himmel, får han kramper eller något, den där Michael.
Lite onödigt att kasta in en sjukdom till honom. För inte fan är det väl någon som tror på att han kommer dö av den här sjukdomen heller?
Då skulle ju serien vara slut. Ah näää, så dumma är vi inte.
Födelsedag
På fredag är det nästa brors tur att bli ett år äldre.
12 år..
Jag som tyckte det var nyss som han inte sa något annat än NEJ. Jag är helt säker på att det var hans första ord. NEJ! Vad man än sa till honom när han var liten så svarade han, NEJ!
Min lillebror!
Han som redan har lyckats skada sej på dom flesta ställen på kroppen.
Brutit armen, fått en jättesticka i låret som fick opereras ut, bara för att nämna några.
Min lillebror!
Han som var ungefär fem år gammal när han kastade ett mynt i en brunn och önskade sej något.
-Vad önskade du dej?
-Att jag ska vara en snäll pojke.
AMEEN! Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det.
Min lillebror!
Som en käftsmäll
Frossan. Nysningarna. Huden. Tröttheten.
Jag känner den komma med en karatespark i min fejja.
Förkylningen alltså.
Jag känner den komma med en karatespark i min fejja.
Förkylningen alltså.
Grisen får en kompis
Igår insåg jag att grisen verkligen mår dåligt. Varför utsätter man annars sej själv för detta?
Jag är verkligen orolig för honom nu.
Han har börjat umgås i mindre bra kretsar. Fyllehundar och pundarråttor är inga jag vill ha i sällskap med min gris, det måste jag erkänna.
Därför försökte jag presentera honom för igelkotten.
Det verkade fungera bra först. Dom väsnades tillsammans och gjorde allt i sin makt för att irritera mej.
Men så när jag vaknade idag slogs jag av den här synen.
Han sminkar sej och pratar om piercingar och tatueringar.
Han förstår inte att jag blir orolig, och nu var jag tvungen att ta ett drastiskt beslut.
Han får helt enkelt hållas fängslad till vi kommit på hur vi ska tackla den här situationen.
Min mamma (grisens mormor och den som är ansvarig för att grisen överhuvudtaget finns i vår familj) har i en kommentar lovat att grisen ska få en kompis.
Jag drar slutsatsen att hon tänker ge oss en ny familjemedlem i julklapp och hoppas för mitt liv att hon vet vad hon gör.
Men ja, grisen behöver nog en kompis. Någon som förstår honom.
Jag är verkligen orolig för honom nu.
Han har börjat umgås i mindre bra kretsar. Fyllehundar och pundarråttor är inga jag vill ha i sällskap med min gris, det måste jag erkänna.
Därför försökte jag presentera honom för igelkotten.
Det verkade fungera bra först. Dom väsnades tillsammans och gjorde allt i sin makt för att irritera mej.
Men så när jag vaknade idag slogs jag av den här synen.
Han sminkar sej och pratar om piercingar och tatueringar.
Han förstår inte att jag blir orolig, och nu var jag tvungen att ta ett drastiskt beslut.
Han får helt enkelt hållas fängslad till vi kommit på hur vi ska tackla den här situationen.
Min mamma (grisens mormor och den som är ansvarig för att grisen överhuvudtaget finns i vår familj) har i en kommentar lovat att grisen ska få en kompis.
Jag drar slutsatsen att hon tänker ge oss en ny familjemedlem i julklapp och hoppas för mitt liv att hon vet vad hon gör.
Men ja, grisen behöver nog en kompis. Någon som förstår honom.
Kalenderjäveln
Ja, det är så. Jag ger upp. Jag kommer inte på fler bra historier. Ajm sörrij!
Sonja, Sanna, Shirley
Lajd a kandöl
Betyg
Att inte göra bort mej - VG
Ring inte konstiga samtal - VG
Skäll inte på J - IG
Åk inte till stan - MVG
Gör inte av med mycket pengar - MVG
Att inte säga vad jag tycker om folk för att jag var full - VG
Starta inga fyllesnack - IG
Kom inte hem klockan sex på morgonen - IG minus
Kom hem ensam - MVG
Drick med måtta - IG
Jag ska aldrig mer dricka sprit
IGÅR:
IDAG:
IDAG:
jojo
Klockan är snart halv åtta på morgonen och jag har nyss ätit dom godaste äckliga pizzaresterna jag någonsin ätit.
Ugh
Har ni haft fyllefrossa någon gång? Låt mej berätta att det är ingen dans på rosor direkt.
Parantes
Det får bli två luckor i den förbannade kalenderjäveln imorgon, jag hinner inte nu. Jag hatar kalenderjäveln.
Det vankas alkoholförtäring
Om en kompis är ledsen, då måste man faktiskt ställa upp och bli berusad i dennes sällskap.
Kompis behöver roas, och vad roar mer än en packad Linn?!
Linn, nu tar du det lugnt ikväll.
Ja Linn, det ska jag absolut göra!
Ja, för du vill inte göra bort dej igen, tänk på morgondagen. Ring inga konstiga samtal. Skäll inte ut J för ingenting. Skicka inga dumma sms. Hångla inte med någon. Ramla inte i några trappor. Åk inte in till stan. Gör inte av med alla pengar på ditt konto. Säg inte vad du tycker och tänker om vissa människor bara för att du är full. Starta inga fyllsnack. Kom hem tidigare än klockan sex imorgonbitti, helst ensam. Och framför allt, drick med måtta.
Ja, jag lovar.
Linn.....
Ja?
Lova inget du inte kan hålla.
Kompis behöver roas, och vad roar mer än en packad Linn?!
Linn, nu tar du det lugnt ikväll.
Ja Linn, det ska jag absolut göra!
Ja, för du vill inte göra bort dej igen, tänk på morgondagen. Ring inga konstiga samtal. Skäll inte ut J för ingenting. Skicka inga dumma sms. Hångla inte med någon. Ramla inte i några trappor. Åk inte in till stan. Gör inte av med alla pengar på ditt konto. Säg inte vad du tycker och tänker om vissa människor bara för att du är full. Starta inga fyllsnack. Kom hem tidigare än klockan sex imorgonbitti, helst ensam. Och framför allt, drick med måtta.
Ja, jag lovar.
Linn.....
Ja?
Lova inget du inte kan hålla.
Ping
Jag har precis fattat vad det betyder att "pinga" ett inlägg. Men jag fattar inte riktigt hur man gör.
Grammatik
Haha.
Oj oj oj vad jag höll på att göra bort mej nu.
Hade jag inte kommit på mej själv med att ha helt åt helvete skitfel, så hade ni fått er ett gott skratt åt ett "not so very bright-moment".
Oj oj oj vad jag höll på att göra bort mej nu.
Hade jag inte kommit på mej själv med att ha helt åt helvete skitfel, så hade ni fått er ett gott skratt åt ett "not so very bright-moment".
Bröder
Igår träffade jag två killar från Slovenien.
Dom hette Glenn och André.
Deras bror (som inte var där) heter Alexander.
Heeeelt craaazy asså.
Dom hette Glenn och André.
Deras bror (som inte var där) heter Alexander.
Heeeelt craaazy asså.
Lucka 12
(Ja, jag glömde igår.)
Dagens bekännelse: Jag tränade två gånger.
Jag var taggad.
Jag tappade tagget.
Jag är en dåligt människa.
Usel.
Dagens blogg går till Heja Abbe.
Den skrivs av pappan till en liten kille med medfött hjärtfel.
Han skriver på ett underbart och välformulerat sätt. Till exempel kan ni läsa detta inlägget och känna kärleken i varje ord.
Så fint.
Läsvärd!
Dagens bekännelse: Jag tränade två gånger.
Jag var taggad.
Jag tappade tagget.
Jag är en dåligt människa.
Usel.
Dagens blogg går till Heja Abbe.
Den skrivs av pappan till en liten kille med medfött hjärtfel.
Han skriver på ett underbart och välformulerat sätt. Till exempel kan ni läsa detta inlägget och känna kärleken i varje ord.
Så fint.
Läsvärd!
I´m alive
Ja, jag lever. Men jag är lite orolig över hur mycket (läs: lite) ni egentligen gillar mej.
Jag är trots allt hemma senare än jag sa, och inte en jävel har ringt 112. Jag väntade mej fullt pådrag utanför mej och skallgång i Tingvallaskogen. Men nej då.
Jag går och lägger mej nu iallafall. Om det är någon som bryr sej.
Jag är trots allt hemma senare än jag sa, och inte en jävel har ringt 112. Jag väntade mej fullt pådrag utanför mej och skallgång i Tingvallaskogen. Men nej då.
Jag går och lägger mej nu iallafall. Om det är någon som bryr sej.
Fredag
(Tur ni har mej som berättar vilken dag det är ibland, eller hur?)
Mm, och jag vaknade för en stund sen.
Om fyra och en halv timme ska jag befinna mej i Landskrona. Jag vill inte. Jag vill mysa på soffan. Jag vill se Idol-finalen. Jag antar att man inte får alltid får som man vill.
Mm, och jag vaknade för en stund sen.
Om fyra och en halv timme ska jag befinna mej i Landskrona. Jag vill inte. Jag vill mysa på soffan. Jag vill se Idol-finalen. Jag antar att man inte får alltid får som man vill.
Lucka 11
Kalenderjävel!
Dagens bekännelse: Ibland tror jag att jag är Hulken.
För ganska många år sen brukade jag åka lastbil med en vän. Vi körde upp till Stockholm och lastade av frukt och grönt, sen åkte vi hem igen.
En av dessa många åkningar hade vi stannat till på ett ställe där vi skulle lasta och Sven (som vännen heter) höll på att köra av grejerna med en truck. Jag tittade på.
Han körde in och ut, in och ut, in och ut (typiskt killar Iii knoow).
När jag stått där och tittat ett tag kom han körandes med en pall full av lådor med paprika.
Jag såg hur lådorna började tippa och av ren reflex tyckte jag att jag skulle rädda skiten och ställde mej framför och skulle ta emot med händerna.
Pang! sa det.
Sen låg jag på golvet med 8359703834 paprikor runt mej (och på mej). Jag hade inte en chans!
Sven kom springandes, han stannade, han tittade, jag skrattade, han tittade, sen sa han:
-Du är sjuk i huvudet! Hade det varit bananer hade du varit död.
Vad lärde vi oss nu av detta då?
Svar:
Linn är inte stark som en oxe och bananer är farliga för hälsan.
Dagens blogg går till tre sjuka killar som har heelt sjuk humor. Jag skrattar högt nästan varje gång jag läser där.
