Lantlollan

Mm, idag är det lördag.
Vilket för många betyder fest och fylla. Oj vad man kan vara taggad en dag som denna.
Det börjar oftast direkt när man vaknar. Då ska man börja med att ta sej till Systemet, och i hopp om att få visa leg, inhandla förfestens intag av alkoholhaltiga drycker.
En cider piip. Två cider piip. Tre cider piip. Fyra cider piip. Fem cider piip. En Bacardi Grand Melon piip.
-Har du legetimation?
-Absolut!
Sen är dagen räddad. Jag tror att jag ser ut att vara under 20 och hopplar (ni vet så som man gjorde när man var liten) ut genom dörrarna.

Klockan börjar närma sej förfest och av någon konstig jävla anledning måste man alltid stressa sej klar. Man vill ju vara snyggast, och det kan liksom ta ett tag.
Ut ur duschen, på med eyelinern, fixa håret, på med ögonskugga, ordna fransarna och greja rougen. Snygga örhängen såklart.

Man är alltid den som trillar in på förfesten sist. Men vad gör det? Fint folk kommer alltid sent. Eller?
Alla är på topp. Den ena gladare än den andra. Iallafall än sålänge.

Det bärs av till stans inneställe. Vi dansar och dricker. Dricker och dansar. Och dricker lite till.

-En jäger och en grand melon/fanta.
Bartendern kommer tillbaka och jag har av en slump upptäckt att någon jag känner står på andra sidan baren.
-Ta en jäger till henne också.
Jag kallar till mej mina sju vänner som står en bit ifrån.
-Sju jäger till.
Så tittar jag på bartendern.
-Äh, ta en till dej själv också för fan.
-Det blir 65748 kronor tack.
-Yäääh visst varsågod, ta en tusing i dricks också för fan.

Vi förflyttar oss tillbaka till dansgolvet och gungar lite, i tron om att vi är Guds gåva till männen och framför allt till dansen.
Man känner efter lite och inser att det kanske är dags att röra sej hemåt. Men nej för fan, varför liksom? Vi som har så jävla skoj skojsi skojsigt.
Klockan slår fem och lamporna tänds. Var fan tog alla hetingar vägen? Han där, han har ju likadana kläder som han jag hånglade med för en timme sen. Men han var ju snygg. Han där ser ju ut som att han är från Köping.
Bäst att snabba sej ut och hitta en svarttaxi. Hur kommer man då snabbast ner från trapporna? Jo, man kastar sej. Gärna inför så många som möjligt, så att ångesten du kommer känna när du vaknar är liksom ultimat.

Ok, jag är ute. 
Nämen titta, där är ju Lina. Vad längesen jag träffade henne.
För att fullända kvällen slänger jag in ett litet fyllesnack där jag gärna delar med mej av mina mörkaste hemligheter, berättar hur mycket jag tycker om personen i fråga och säger samma sak flera gånger, inte mindre än 74, för då kanske dom inte förstår.

Har jag en jävla tur vaknar jag kanske i någon annans säng dagen efter och undrar hur fan jag hamnade där. Klär på mej gårdagens outfit och gör en walk of shame-to die for.
Och när jag kommer hem försöker jag tänka genom kvällen för att minnas om jag hade kul eller inte, oftast med ett inte så givande resultat. Dock minns jag att jag sa ju det där till den, och jag gjorde ju så där då. Sen önskar jag att jag helst hade brutit nacken i fallet i trappan.
När bakisdagen börjar närma sej sitt efterlängtade slut kanske jag vågar kolla mina sms från dagen innan och inse att någon måste ha "lånat" min telefon hela kvällen. För inte fan har jag väl skrivit det där, aaah näää, det skulle jag aldrig! Eller?
När det sen är dags att kolla kontot. Ja, då gör jag det gärna med en snara runt halsen och en pistol mot tinningen.




Eller så går man ner och köper en påse Polly och spenderar hela kvällen i soffan med patetiska tv-program och filmer.
Men jag slipper att vara bakis imorgon!