Här har ni den.
Dagens bekännelse: Ibland tror jag att jag är Hulken.
För ganska många år sen brukade jag åka lastbil med en vän. Vi körde upp till Stockholm och lastade av frukt och grönt, sen åkte vi hem igen.
En av dessa många åkningar hade vi stannat till på ett ställe där vi skulle lasta och Sven (som vännen heter) höll på att köra av grejerna med en truck. Jag tittade på.
Han körde in och ut, in och ut, in och ut (typiskt killar Iii knoow).
När jag stått där och tittat ett tag kom han körandes med en pall full av lådor med paprika.
Jag såg hur lådorna började tippa och av ren reflex tyckte jag att jag skulle rädda skiten och ställde mej framför och skulle ta emot med händerna.
Pang! sa det.
Sen låg jag på golvet med 8359703834 paprikor runt mej (och på mej). Jag hade inte en chans!
Sven kom springandes, han stannade, han tittade, jag skrattade, han tittade, sen sa han:
-Du är sjuk i huvudet! Hade det varit bananer hade du varit död.
Vad lärde vi oss nu av detta då?
Svar:
Linn är inte stark som en oxe och bananer är farliga för hälsan.
Dagens blogg går till tre sjuka killar som har heelt sjuk humor. Jag skrattar högt nästan varje gång jag läser där.
Här har ni den.
Hur mår grisen?
Jag har förstått att ni undrar lite över grisen och hans hälsa. Mår han bra?
Tyvärr måste jag meddela att jag inte tror han mår särskilt bra. Jag har nämligen hittat honom på några synnerligen märkliga ställen dom senaste dagarna.
Döm själva.
Här står han dagarna i ända nu för tiden. Jag försöker att få
kontakt, men han vill inte lyssna på mej.
Hur han fick igång kranen vet jag inte, men det var tur att jag
hann komma in på toa i tid.
Igår letade jag länge efter honom innan jag hittade honom
i den längsta lampan jag har.
Jag är lite rädd för hur det kommer gå för grisen.
Hur går jag vidare med det här? Finns det någon hundleksaksgrispsykolog i närheten av Helsingborg? Är det någon som vet?
Och kom inte och säg att detta är mitt fel och att jag har gett honom för lite kärlek. Skyll inte alltid på mamman. Jag har försökt, men ni ska veta att det inte alltid är lätt att han en tonårshundleksaksgris i huset.
Dödslängtan?
Imorgon är det Idol-final. Eftersom jag inte har sett varenda jävla avsnitt och eftersom jag inte alls är någon dokusåpaidiot, så gör det ju inget att jag missar det. (Jävla skit!)
Jo, för att jag ska jobba. På juggefest. I Landskrona. Är jag inte hemma klockan tre imorgon natt, så vet ni iallafall varför.
Hälsa min familj att jag älskar dom, ok?
Sanca kan också
Jadå, det kan hon!
Synd att hon själv har en tråkig metroblogg bara.
Synd att hon själv har en tråkig metroblogg bara.
Header
Alltså.
Med risk för att bli nerslagen av Alma, erkänner jag nu att jag inte är helt nöjd med min header.
Någon som vill hjälpa? Jag har inte ens photoshop i min dator förstår ni. Jag hade ändå inte fattat hur man gör.
Med risk för att bli nerslagen av Alma, erkänner jag nu att jag inte är helt nöjd med min header.
Någon som vill hjälpa? Jag har inte ens photoshop i min dator förstår ni. Jag hade ändå inte fattat hur man gör.
Mamma Scan
Om du äter Mamma Scans köttbullar tre dagar på rad, luktar dina pruttar Mamma Scans köttbullar då?
Svar: Ja!
Svar: Ja!
Lucka 10
Dagens bekännelse: Jag kastade en gång min tv i golvet.
För några år sen köpte jag en tv på avbetalning på tolv månader.
Lagom till när tvn var färdigbetald fick jag en ny tvbänk av min granne som hon hade tröttnat på. Najs tyckte jag.
Nu ska ni inte tro att det var en snygg platt-tv jag hade. Nej då, det var en sån där klump ni vet.
Grannen frågade om hon skulle hjälpa mej upp med bänken och få över tvn. Nej för fan, det fixar jag.
Jag kom upp i lägenheten, fick över tvn och började rulla runt den där bänken i vardagsrummet för att hitta en bra plats.
Det gjorde jag inte. Så jag flyttade tillbaka den på den gamla.
Nu hade jag alltså flyttat den här tv-jäveln, som nog vägde ett ton minst, fram och tillbaka och kände mej ganska mör i armarna.
Jag har väl berättat att mitt mellan-namn är "beslutsångest"?
Självklart ångrade jag mej igen. Bar tillbaka skiten till den nya bänken och började rulla runt igen.
Till slut hittade jag en bra plats och ställde den där.
Plötsligt ser jag hur tvn börjar tippa framåt. Jag bara tittade. Crash boom bang.
När tvn landade i golvet, med rutan neråt, lät det ungefär som att sitta mitt i kriget i mellanöstern (jag gissar). Jag tittade fortfarande.
Ungefär en halv minut efter den landat började den låta väldigt märkligt, ungefär som att den skulle sprängas i luften. Jag övervägde att kasta mej bakom soffan för att ta skydd, men stod i stället kvar och tittade.
När jag kände att jag hade tittat klart gick lugnt bort och satte mej i soffan, lyfte telefonen, slog numret till min gamla chef.
Linn: Hej det är Linn! Ehm.. Jo..
P: Vad har du nu gjort?
Linn: Jo, det är såhär att jag.. ehm.. råkade nyss.. eh.. tappa min tv i golvet.
P: Den som du precis har betalt färdigt?
Linn: Mmm..
P: Suck!! Kom in så får vi fixa något.
Ja, jag hade ju köpt tvn hos honom. Han var inte förvånad. Jag undrar fortfarande vad han menade med att inte bli det.
Ok, nu fick jag ju köpt en jävligt snygg LCD istället, så det var väl lite tur i oturen kanske.
Dagens bloggtips går till ännu en på 1000 apor.
Och det är praktikant-Amanda.
Jag tycker att hon skriver på ett charmigt sätt. Hon verkar vara ödmjuk samtidigt som hon har skön humor.
Knarkhund
Överdos?
Skepp ohoj
Jo men visst, klockan är lite över åtta och jag är vaken efter att ha sovit sen klockan fyra.
Nytt inlägg
Här sitter jag och stirrar på den tomma rutan på dataskärman som skriker "skriv något på mej, skriv något på mej".
Ni la märke till att jag var på ett synnerligen dåligt humör tidigare idag?
Jag ber om ursäkt för detta och tar tillbaka varje bokstav i orden fuck you, och sväljer dom igen. Unskyld, som jag skulle säga om jag bodde några mil åt något håll.
På tal om något helt annat, min hund. (Ha! Visst trodde ni att ni skulle slippa läsa om honom på ett tag?)
Jag hittade något jävla utslag på Böffens rygg igår. Äckligt! Vidrigt!
Så imorgon blir det veterinär-jäveln. Om jag känner dom rätt kommer det låta ungefär såhär.
Veterinär: Mhm.. Jaha.. Mmm.. Jag måste nog tyvärr ta beslutet att vi får flå hunden och helt enkelt transplantera på en ny hud.
Jag tänker "typiskt" men är glad att jag iallafall har försäkring.
Veterinär: Och dessvärre går ju inte den här typen av operationer på försäkringen.
Jag skallar veterinären och placerar några karatesparkar i dennes mage.
Ja, vi får väl se hur det går det här.
Ni la märke till att jag var på ett synnerligen dåligt humör tidigare idag?
Jag ber om ursäkt för detta och tar tillbaka varje bokstav i orden fuck you, och sväljer dom igen. Unskyld, som jag skulle säga om jag bodde några mil åt något håll.
På tal om något helt annat, min hund. (Ha! Visst trodde ni att ni skulle slippa läsa om honom på ett tag?)
Jag hittade något jävla utslag på Böffens rygg igår. Äckligt! Vidrigt!
Så imorgon blir det veterinär-jäveln. Om jag känner dom rätt kommer det låta ungefär såhär.
Veterinär: Mhm.. Jaha.. Mmm.. Jag måste nog tyvärr ta beslutet att vi får flå hunden och helt enkelt transplantera på en ny hud.
Jag tänker "typiskt" men är glad att jag iallafall har försäkring.
Veterinär: Och dessvärre går ju inte den här typen av operationer på försäkringen.
Jag skallar veterinären och placerar några karatesparkar i dennes mage.
Ja, vi får väl se hur det går det här.
Lucka 9
Dagens bekännelse (denna sitter långt inne): Jag har fortfarande en sida på Lunarstorm.
Jo, det är sant.
Varje gång jag loggar in där är jag lite rädd. Rädd för att någon ska se mej. Jag drar ner alla persienner och släcker alla lampor. Om jag hade en större garderob så skulle jag sätta mej där inne, där ingen kunde se mej.
När jag trycker på "logga in" undrar jag om polisen ska knacka på dörren och häkta mej med anledning av pedofili.
Jag frågar också mej själv om jag är den enda som är över 12 som finns med där.
Varför har jag då kvar min sida? Jo, det ska jag berätta för er.
För att det finns en del bloggar där inne som jag följer och för att kunna läsa dom måste jag vara registrerad.
Så om jag någon gång hamnar i fängelse, då kan ni väl berätta detta för polisen? Och alla andra också för den delen.
Linn är inte pedofil!
Dagen blogg då?
Ja, hör ni. Eftersom jag redan gjort slut på dom som jag tycker är bra så får det bli en som jag tycker är halvbra. Jag kan tycka att den är lite väl snurrig och konstnärlig ibland.
Nu har ni säkert redan klurat ut att jag pratar om Carolina Gynning.
Lagom läsvärd.
Jo, det är sant.
Varje gång jag loggar in där är jag lite rädd. Rädd för att någon ska se mej. Jag drar ner alla persienner och släcker alla lampor. Om jag hade en större garderob så skulle jag sätta mej där inne, där ingen kunde se mej.
När jag trycker på "logga in" undrar jag om polisen ska knacka på dörren och häkta mej med anledning av pedofili.
Jag frågar också mej själv om jag är den enda som är över 12 som finns med där.
Varför har jag då kvar min sida? Jo, det ska jag berätta för er.
För att det finns en del bloggar där inne som jag följer och för att kunna läsa dom måste jag vara registrerad.
Så om jag någon gång hamnar i fängelse, då kan ni väl berätta detta för polisen? Och alla andra också för den delen.
Linn är inte pedofil!
Dagen blogg då?
Ja, hör ni. Eftersom jag redan gjort slut på dom som jag tycker är bra så får det bli en som jag tycker är halvbra. Jag kan tycka att den är lite väl snurrig och konstnärlig ibland.
Nu har ni säkert redan klurat ut att jag pratar om Carolina Gynning.
Lagom läsvärd.
Dålig dag?
Prison Break
Om man nu ska tro på karma och sånt trams, så måste dom varit för jävliga under sin uppväxt för att förtjäna att ALLT går åt helvete HELA tiden.
Skönt att man slapp vara mamma till någon av dom.
Lucka 6, 7 och 8
Ja, då var det avklarat. Bara bloggtips kvar.
Två av dessa bloggar behöver egentligen inte någon länk, men eftersom det är två av min favvobloggar och jag läser dom varje dag, så tycker jag att dom förtjänar att vara med här ändå. Alex och Calle Schulman.
Jag känner inte att det behövs någon vidare information här.
Tredje och sista bloggen för idag blir den här.
Detta är inte en blogg jag läser dagligen, men dom gångerna jag går in tycker jag att hon verkar ha skön humor och hon skriver på ett bra sätt.
Läsvärda bloggar!
Två av dessa bloggar behöver egentligen inte någon länk, men eftersom det är två av min favvobloggar och jag läser dom varje dag, så tycker jag att dom förtjänar att vara med här ändå. Alex och Calle Schulman.
Jag känner inte att det behövs någon vidare information här.
Tredje och sista bloggen för idag blir den här.
Detta är inte en blogg jag läser dagligen, men dom gångerna jag går in tycker jag att hon verkar ha skön humor och hon skriver på ett bra sätt.
Läsvärda bloggar!
Lucka 8
Jaha ja, nu börjar det bli svårt.
Men vi kör.
Bekännelse numero tres: Jag har sovit i en trappuppgång.
Detta är en av mina och Sandras många sjuka kvällar.
Jag minns inte riktigt den här kvällen, men vi var iallafall jävligt fulla och av någon anledning kunde vi inte ta oss från stan och hem.
Vi satt på golvet (varför inte på en bänk?) på Knutpunkten och funderade på hur vi skulle lösa vårt lilla dilemma, när dörrarna till färjorna plötsligt öppnades. En massa folk gick förbi oss och tittade undrande, men i vårt berusade tillstånd brydde vi oss inte speciellt mycket. Om jag får gissa, så skrattade vi nog mest.
Hur som så fanns det några killar (minns inte hur många) i den här skaran av folk, som stannade vid oss och började prata. Vi berättade att vi inte kunde komma hem och killarna sa att dom skulle lösa det.
Jo visst fan löste dom det. Fram rullade en limousin. Vi satte oss i limousinen och åkte hem.
Jag minns inte om Sandra hade gjort av med sin nyklar eller bara glömt att ta med dom ut, men i hennes väska fanns dom inte iallafall.
Hon bodde då med Fredrik och han var inte hemma. Såklart.
Några skratt och kluringar senare kom Sandra på att hon kunde ju klättra upp på grannens balkong och väcka honom så han kunde öppna för oss.
Sagt och gjort.
Väl inne i trappen insåg vi att det inte var till någon större hjälp, eftersom vi fortfarande inte kom in i lägenheten.
Varför vi inte nu bara tog vårt pick och pack och gick hem till mej istället, det kan jag inte svara på. Vi tog istället såna där påsar man har och källsorterar sopor i och la under våra osmarta huvud och somnade på plats.
En stund senare (oklart hur lång) vaknade vi av att Fedde undrade vad fan vi sysslade med. VI SOV! Jävligt skönt också tydligen, eftersom han fick dra oss in i fötterna.
Men vi kör.
Bekännelse numero tres: Jag har sovit i en trappuppgång.
Detta är en av mina och Sandras många sjuka kvällar.
Jag minns inte riktigt den här kvällen, men vi var iallafall jävligt fulla och av någon anledning kunde vi inte ta oss från stan och hem.
Vi satt på golvet (varför inte på en bänk?) på Knutpunkten och funderade på hur vi skulle lösa vårt lilla dilemma, när dörrarna till färjorna plötsligt öppnades. En massa folk gick förbi oss och tittade undrande, men i vårt berusade tillstånd brydde vi oss inte speciellt mycket. Om jag får gissa, så skrattade vi nog mest.
Hur som så fanns det några killar (minns inte hur många) i den här skaran av folk, som stannade vid oss och började prata. Vi berättade att vi inte kunde komma hem och killarna sa att dom skulle lösa det.
Jo visst fan löste dom det. Fram rullade en limousin. Vi satte oss i limousinen och åkte hem.
Jag minns inte om Sandra hade gjort av med sin nyklar eller bara glömt att ta med dom ut, men i hennes väska fanns dom inte iallafall.
Hon bodde då med Fredrik och han var inte hemma. Såklart.
Några skratt och kluringar senare kom Sandra på att hon kunde ju klättra upp på grannens balkong och väcka honom så han kunde öppna för oss.
Sagt och gjort.
Väl inne i trappen insåg vi att det inte var till någon större hjälp, eftersom vi fortfarande inte kom in i lägenheten.
Varför vi inte nu bara tog vårt pick och pack och gick hem till mej istället, det kan jag inte svara på. Vi tog istället såna där påsar man har och källsorterar sopor i och la under våra osmarta huvud och somnade på plats.
En stund senare (oklart hur lång) vaknade vi av att Fedde undrade vad fan vi sysslade med. VI SOV! Jävligt skönt också tydligen, eftersom han fick dra oss in i fötterna.
Lucka 7
Bekännelse nummer två denna dag: Jag har krockat. Med ett stort jävla stängsel.
Oj, detta var längesen.
Anneli, Anna, jag och en till cruisade runt i en bil som Anneli lånat av sin granne.
Någon gång under resan tyckte Anneli att vi hade lite tråkigt, så hon bestämde sej för att vi skulle prova på hur det kändes att dö.
Hon började skratta som en häxa och säga "mohahahaha nu ska ni dö era jävlar" om och om igen, samtidigt som hon gasade på allt vad hon kunde.
Vi färdades på en lång raksträcka, så vi hann komma upp i ganska hög hastighet innan Anneli skrek "HÅLL KÄFTEN, VI KROCKAR!!!!".
Alla våra hysteriska skratt tystnade snabbt och Anneli kastade sej på bromsen.
Vi kasade nog minst 200-300 meter innan vi stannade med en smäll.
Jag öppnade ögonen för att slås av en känsla av att sitta i fängelse. Över hela bilen låg ett stort jävla stängsel som vi åkt rakt genom.
Samtidigt som Anna började springa ut på åkern för att rymma och Anneli förvandlades till Hulken och lyfte bort hela stängslet från bilen, låg jag dubbel på marken och höll på att omkomma av skratt.
Det var inte en millimeter på hela bilen som inte var repad. Till och med framrutan var så repad att man knappt såg ut genom den.
Vi körde snabbt därifrån och trodde sen att vi var förföljda och att vi skulle hamna i fängelset på livstid. Securitas körde nämligen förbi oss.
Senare framåt morgonen hade vi joinat med ett gäng killar som vi kände, som heller inte hade något bättre för sej än att cruisa runt i en bil.
Anneli hade helt klart förträngt att vi redan hade totalkvaddat bilen vi satt i, och började tävla med killarna i andra bilen.
En av killarna hade förflyttat sej till vår bil och satt och berättade för Anneli hur hon skulle köra för att hinna före dom andra.
"Kör över gräset, kör över gräset" skrek han.
Anneli körde över gräset. Eller ja, hon försökte iallafall. För innan själva gräsmattan började var det ett jävla dike.
PANG!!!! Sa det och vi stod väldigt stilla. Insåg att vi hade krockat igen, två gånger på samma natt.
Hela högra framsidan av bilen var helt intryckt. Vi körde in på en mack och försökte rätta till, utan större framgång.
Jag är glad att jag slapp vara med när grannen såg sin bil!
Oj, detta var längesen.
Anneli, Anna, jag och en till cruisade runt i en bil som Anneli lånat av sin granne.
Någon gång under resan tyckte Anneli att vi hade lite tråkigt, så hon bestämde sej för att vi skulle prova på hur det kändes att dö.
Hon började skratta som en häxa och säga "mohahahaha nu ska ni dö era jävlar" om och om igen, samtidigt som hon gasade på allt vad hon kunde.
Vi färdades på en lång raksträcka, så vi hann komma upp i ganska hög hastighet innan Anneli skrek "HÅLL KÄFTEN, VI KROCKAR!!!!".
Alla våra hysteriska skratt tystnade snabbt och Anneli kastade sej på bromsen.
Vi kasade nog minst 200-300 meter innan vi stannade med en smäll.
Jag öppnade ögonen för att slås av en känsla av att sitta i fängelse. Över hela bilen låg ett stort jävla stängsel som vi åkt rakt genom.
Samtidigt som Anna började springa ut på åkern för att rymma och Anneli förvandlades till Hulken och lyfte bort hela stängslet från bilen, låg jag dubbel på marken och höll på att omkomma av skratt.
Det var inte en millimeter på hela bilen som inte var repad. Till och med framrutan var så repad att man knappt såg ut genom den.
Vi körde snabbt därifrån och trodde sen att vi var förföljda och att vi skulle hamna i fängelset på livstid. Securitas körde nämligen förbi oss.
Senare framåt morgonen hade vi joinat med ett gäng killar som vi kände, som heller inte hade något bättre för sej än att cruisa runt i en bil.
Anneli hade helt klart förträngt att vi redan hade totalkvaddat bilen vi satt i, och började tävla med killarna i andra bilen.
En av killarna hade förflyttat sej till vår bil och satt och berättade för Anneli hur hon skulle köra för att hinna före dom andra.
"Kör över gräset, kör över gräset" skrek han.
Anneli körde över gräset. Eller ja, hon försökte iallafall. För innan själva gräsmattan började var det ett jävla dike.
PANG!!!! Sa det och vi stod väldigt stilla. Insåg att vi hade krockat igen, två gånger på samma natt.
Hela högra framsidan av bilen var helt intryckt. Vi körde in på en mack och försökte rätta till, utan större framgång.
Jag är glad att jag slapp vara med när grannen såg sin bil!
Lucka 6
Eftersom jag varit lite dålig på att skriva fylleblogg, så blev det inga luckor i helgen. Men nu jävlar. Ungefär som när man var liten och fick öppna flera på samma dag. Vilken lycka.
Dagens bekännelse numero uno: Jag ska gifta mej med Enrique Iglesias.
Frågar du mina vänner vem min man är så svarar dom snabbt Enrique, därför är jag säker på att det inte är inbillning.
Alla låtar och texter är skrivna direkt till mej.
Han brukar sitta nere vid fotänden på min säng och sjunga Hero för mej.
Flera gånger har han friat, men jag är lite osäker. Skulle jag orka med att han flänger runt på turnéer? Skulle jag klara av alla fans? Skulle jag klara av att han spelar in videos med andra snygga tjejer?
Det är några av dom frågor jag måste ställa till mej själv innan jag tar ett beslut.
Men vi älskar varandra, jag och Enrique.
Ser nu tatueringen på hans bröst? 
Så glad blir han varje dag när han vaknar vid
min sida.
Bilder från efterfesten jag inte minns
Here I am
Levande. Nätt och jämt.
Vilken helg det blev.
Gårdagens bakfylla var gigantisk, men en fis i rymden mot hur jag har mått idag. Som jag förtjänar skulle nog vissa säga (typ J).
Jag vaknade i morse av att jag fick ett mess. Jag kunde inte röra mej, om jag ens tänkte tanken på att vicka på lilltån så kände jag hela insidan av mej själv kravla upp ur min strupe.
Då skriver A att han tänkte komma och hälsa på. "Nu får du gå upp och städa, jag är hos dej vid 5 tiden ikväll".
Joho du. Jag kunde inte ens reagera, utan lyfte lite lite på det ena ögonlocket för att försöka stava ihop ett "Skojar du?".
Tur i oturen så gjorde han det. Då somnade jag om och vaknade sen vid fyra. Ville dö!
Minnena från gårdagen började strila fram som en söt liten solstråle i min lilla hjärna och jag var beredd att köpa en spade för att gräva ett stort hål där ute, krypa ner i hålet och stanna där i en vecka eller två.
Men ja, dricker man sprit så får man väl ta dagen efter med en klackspark (karatespark) kanske?
Hur som helst så hade jag jävligt roligt i fredags och gårdagen skulle jag helst vilja radera.
Vilken helg det blev.
Gårdagens bakfylla var gigantisk, men en fis i rymden mot hur jag har mått idag. Som jag förtjänar skulle nog vissa säga (typ J).
Jag vaknade i morse av att jag fick ett mess. Jag kunde inte röra mej, om jag ens tänkte tanken på att vicka på lilltån så kände jag hela insidan av mej själv kravla upp ur min strupe.
Då skriver A att han tänkte komma och hälsa på. "Nu får du gå upp och städa, jag är hos dej vid 5 tiden ikväll".
Joho du. Jag kunde inte ens reagera, utan lyfte lite lite på det ena ögonlocket för att försöka stava ihop ett "Skojar du?".
Tur i oturen så gjorde han det. Då somnade jag om och vaknade sen vid fyra. Ville dö!
Minnena från gårdagen började strila fram som en söt liten solstråle i min lilla hjärna och jag var beredd att köpa en spade för att gräva ett stort hål där ute, krypa ner i hålet och stanna där i en vecka eller två.
Men ja, dricker man sprit så får man väl ta dagen efter med en klackspark (karatespark) kanske?
Hur som helst så hade jag jävligt roligt i fredags och gårdagen skulle jag helst vilja radera.
Också rubrikslös
Rubrikslös
ouff!
Hej jag glade. Här har jag en spade. Jag går och gräver ner mej, så jag slipper se mej.
Aaaah!
Jag har ont i hjärnan! Alltså på riktigt! Jag vill gärna ta bort den. Leva utan.
Duschen nu då, sen fest. Ska bli kul (jag vill dö).
Det får blir två luckor imorgon, eller en senare när jag kommer hem.
Duschen nu då, sen fest. Ska bli kul (jag vill dö).
Det får blir två luckor imorgon, eller en senare när jag kommer hem.
Tjabba tjena hallå
Jag går och lägger mej nu då. 30års fest imorgoj. Stabilt. Tja!
Projekt
Tydligen ska jag nu hoppa in i duschen för att sen göra mej redo för en inflyttningsfest.
Jag får väl göra det då.
Hejdå TV.
Hejdå soffa.
Hejdå levande ljus.
Hejdå lugn.
Jag får väl göra det då.
Hejdå TV.
Hejdå soffa.
Hejdå levande ljus.
Hejdå lugn.
Bra låt (igen)
Förresten
Tänk om han skulle åka ut idag, Kevin. Vilken skräll.
Kevin
Vilken jävla tur att han inte är bra på allt.
För han är inte bra på att läsa bokar.
För han är inte bra på att läsa bokar.
Duktig
Ja, idag har jag ta mej fan tagit tag i mej själv och fått städat lite.
Nu är det bara sovrummet, badrummet, disken och golvet kvar. Det tar vi imorgon. Eller i övermorgon. Någon dag inom snar framtid iallafall.
Fått upp sista pyntet har jag också, några tomtar och ljusgrejer.
Titta så mysigt jag har det ikväll.
Ser ni tomtarna?
Har jag sagt att jag gillar ljus?
Att detta är synen man slås av om man vrider huvudet
åt höger.... Det bryr vi oss inte om.
Nu äter vi lussebulle och tittar på Idol.
Fan vilket torftigt inlägg, I know.
Nu är det bara sovrummet, badrummet, disken och golvet kvar. Det tar vi imorgon. Eller i övermorgon. Någon dag inom snar framtid iallafall.
Fått upp sista pyntet har jag också, några tomtar och ljusgrejer.
Titta så mysigt jag har det ikväll.
Ser ni tomtarna?
Har jag sagt att jag gillar ljus?
Att detta är synen man slås av om man vrider huvudet
åt höger.... Det bryr vi oss inte om.
Nu äter vi lussebulle och tittar på Idol.
Fan vilket torftigt inlägg, I know.
Glömde
dagens blogg ju.
Den går till Tyskungen.
Jag har länge gjort allt i min makt för att inte ramla i "Tyskungen-fällan".
Jag var där inne för ganska längesen och läste några inlägg som fick mej att tycka att han verkade vara en dryg jävel.
Men så hittade jag in där här om dagen, efter att han vunnit Rix FM:s blogg-SM, och jag måste erkänna att han är en jävel på att få till det när han skriver.
Dock kan jag fortfarande tycka att han verkar lite dryg ibland.
Hur som helst så är den bra, så spring dit och läs nu.
Den går till Tyskungen.
Jag har länge gjort allt i min makt för att inte ramla i "Tyskungen-fällan".
Jag var där inne för ganska längesen och läste några inlägg som fick mej att tycka att han verkade vara en dryg jävel.
Men så hittade jag in där här om dagen, efter att han vunnit Rix FM:s blogg-SM, och jag måste erkänna att han är en jävel på att få till det när han skriver.
Dock kan jag fortfarande tycka att han verkar lite dryg ibland.
Hur som helst så är den bra, så spring dit och läs nu.
Lucka 5 - take two
Dagens bekännelse: Jag har stulit min kompis mammas cykel.
Eller nja, stulit och stulit.
Jag brukade få låna hennes cykel när jag var sen till bussen eller så.
Denna gången frågade jag inte, utan bara tog den. Mest för att hon inte var hemma.
Senare på dagen satt jag på bussen, på väg hem, och till slut var vi framme vid den hållplats jag skulle gå av vid.
Jag gick av och började min vandring hemåt. Efter halva vägen kom jag på: CYKELN!
Snällt fick jag vända och gå tillbaka för att inse att, den var inte där! Någon jävel hade tagit den.
Den enda gången jag lånade den utan att fråga, och den blir stulen.
Jag vågade inte berätta, utan höll mej så osynlig som möjligt för hela deras familj ett litet tag framöver. Och sen gick bara tiden utan att det blev sagt liksom.
Jag har fortfarande inte berättat att det var jag som tog cykeln. Jag vågar inte. Nu har det ju gått ungefär 15 år, men nej, jag vågar inte.
Tänk om dom läser detta då? Tänker ni.
Ja, tanken har slagit mej (som en käftsmäll).
Förlåt! Kan vi på något sätt försöka glömma detta och inte ta upp det fler gånger? Ska jag köpa en ny cykel? Ska jag stjäla en ny cykel? Finns det någon ni vill ha undanröjd? Bara säg vad jag kan göra för att detta ska bli ett minne blott.
Förlåt!
Eller nja, stulit och stulit.
Jag brukade få låna hennes cykel när jag var sen till bussen eller så.
Denna gången frågade jag inte, utan bara tog den. Mest för att hon inte var hemma.
Senare på dagen satt jag på bussen, på väg hem, och till slut var vi framme vid den hållplats jag skulle gå av vid.
Jag gick av och började min vandring hemåt. Efter halva vägen kom jag på: CYKELN!
Snällt fick jag vända och gå tillbaka för att inse att, den var inte där! Någon jävel hade tagit den.
Den enda gången jag lånade den utan att fråga, och den blir stulen.
Jag vågade inte berätta, utan höll mej så osynlig som möjligt för hela deras familj ett litet tag framöver. Och sen gick bara tiden utan att det blev sagt liksom.
Jag har fortfarande inte berättat att det var jag som tog cykeln. Jag vågar inte. Nu har det ju gått ungefär 15 år, men nej, jag vågar inte.
Tänk om dom läser detta då? Tänker ni.
Ja, tanken har slagit mej (som en käftsmäll).
Förlåt! Kan vi på något sätt försöka glömma detta och inte ta upp det fler gånger? Ska jag köpa en ny cykel? Ska jag stjäla en ny cykel? Finns det någon ni vill ha undanröjd? Bara säg vad jag kan göra för att detta ska bli ett minne blott.
Förlåt!
Lucka 5
DRA ÅT HELVETE!!
Jag skrev. Råkade trycka på något. Allt försvann. Återkommer. Ska bara ta livet av mej.
Jag skrev. Råkade trycka på något. Allt försvann. Återkommer. Ska bara ta livet av mej.
I´m getting there
Jajamen!
Det är ljust ute och jag är vaken. Bara det!
Det är ljust ute och jag är vaken. Bara det!
Godnatt
Trött. Säng. Vända dygn. Hejdå!
Achmed
Jag är väl medveten om att denna är gammal, men jag måste försäkra mej om att ingen har missat den.
Jag har en kompis
(faktiskt).
Denna kompisen har en dotter. Denna dottern är tretton år och har nyligen blivit av med sin heliga Graal - oskulden.
Tretton år! Man är ett barn när man är tretton år.
Visserligen tror jag inte att det hör till ovanligheterna att den heliga förloras sådär tidigt. Och egentligen är det ganska sorgligt.
Inte för att jag är en sån där som tycker att man ska hålla sej till man gifter sej. Nej för fan, man vill ju inte köpa grisen i säcken liksom. Tänk senario:
Man kommer hem på bröllopsnatten och ska komma till skott. Självklart har man många gånger förut varit nära nära NÄRA, men man har (av någon för mej, oförstålig anledning) lyckats hålla på sej.
Förspelet blir ganska utdraget, eftersom båda måste vara väldigt nervösa.
Endast underkläderna är vad som finns kvar på kropparna och rummet svettas av kåthet.
Stunden är inne.
Han tar av sej kallingarna.
Du får syn på den. Du tittar närmre. Du tar på dej dina glasögon och tittar ännu närmre och undrar är det allt?
Han lägger sej på dej och trevar fram för att hitta in. Efter ett tag frågar du:
Hur går det, älskling?
Han vänder sitt ansikte mot dej och du undrar vad han menar med den där undrande minen.
Jag är ju klar. Svarar han.
Några timmar tidigare har ni lovat varann evig kärlek och evig trohet.
Nej för fan, pippa på långt innan giftermålet. På så sätt kan det inte gå fel.
Men för att återkomma till det jag ville skriva från början, så tycker jag att tretton år är en jävligt ung ålder att förlora oskulden.
Men å andra sidan så är ju sex jävligt skönt.
Denna kompisen har en dotter. Denna dottern är tretton år och har nyligen blivit av med sin heliga Graal - oskulden.
Tretton år! Man är ett barn när man är tretton år.
Visserligen tror jag inte att det hör till ovanligheterna att den heliga förloras sådär tidigt. Och egentligen är det ganska sorgligt.
Inte för att jag är en sån där som tycker att man ska hålla sej till man gifter sej. Nej för fan, man vill ju inte köpa grisen i säcken liksom. Tänk senario:
Man kommer hem på bröllopsnatten och ska komma till skott. Självklart har man många gånger förut varit nära nära NÄRA, men man har (av någon för mej, oförstålig anledning) lyckats hålla på sej.
Förspelet blir ganska utdraget, eftersom båda måste vara väldigt nervösa.
Endast underkläderna är vad som finns kvar på kropparna och rummet svettas av kåthet.
Stunden är inne.
Han tar av sej kallingarna.
Du får syn på den. Du tittar närmre. Du tar på dej dina glasögon och tittar ännu närmre och undrar är det allt?
Han lägger sej på dej och trevar fram för att hitta in. Efter ett tag frågar du:
Hur går det, älskling?
Han vänder sitt ansikte mot dej och du undrar vad han menar med den där undrande minen.
Jag är ju klar. Svarar han.
Några timmar tidigare har ni lovat varann evig kärlek och evig trohet.
Nej för fan, pippa på långt innan giftermålet. På så sätt kan det inte gå fel.
Men för att återkomma till det jag ville skriva från början, så tycker jag att tretton år är en jävligt ung ålder att förlora oskulden.
Men å andra sidan så är ju sex jävligt skönt.
Jag visste det
Ja, nu är det snart som jag förutspådde.
Jag lever genom internet. Jag har inget liv utöver min dator. Varje dag hittar jag nya bloggar som är bra. Dåligt! Varför finns det så många bra? Varför slutar inte folk länka så jag slipper hitta fler?
I AM GOING BÄNÄNÄÄÄÄS!
Jag lever genom internet. Jag har inget liv utöver min dator. Varje dag hittar jag nya bloggar som är bra. Dåligt! Varför finns det så många bra? Varför slutar inte folk länka så jag slipper hitta fler?
I AM GOING BÄNÄNÄÄÄÄS!
Lucka 4
Mm, nu börjar historierna ta slut och det är inte skitlätt att komma på heller. Men jag ska göra detta. Jag kan komma på, jag är inte glömsk.
Dagens bekännselse: Jag har gjort inbrott. I min egen lägenhet.
Detta var inte alls längesen, två-tre månader sen bara.
Jag skulle som vanligt ha en lugn hemmalördag, när Daniel och Nisse tvingade mej att fixa till mej och komma hem till Nisse för förfest.
Jag gjorde det.
Jag blev full.
Vi gick till puben.
Jag blev ännu fullare.
Dom andra ville på efterfest.
Jag ville till stan.
Jag åkte till stan.
Jag hamnade i apstadiet.
Därifrån kan vi ta det.
När jag satt i svarttaxin hem skulle jag leta efter något i min väska. Och när rotade runt där nere i oändligheten, så la jag märke till att mina nycklar inte fanns där.
I panik ringde jag till Daniel och undrade om han hade sett dom, för jag mindes att jag sist såg dom på golvet hemma hos Nisse och Nisse ville inte svara när jag ringde för att fråga. Klockan halv sex på morgonen. But why? Undrade jag.
Daniel gjorde iallafall ett försök till att vara en snäll människa och erbjöd mej att sova hos honom.
Sagt och gjort.
När vi kom dit tittade jag på hans stenhårda skinnsoffa, sen tittade jag på honom och frågade om jag skulle sova där. Jag slapp, han sov där.
Eftersom jag hade min hund i tankarna var jag tvungen att ställa klockan ganska tidigt, för att ta mej upp och lösa det här med nycklarna.
Klockan nio vaknade jag och började ringa runt.
Först till vaktmästaren, som självklart inte svarade. Det var ju faktiskt söndag.
Sen till min kompis mamma, som då bodde två våningar under mej. När jag pratade med henne lät det ungefär såhär:
Linn: Hej! Hur är det?
Stina: Jo, det är bra. Hur är det själv?
Daniel från soffan: Bara bra fan.
Linn: Vad gör du?
Stina: Inget speciellt, äter frukost.
Daniel: Jaa, jag ligger här i soffan. Ööh!
Jag undrar vem fan Daniel pratar med, men skiter i honom då jag vill komma in i mitt hem.
Linn: Jag har gjort av med mina nycklar, har du Görans (vaktmästaren) privata nummer?
Stina: Ja det har jag, men han är bortrest.
Daniel: Vem fan är Göran?
Linn: HÅLL KÄFTEN DIN IDIOT, JAG PRATAR INTE MED DEJ.
Daniel: Oj nähä. Hahahaha.
Sen skrattade vi i en kvart och jag och Stina kom överens om att hon skulle komma och hämta mej, så vi kunde försöka lösa mitt lilla dilemma på något sätt.
När jag kom hem och stod utanför min lägenhet, var plötsligt halva grannskapet involverade i det här och den ena hade med sej hammare och den andra en kofot.
Till slut fick vi upp fönstret och jag lyckades klättra in. Samtidigt som smidiga jag hävde mej in genom fönstret, var den en man som var ute med sin hund nere på gräset. Han tittade väldigt suspekt, jag trodde nästan han skulle ringa polisen. Det kunde blivit lite pinsamt.
Jag och Daniel. Jo, vi är normala. Vi är inte från Åstorp!
För övrigt kan jag berätta att jag några veckor senare glömde mina nycklar hos några vänner som då bodde långt bort in the middle of nowhere, och fick ännu en gång göra inbrott i mitt eget hem.
Dagens blogg blir Spiderchick.
Jag hittade hennes blogg här om dagen när Egoina länkade till henne.
Bloggen är en vardagsblogg om allt och inget och hon skriver på ett riktigt roligt sätt. Ja, hon också.
Dagens bekännselse: Jag har gjort inbrott. I min egen lägenhet.
Detta var inte alls längesen, två-tre månader sen bara.
Jag skulle som vanligt ha en lugn hemmalördag, när Daniel och Nisse tvingade mej att fixa till mej och komma hem till Nisse för förfest.
Jag gjorde det.
Jag blev full.
Vi gick till puben.
Jag blev ännu fullare.
Dom andra ville på efterfest.
Jag ville till stan.
Jag åkte till stan.
Jag hamnade i apstadiet.
Därifrån kan vi ta det.
När jag satt i svarttaxin hem skulle jag leta efter något i min väska. Och när rotade runt där nere i oändligheten, så la jag märke till att mina nycklar inte fanns där.
I panik ringde jag till Daniel och undrade om han hade sett dom, för jag mindes att jag sist såg dom på golvet hemma hos Nisse och Nisse ville inte svara när jag ringde för att fråga. Klockan halv sex på morgonen. But why? Undrade jag.
Daniel gjorde iallafall ett försök till att vara en snäll människa och erbjöd mej att sova hos honom.
Sagt och gjort.
När vi kom dit tittade jag på hans stenhårda skinnsoffa, sen tittade jag på honom och frågade om jag skulle sova där. Jag slapp, han sov där.
Eftersom jag hade min hund i tankarna var jag tvungen att ställa klockan ganska tidigt, för att ta mej upp och lösa det här med nycklarna.
Klockan nio vaknade jag och började ringa runt.
Först till vaktmästaren, som självklart inte svarade. Det var ju faktiskt söndag.
Sen till min kompis mamma, som då bodde två våningar under mej. När jag pratade med henne lät det ungefär såhär:
Linn: Hej! Hur är det?
Stina: Jo, det är bra. Hur är det själv?
Daniel från soffan: Bara bra fan.
Linn: Vad gör du?
Stina: Inget speciellt, äter frukost.
Daniel: Jaa, jag ligger här i soffan. Ööh!
Jag undrar vem fan Daniel pratar med, men skiter i honom då jag vill komma in i mitt hem.
Linn: Jag har gjort av med mina nycklar, har du Görans (vaktmästaren) privata nummer?
Stina: Ja det har jag, men han är bortrest.
Daniel: Vem fan är Göran?
Linn: HÅLL KÄFTEN DIN IDIOT, JAG PRATAR INTE MED DEJ.
Daniel: Oj nähä. Hahahaha.
Sen skrattade vi i en kvart och jag och Stina kom överens om att hon skulle komma och hämta mej, så vi kunde försöka lösa mitt lilla dilemma på något sätt.
När jag kom hem och stod utanför min lägenhet, var plötsligt halva grannskapet involverade i det här och den ena hade med sej hammare och den andra en kofot.
Till slut fick vi upp fönstret och jag lyckades klättra in. Samtidigt som smidiga jag hävde mej in genom fönstret, var den en man som var ute med sin hund nere på gräset. Han tittade väldigt suspekt, jag trodde nästan han skulle ringa polisen. Det kunde blivit lite pinsamt.
Jag och Daniel. Jo, vi är normala. Vi är inte från Åstorp!
För övrigt kan jag berätta att jag några veckor senare glömde mina nycklar hos några vänner som då bodde långt bort in the middle of nowhere, och fick ännu en gång göra inbrott i mitt eget hem.
Dagens blogg blir Spiderchick.
Jag hittade hennes blogg här om dagen när Egoina länkade till henne.
Bloggen är en vardagsblogg om allt och inget och hon skriver på ett riktigt roligt sätt. Ja, hon också.
Dygnsrytm
Jo, det gick sådär med dygnsvändandet.
Jag somnade direkt, men tre timmar senare vibbade Sandra på msn och jag vaknade såklart. Sen kunde jag ta mej fan inte somna om.
Denna snälla, ödmjuka, rara flicka (jag) kan ibland känna ett uns av aggresioner sådär på morgonen, morgonhumör kallas det i mannamun.
När jag låg där i sängen och försökte somna, för att senare inse att det var omöjligt, kom jag på mej själv med att vara en jävligt bra planerare. Som sagt ska hon vara glad, den där Sandra, för att hon inte bodde i Sverige i morse.
Till slut slog jag iallafall på tvn och kollade på Vakna. Petter var där. Honom gillar vi! Mycket!
När det var slut lyckades jag faktiskt somna och sov till 15. Det var ju det jag inte skulle göra. Bajs!
Jag somnade direkt, men tre timmar senare vibbade Sandra på msn och jag vaknade såklart. Sen kunde jag ta mej fan inte somna om.
Denna snälla, ödmjuka, rara flicka (jag) kan ibland känna ett uns av aggresioner sådär på morgonen, morgonhumör kallas det i mannamun.
När jag låg där i sängen och försökte somna, för att senare inse att det var omöjligt, kom jag på mej själv med att vara en jävligt bra planerare. Som sagt ska hon vara glad, den där Sandra, för att hon inte bodde i Sverige i morse.
Till slut slog jag iallafall på tvn och kollade på Vakna. Petter var där. Honom gillar vi! Mycket!
När det var slut lyckades jag faktiskt somna och sov till 15. Det var ju det jag inte skulle göra. Bajs!
Fan
Sandra,
jag säger detta med kärlek (läs: hat) ; Var glad att bor Thailand denna morgon!
jag säger detta med kärlek (läs: hat) ; Var glad att bor Thailand denna morgon!
Nej, vet ni vad
Nu ska jag gå och lägga mej. Tror ni jag somnar? Det tror jag, men risken att jag vaknar om två timmar är överhängande.
Oh well, nighty night
Oh well, nighty night
Alma kan
Hey hey hey! Kolla min pärla nu då!
Vilken brud den där Alma!! Hon har alltså i timmar suttit med det här utan att vilja ha en spänn betalt.
Dessutom har hon inte gjort det till vem som helst, utan till mej, Linn "Beslutsångesten" Bxxxxxxxx.
Kan vi ändra på det? Det där är lite fel? Kan vi ändra färgen lite? Vill du flytta den texten lite åt det hållet?
Stackarn!
Greys Anatomy
Bra? Sjukt bra! Jag är osäker på om någon serie varit så bra.
Cliffhanger
Oj oj hörrni. Jag kom nyss på julaftonsluckan till min kalender.
Den är bra!! Sjukt rolig, smaskig och till och med snuskig.
Den är bra!! Sjukt rolig, smaskig och till och med snuskig.
Kärlek
Mysigt?
Mycket!
Mycket!
Lucka tre
Här kommer nästa erkännande: Jag har varit nära att mörda en bankman.
Innan jag hade dator hemma brukade jag gå till banken en gång i månaden, för att sätta in pengar till min mamma som betalade mina räkningar via sin internetbank.
Jag hade hennes kontonummer i ett sms i min telefon, och varje månad var det samma visa; jag gick in på banken, skrev i lappen, satte in pengarna och gick därifrån.
Varje gång utom denna.
Denna gången var det en ny, ung kille i kassan.
Han började processen med insättningen och det tog ovanligt lång tid. Till slut uppstod en konversation.
Ung och oerfaren: Du får ursäkta, men detta är fel kontonummer.
Linn: Va?
Ung och oerfaren: Ja, det är tyvärr fel kontonummer och jag kan inte sätta in pengarna.
Här kan jag tillägga att jag hade lånat 3000 av min mamma och dom skulle åka på semester dagen innan. Detta faktum fick mej att bli något nervös av att tänka tanken på vad min mamma skulle kunna ta sej till med mej om inte pengarna kom in på hennes konto.
Linn: Men jag sätter in pengar på detta kontonumret varje månad och det har alltid varit rätt innan.
Ung och oerfaren: Ok. Ja, då vet jag inte vad problemet är. Jag försöker igen.
Under tiden han försöker blir jag mer och mer irriterad, för jag vet ju att det är rätt, jag har ju gjort detta jättemånga gånger.
Ung och oerfaren: Nej tyvärr, det går inte.
Linn: Men det är ju väldigt märkligt att det inte går helt plötsligt.
Ung och oerfaren: Ja, jag vet inte vad jag ska säga annat än att datorn säger att det är fel kontonummer.
Nu börjar jag bli riktigt nervös, vilket gör mej irriterad och jag beter mej i ärlighetens namn, ganska illa och när jag pratar med honom gör jag det på ett ganska drygt sätt, trots att han gör allt i sin makt för att lösa detta till mej.
Linn: Du får faktiskt gå och hämta någon som kan hjälpa dej, för jag vet ju att det är rätt nummer.
Ung och oerfaren: Ok det kan jag göra, men jag tror inte att kommer hjälpa.
Linn: Bara hämta någon.
Stackarn går och hämtar någon äldre kvinna som jag har sett där många gånger. "phu nu löser det sej" tänker jag och hon börjar greja med datorn.
Gammal och erfaren: Nej det går inte det här, det är fel kontonummer.
Säger hon och går därifrån. Men vad fan!
Eftersom min mamma har en annan bank än den jag har, så ber jag, eller nej jag säger åt, den stackars killen att ringa hennes bank och fråga vad som kan vara fel med det här.
Han gör som jag säger och jag ringer samtidigt min mamma för att berätta om strulet.
Så samtidigt som han pratar med dom på hennes bank, är min mamma trevlig och säger sitt kontonummer. Jag kollar av det med det jag har telefonen. En siffra är fel. EN SIFFRA ÄR FEL!!
Det var alltså jag som hade fel. Förstår ni? Förstår ni att jag har stått där och drygat mej som en idiot, och dessutom varit jävligt nära att ha ihjäl den här stackars killen, i ungefär 20 minuter, så är det jag som har fel.
Jag bad till Gud att han skulle trolla bort mej, så jag kunde gå därifrån som osynlig.
Dagens blogg är herr Emils.
Jag har länkat till honom förut. Han skriver om intressanta och ointressanta saker, på ett sätt som får mej att skratta högt i min ensamhet. Han lyckas verkligen pricka rätt på min humor varje gång.
Läsvärd!
Innan jag hade dator hemma brukade jag gå till banken en gång i månaden, för att sätta in pengar till min mamma som betalade mina räkningar via sin internetbank.
Jag hade hennes kontonummer i ett sms i min telefon, och varje månad var det samma visa; jag gick in på banken, skrev i lappen, satte in pengarna och gick därifrån.
Varje gång utom denna.
Denna gången var det en ny, ung kille i kassan.
Han började processen med insättningen och det tog ovanligt lång tid. Till slut uppstod en konversation.
Ung och oerfaren: Du får ursäkta, men detta är fel kontonummer.
Linn: Va?
Ung och oerfaren: Ja, det är tyvärr fel kontonummer och jag kan inte sätta in pengarna.
Här kan jag tillägga att jag hade lånat 3000 av min mamma och dom skulle åka på semester dagen innan. Detta faktum fick mej att bli något nervös av att tänka tanken på vad min mamma skulle kunna ta sej till med mej om inte pengarna kom in på hennes konto.
Linn: Men jag sätter in pengar på detta kontonumret varje månad och det har alltid varit rätt innan.
Ung och oerfaren: Ok. Ja, då vet jag inte vad problemet är. Jag försöker igen.
Under tiden han försöker blir jag mer och mer irriterad, för jag vet ju att det är rätt, jag har ju gjort detta jättemånga gånger.
Ung och oerfaren: Nej tyvärr, det går inte.
Linn: Men det är ju väldigt märkligt att det inte går helt plötsligt.
Ung och oerfaren: Ja, jag vet inte vad jag ska säga annat än att datorn säger att det är fel kontonummer.
Nu börjar jag bli riktigt nervös, vilket gör mej irriterad och jag beter mej i ärlighetens namn, ganska illa och när jag pratar med honom gör jag det på ett ganska drygt sätt, trots att han gör allt i sin makt för att lösa detta till mej.
Linn: Du får faktiskt gå och hämta någon som kan hjälpa dej, för jag vet ju att det är rätt nummer.
Ung och oerfaren: Ok det kan jag göra, men jag tror inte att kommer hjälpa.
Linn: Bara hämta någon.
Stackarn går och hämtar någon äldre kvinna som jag har sett där många gånger. "phu nu löser det sej" tänker jag och hon börjar greja med datorn.
Gammal och erfaren: Nej det går inte det här, det är fel kontonummer.
Säger hon och går därifrån. Men vad fan!
Eftersom min mamma har en annan bank än den jag har, så ber jag, eller nej jag säger åt, den stackars killen att ringa hennes bank och fråga vad som kan vara fel med det här.
Han gör som jag säger och jag ringer samtidigt min mamma för att berätta om strulet.
Så samtidigt som han pratar med dom på hennes bank, är min mamma trevlig och säger sitt kontonummer. Jag kollar av det med det jag har telefonen. En siffra är fel. EN SIFFRA ÄR FEL!!
Det var alltså jag som hade fel. Förstår ni? Förstår ni att jag har stått där och drygat mej som en idiot, och dessutom varit jävligt nära att ha ihjäl den här stackars killen, i ungefär 20 minuter, så är det jag som har fel.
Jag bad till Gud att han skulle trolla bort mej, så jag kunde gå därifrån som osynlig.
Dagens blogg är herr Emils.
Jag har länkat till honom förut. Han skriver om intressanta och ointressanta saker, på ett sätt som får mej att skratta högt i min ensamhet. Han lyckas verkligen pricka rätt på min humor varje gång.
Läsvärd!
Välfärd och icke välfärd
I Vakna med the voice i morse var Kudjo (osäker på stavningen) med via telefon och, välformulerat, spydde galla över oss och våra välfärdssjukdomar.
Han drog paralleller mellan fattiga barn med Aids i u-länder och våra barn med fetma och att vi blir utbrända av att ha ett arbete, när folk skulle hugga av en hand för ta över vårt liv.
Men kom igen!
Man lever ju efter hur man har det och i mina ögon var det bara löjligt att ta upp det över huvudtaget,
Ska man inte få må dåligt för att man har mat på bordet? Vi mår ju dåligt av helt olika anledningar.
Dessutom har faktiskt alla människor olika psyke och olika tänkande och det den ena mår bra av kanske den andra mår skitdåligt av.
Björn Gustavsson var i studion och han tyckte att vi skulle skicka ner foton på feta barn och samla in pengar. Haha!
En stund senare diskuterade Sanca och jag det faktumet att folk tjänar löjligt mycket pengar på skitsaker.
DETTA kan göra mej upprörd! Att folk tjänar så sjukt mycket pengar på skitsaker.
Hur är det till exempel möjligt att en person ska tjäna flera miljoner på att spela in EN film, eller (som Zlatan) tjäna 358 000 kronor per DYGN, för att jaga en jävla boll, medan folk dör av svält i andra delar av världen. Det är ju för fan helt absurt. Det som är märkligast är att det är dom arbeten som folk gör med passion och folk, mest troligt, skulle göra för vilken skitsumma som helst, är dom som är bäst betalda.
Innan vi pratade om detta i morse, har jag inte ens tänkt på detta. Det kan ju kanske tyckas vara märkligt, men eftersom det bara är så, så tänker man kanske inte på det.
Oj, ett seriöst inlägg. Bäst jag avslutar här.
Lucka tre öppnas snart.
Han drog paralleller mellan fattiga barn med Aids i u-länder och våra barn med fetma och att vi blir utbrända av att ha ett arbete, när folk skulle hugga av en hand för ta över vårt liv.
Men kom igen!
Man lever ju efter hur man har det och i mina ögon var det bara löjligt att ta upp det över huvudtaget,
Ska man inte få må dåligt för att man har mat på bordet? Vi mår ju dåligt av helt olika anledningar.
Dessutom har faktiskt alla människor olika psyke och olika tänkande och det den ena mår bra av kanske den andra mår skitdåligt av.
Björn Gustavsson var i studion och han tyckte att vi skulle skicka ner foton på feta barn och samla in pengar. Haha!
En stund senare diskuterade Sanca och jag det faktumet att folk tjänar löjligt mycket pengar på skitsaker.
DETTA kan göra mej upprörd! Att folk tjänar så sjukt mycket pengar på skitsaker.
Hur är det till exempel möjligt att en person ska tjäna flera miljoner på att spela in EN film, eller (som Zlatan) tjäna 358 000 kronor per DYGN, för att jaga en jävla boll, medan folk dör av svält i andra delar av världen. Det är ju för fan helt absurt. Det som är märkligast är att det är dom arbeten som folk gör med passion och folk, mest troligt, skulle göra för vilken skitsumma som helst, är dom som är bäst betalda.
Innan vi pratade om detta i morse, har jag inte ens tänkt på detta. Det kan ju kanske tyckas vara märkligt, men eftersom det bara är så, så tänker man kanske inte på det.
Oj, ett seriöst inlägg. Bäst jag avslutar här.
Lucka tre öppnas snart.
Inte alltid så smart (som bekant)
Linn: Nu äter jag min FEMTE lussbulle för idag. Är det bra? Nej!
Anneli: Klart det är. Visste du inte att lussebullar innehåller inga onödiga saker och man blir inte tjock?
Jag tänker: WHAT?
Linn: Socker!
Anneli: Nej, det finns inget socker i dom. Inget onyttigt!
Jag läser frenetiskt innehållet på påsen.
Linn: I dessa finns det iallafall.
Anneli: Äh, du bara inbillar dej. Dom är skitnyttiga. Bara ät!
Ungefär nu kommer jag på mej själv med att inte ha fattat att hon SKOJADE.
Jag som redan hade planerat "lussebulle-diet" och allt. Aldrig får man ha något roligt.
Anneli: Klart det är. Visste du inte att lussebullar innehåller inga onödiga saker och man blir inte tjock?
Jag tänker: WHAT?
Linn: Socker!
Anneli: Nej, det finns inget socker i dom. Inget onyttigt!
Jag läser frenetiskt innehållet på påsen.
Linn: I dessa finns det iallafall.
Anneli: Äh, du bara inbillar dej. Dom är skitnyttiga. Bara ät!
Ungefär nu kommer jag på mej själv med att inte ha fattat att hon SKOJADE.
Jag som redan hade planerat "lussebulle-diet" och allt. Aldrig får man ha något roligt.
Hmpf
Ok, detta kommer inte funka. Jag måste ta en powernap. En timme, två tops. Tror ni jag klarar det? Hör av mej med resultat.
Vuxen
Idag tänker jag vara vaken hela dagen för att gå och lägga mej tidigt ikväll och vända rätt mitt dygn. Nu är det dags att bli vuxen här.
Jag kan redan nu säga att jag tar inget som helst ansvar över huvudtaget för vad som kommer skrivas i mina inlägg längre fram under dagen. Jag kommer vara sådär såsig i huvudet och borde antagligen inte skriva alls. Men det måste jag ju göra.
Jag kan redan nu säga att jag tar inget som helst ansvar över huvudtaget för vad som kommer skrivas i mina inlägg längre fram under dagen. Jag kommer vara sådär såsig i huvudet och borde antagligen inte skriva alls. Men det måste jag ju göra.
Diskussion mej och jag emellan
Linn, lägg ifrån dej datorn nu!
Det är ingen som kommer uppdatera sin blogg, det händer inget på Facebook och framför allt kan du sluta gå in på din egen blogg en gång i minuten för att se om det har hänt något. FÖR DET HAR DET INTE!
Men...
Inga jävla men! Bara lägg av istället. Lägg ifrån dej datorn nu. Du kommer må mycket bättre om du gör det.
Du kan gå in och kolla om en halvtimme, då kanske det har hänt något.
Folk är inte lika internetskadade som du är. Andra männsikor har ett liv. Dom flesta ligger till och med och sover vid denna tiden.
Se så, sätt fart.
*SUCK*
Ok ok ok oooook!
Det är ingen som kommer uppdatera sin blogg, det händer inget på Facebook och framför allt kan du sluta gå in på din egen blogg en gång i minuten för att se om det har hänt något. FÖR DET HAR DET INTE!
Men...
Inga jävla men! Bara lägg av istället. Lägg ifrån dej datorn nu. Du kommer må mycket bättre om du gör det.
Du kan gå in och kolla om en halvtimme, då kanske det har hänt något.
Folk är inte lika internetskadade som du är. Andra männsikor har ett liv. Dom flesta ligger till och med och sover vid denna tiden.
Se så, sätt fart.
*SUCK*
Ok ok ok oooook!
Undan och väck
Varje dag, flera gånger, står min hund och stirrar hål på mej när jag i godan ro ligger på soffan och tittar på tv.
Han kan stå där i 10 minuter om det så ska vara.
Det han vill ha sagt med detta är "flytta dina ben för fan, jag ska ligga där".
Eftersom han vägrar ge sej, så är det bara att böka undan benen och göra plats.
Vad? Är min hund bortskämd? Tror du!
Han kan stå där i 10 minuter om det så ska vara.
Det han vill ha sagt med detta är "flytta dina ben för fan, jag ska ligga där".
Eftersom han vägrar ge sej, så är det bara att böka undan benen och göra plats.
Vad? Är min hund bortskämd? Tror du!
Diet
Nu har jag ätit tre lussebullar och fem skumtomtar.
Jag känner hur kilona rasar av min kropp.
Jag känner hur kilona rasar av min kropp.
Grönt the
Jag har hört att man går ner i vikt av att dricka grönt the. Jag väljer att tro på detta.
Däremot är jag lite skeptisk till att det skulle vara dom där man köper på ICA som skulle vara så nyttiga.
Idag köpte jag iallafall två paket. Man kan ju prova liksom.
Förhoppningsvis har jag iallafall tappat 5-10 kg till jul. Inte?
Jag köpte lite godis och lussebullar också. Då går det nog fortare. Eller?
Däremot är jag lite skeptisk till att det skulle vara dom där man köper på ICA som skulle vara så nyttiga.
Idag köpte jag iallafall två paket. Man kan ju prova liksom.
Förhoppningsvis har jag iallafall tappat 5-10 kg till jul. Inte?
Jag köpte lite godis och lussebullar också. Då går det nog fortare. Eller?
Lucka två
Ja, då har man vaknat till. Klockan är ju bara snart 19 och det är ju helt ok. Att inte ha ett liv menar jag. Att vara vaken hela natten och sova bort hela dagen menar jag. Jag menar, att inte få ett jävla skit gjort. Och dessutom menar jag att känna sej som jävla tonåring.
Hur som helst. Här kommer andra lucköppningen i adventskalendern: Jag var livrädd för min chef på mitt första "riktiga" jobb.
Jovisst, han är en man med pondus den där.
Jag är en sån där som tror på ömsesidig respekt människor emellan. Och jag försöker därför att ha respekt för alla, fram till att det bevisas att det inte förtjänas någon respekt.
Men i detta fallet hade han nog kunnat göra precis vad som helst utan att det skulle rubba det faktumet att jag var livrädd för honom.
Jag minns första gången jag skulle jobba med honom i serveringen, han jobbade vanligtvis i köket och då var han liksom inte så farligt för jag jobbade inte med honom liksom.
Hur som helst.
Denna gången skulle jag egentligen jobbat med min mammas man, Niklas, och vi skulle servera från fat (för första gången i mitt liv), men av någon anledning blev det ändringar i planen.
När jag fick reda på att jag skulle jobba med chefen, ja då.... Då låste jag in mej på toa och vägrade komma ut igen. Där inne satt jag och grät som ett litet barn (jag var väl i och för sej ett barn, men inte litet barn kanske).
Jag var så rädd att jag skulle göra bort mej. Typ att tappa ett fat i huvudet på någon eller något liknande.
Chefen han fick stå utanför toadörren och försäkra mej om att skulle gå bra och att han lovade att inte bita mej.
Ja, där ser ni. Jag är inte alltid så tuff som man kan tro.
Dagens blogglänk dedikerar jag till Vimmelmamman.
Hon skriver om sitt liv med en underbar man, en galet söt son och det faktum att hon kämpar mot sin cancer varje dag, samtidigt som glammar runt som vimmelreporter.
Jag fastnade direkt för hennes ödmjuka sätt att skriva på och hon är verkligen bra på att formulera sej.
Verkligen intressant och läsvärt.
Hur som helst. Här kommer andra lucköppningen i adventskalendern: Jag var livrädd för min chef på mitt första "riktiga" jobb.
Jovisst, han är en man med pondus den där.
Jag är en sån där som tror på ömsesidig respekt människor emellan. Och jag försöker därför att ha respekt för alla, fram till att det bevisas att det inte förtjänas någon respekt.
Men i detta fallet hade han nog kunnat göra precis vad som helst utan att det skulle rubba det faktumet att jag var livrädd för honom.
Jag minns första gången jag skulle jobba med honom i serveringen, han jobbade vanligtvis i köket och då var han liksom inte så farligt för jag jobbade inte med honom liksom.
Hur som helst.
Denna gången skulle jag egentligen jobbat med min mammas man, Niklas, och vi skulle servera från fat (för första gången i mitt liv), men av någon anledning blev det ändringar i planen.
När jag fick reda på att jag skulle jobba med chefen, ja då.... Då låste jag in mej på toa och vägrade komma ut igen. Där inne satt jag och grät som ett litet barn (jag var väl i och för sej ett barn, men inte litet barn kanske).
Jag var så rädd att jag skulle göra bort mej. Typ att tappa ett fat i huvudet på någon eller något liknande.
Chefen han fick stå utanför toadörren och försäkra mej om att skulle gå bra och att han lovade att inte bita mej.
Ja, där ser ni. Jag är inte alltid så tuff som man kan tro.
Dagens blogglänk dedikerar jag till Vimmelmamman.
Hon skriver om sitt liv med en underbar man, en galet söt son och det faktum att hon kämpar mot sin cancer varje dag, samtidigt som glammar runt som vimmelreporter.
Jag fastnade direkt för hennes ödmjuka sätt att skriva på och hon är verkligen bra på att formulera sej.
Verkligen intressant och läsvärt.
Jaja jojo men visst
Här sover vi bort hela dagarna. För fan!
Om man somnar på förmiddagen och vaknar tidig kväll. Är man rätt på det då?
Om man somnar på förmiddagen och vaknar tidig kväll. Är man rätt på det då?
HTML-koder och HIV-virus
Kan någon hjälpa mej att designa om min lilla pärla? Pretty pleeeeaaaase!
Första luckan
Ok, första avslöjandet om mej själv: Jag har fått sparken från mitt jobb pga att jag ringde och berättade att jag inte kunde komma för att jag var full.
Jag var 20 tror jag, kanske 21, och jobbade som telefonförsäljare på Fåke Connexion.
Det var en måndag i december. På söndagen hade jag varit på den årliga kroggalan. Ja, det är ett jippo dom anordnar varje år där det delas ut priser för bästa bartender, bästa servitris, bästa dörrvakt, osv.
Ni kan ju själv tänka er hur det går till på denna tillställningen. Hundratals restaurangmänniskor i en och samma lokal, och alkoholen flödar.
Just denna gången hamnade jag på en efterfest på Harrys, för att trilla bort till en annan efterfest i en lägenhet någonstans, med en massa folk som jag inte kände.
Klockan blev 11 på förmiddagen innan jag insåg att jag kanske borde sluta hälla sprit i min strupe, eftersom jag började jobba klockan 14.
Självklart försökte jag komma på en briljant lögn jag kunde dra för mina chefer, men insåg ganska snabbt att dom inte var helt svaga i pannloben och skulle förmodligen förstå att jag helt enkelt fortfarande var full. Särskilt med tanke på att jag hade tjatat om den här jävla galan i flera veckor.
Det blev iallafall dags att ringa och informera.
Linn: Hej det är Linn!
Säljchef: Hej!
Linn: Ehm.. Jag är fortfarande full. Tycker ni att jag ska komma iallafall?
Säljchef: Jag kopplar dej till Josefin.
Högsta chefen: Josefin.
Linn: Hej det är Linn. Jag är fortfarande full. Ska jag komma in eller stanna hemma?
Jag kan nästan höra röken dundra ut ur öronen på henne.
Högsta chefen: Antingen ser du till att bli nykter och kommer in och jobbar. Eller så behöver du aldrig mer komma hit.
Hmm.. Vilken kluring.
Linn: Ok?
Högsta chefen: Ja hejdå!
Linn: H..
KLICK!!
Jag hade tid hos frisören innan jag egentligen skulle börjat jobba, så jag gick dit och blev fixad. För övrigt kan jag ju berätta att jag somnade när hon tvättade mitt hår. Tre gånger.
När jag var klar åkte jag hem och var precis på väg att lägga mej för att sova ruset av mej, så ringde telefonen.
Det var högsta chefen.
Jag hade nu hunnit nyktra till ganska mycket och skämdes som en hund.
Hon sa att hon ville inte förlora en av sina bästa säljare (ja, jag är bra) så hon ville dra att stort streck över det som hänt och jag fick dyrt och heligt försäkra henne om att det aldrig skulle hända igen.
Det gjorde det inte.
Och dagens blogg är såklart Egoinas.
Hon skriver om sin vardag på ett sjukt roligt sätt.
Hon är inte rädd för att vara frispråkig och skriver saker som att hon torkar snor på tröjan när hon är förkyld, eller om störda konversationer mellan henne och hennes kille.
Absolut läsvärd.
Jag var 20 tror jag, kanske 21, och jobbade som telefonförsäljare på Fåke Connexion.
Det var en måndag i december. På söndagen hade jag varit på den årliga kroggalan. Ja, det är ett jippo dom anordnar varje år där det delas ut priser för bästa bartender, bästa servitris, bästa dörrvakt, osv.
Ni kan ju själv tänka er hur det går till på denna tillställningen. Hundratals restaurangmänniskor i en och samma lokal, och alkoholen flödar.
Just denna gången hamnade jag på en efterfest på Harrys, för att trilla bort till en annan efterfest i en lägenhet någonstans, med en massa folk som jag inte kände.
Klockan blev 11 på förmiddagen innan jag insåg att jag kanske borde sluta hälla sprit i min strupe, eftersom jag började jobba klockan 14.
Självklart försökte jag komma på en briljant lögn jag kunde dra för mina chefer, men insåg ganska snabbt att dom inte var helt svaga i pannloben och skulle förmodligen förstå att jag helt enkelt fortfarande var full. Särskilt med tanke på att jag hade tjatat om den här jävla galan i flera veckor.
Det blev iallafall dags att ringa och informera.
Linn: Hej det är Linn!
Säljchef: Hej!
Linn: Ehm.. Jag är fortfarande full. Tycker ni att jag ska komma iallafall?
Säljchef: Jag kopplar dej till Josefin.
Högsta chefen: Josefin.
Linn: Hej det är Linn. Jag är fortfarande full. Ska jag komma in eller stanna hemma?
Jag kan nästan höra röken dundra ut ur öronen på henne.
Högsta chefen: Antingen ser du till att bli nykter och kommer in och jobbar. Eller så behöver du aldrig mer komma hit.
Hmm.. Vilken kluring.
Linn: Ok?
Högsta chefen: Ja hejdå!
Linn: H..
KLICK!!
Jag hade tid hos frisören innan jag egentligen skulle börjat jobba, så jag gick dit och blev fixad. För övrigt kan jag ju berätta att jag somnade när hon tvättade mitt hår. Tre gånger.
När jag var klar åkte jag hem och var precis på väg att lägga mej för att sova ruset av mej, så ringde telefonen.
Det var högsta chefen.
Jag hade nu hunnit nyktra till ganska mycket och skämdes som en hund.
Hon sa att hon ville inte förlora en av sina bästa säljare (ja, jag är bra) så hon ville dra att stort streck över det som hänt och jag fick dyrt och heligt försäkra henne om att det aldrig skulle hända igen.
Det gjorde det inte.
Och dagens blogg är såklart Egoinas.
Hon skriver om sin vardag på ett sjukt roligt sätt.
Hon är inte rädd för att vara frispråkig och skriver saker som att hon torkar snor på tröjan när hon är förkyld, eller om störda konversationer mellan henne och hennes kille.
Absolut läsvärd.
Hej det är Svullo, ska vi knulla?
Julkalender
Ja, nu är det ju december och många av dom stora bloggarna har julkalendrar där dom varje dag delar ut grejer till höger och vänster.
Nu tjänar jag ju inte 80 000 i månaden på den här lilla pärlan, men vill ändå vara med att leka.
Då ramlade jag in hos Egoina och hon hade klurat ut en skitbra grej. Jag frågade först, innan jag stal hennes idé. Så gå nu inte bananas över detta.
Jag kommer alltså avslöja något om mej själv varje dag fram till julafton, och dessutom outa en blogg jag gillar.
Som Egoina skrev, det blir 24 bloggar.... Dessutom ska jag komma på 24 saker om mej själv att berätta. Ja, vi få la se hur det går.
Nu tjänar jag ju inte 80 000 i månaden på den här lilla pärlan, men vill ändå vara med att leka.
Då ramlade jag in hos Egoina och hon hade klurat ut en skitbra grej. Jag frågade först, innan jag stal hennes idé. Så gå nu inte bananas över detta.
Jag kommer alltså avslöja något om mej själv varje dag fram till julafton, och dessutom outa en blogg jag gillar.
Som Egoina skrev, det blir 24 bloggar.... Dessutom ska jag komma på 24 saker om mej själv att berätta. Ja, vi få la se hur det går.
Allt är skevt
Jag gick alltså och la mej vid halv tio i morse och vaknade nu vid fem. Det är INTE ok!
Allt blir helt fel. Framför allt blir min städning lidande, och det är inte ett dugg bra.
Jag vill härmed komma överens med den najsa människa som håller mej vaken att sluta med sånt. Eller ja, håll mej gärna vaken, men inte till halv tio på förmiddagen. Är vi på samma sida angående detta nu då?
Allt blir helt fel. Framför allt blir min städning lidande, och det är inte ett dugg bra.
Jag vill härmed komma överens med den najsa människa som håller mej vaken att sluta med sånt. Eller ja, håll mej gärna vaken, men inte till halv tio på förmiddagen. Är vi på samma sida angående detta nu då?
