Lantlollan

Jag gästbloggar i min egen pausade blogg.

Jag är visst vuxen nu. Dom säger att jag 30 år. Vet inte om jag ska tro dom, men jag drog ihop en liten fest för att vara mina vänner till lags liksom.
Skitbra blev det!
Kolla själv här, här, här, här och här.

Det blev mer än mat igår.
Bakis och heeeeelt färdig, så vi får höras mer imorgon. OK?

Jasmin och jag, vi är ju jävligt bra på att äta tillsammans.
Nu ska jag träffa Sanca och vi ska käka på puben.
Jag är lite orolig för hur detta kommer gå.
Men ja, Sandra är ju också ganska bra på att äta.

Ville bara meddela att jag mår förträffligt. För visst undrar ni? Visste bryr ner? Jag menar det. Jag älskar er också.
Puss och godnatt

Sådär kan man väl säga.
Kunde klart inte somna direkt. Inte förrän halv ett.
Vad skönt det var att sova normalt. Eller så vaknade jag igen halv fem och kunde inte somna om förrän vid åtta-nio.
Vaknade jag i tid?
Är halv fyra i tid?

Tack detsamma.

Där inne har jag inte varit på ett tag.
Förrän nu nyss.
Jag tyckte att dom började bli lite långtråkiga.
Rullar in där och finner detta.
Och inser, dom kommer aldrig bli tråkiga.

Mm, en stund faktiskt.
Var tvungen att tanka min hjärna lite.
Helst vill jag kasta mej i sängen och dö nu. Men fyra-fem timmar ska jag nog klara.





Förresten..
Födde jag barn innan? Eller? Jag minns inte riktigt.
Äh, det måste ju varit en dröm.

Va? Fött? Om jag har fött? Vadå fött? Jag är för fan inte gravid. Eller har jag det kanske? Har jag fött?


TRÖTT?

Eh.. Jahaa! Trööött. Det kanske man skulle kunna kalla det. Jag vet inte. Fråga mej imorgon, då vet jag nog.

Hoho?



Va? Eh va? Jaha! Lite. Men jag ska klara det här.

Nja, ena halvan av min hjärna har nog somnat. Men jag klarar detta. Jag gör det!

Ni minns väl hon där märkliga i röd klänning, som jag berättade att vi släppte in på julafton?
Hur som helst så hade hon ett djur med sej. Oklart vilket sorts djur han är.
Någon som vet?



Vi pratade länge om grisen och djuret, och jag berättade om alla turer med smink och dåligt umgänge och att jag inte trodde att grisen mådde speciellt bra.
Plötsligt undrar hon "Vill du adoptera djuret?".
Kvinnan i den röda klänningen klargjorde för mej att hon skulle komma att sakna sitt djur fruktansvärt, men att hon måste tänka på djurets bästa i första hand. Hon var helt säker på att grisen och djuret skulle trivas tillsammans och efter en stunds funderande bestämde jag mej för att göra det. Kanske var detta vad grisen behövde.

Till en början gick det väldigt bra mellan dom.



Jag märkte en klar skillnad på grisen.
Han slutade sminka sej, han var liksom gladare och han slutade till och med att hänga med "dom där".

Dom gjorde allt tillsamman, grisen och djuret.
Dom tittade på tv.



Hela familjen var ute på skogspromenader, vi åkte till och med till hembygdsparken i Ängelholm och tittade på djuren där.

Dom lekte så fint med varandra.



Allt var frid och fröjd, alla var glada.

Tills en dag.
Jag tyckte att dom båda betedde sej lite underligt under dagen, dom stängde liksom in sej i sovrummet och var misstänksamt tysta.
När jag frågade vad dom gjorde svara dom i kör "Inget speciellt".
Till slut blev jag orolig och överraskade dom med att öppna dörren utan att knacka först.



Nu har jag blivit tvungen att ha dom i skilda rum, i väntan på att komma på en lösning på familjens nya problem.

Det enda som är bra med den här situationen är att jag nu börjar förstå alla dessa utspel och problem med grisen.

Grisen är gay.

Mjo, det börjar rycka lite i ögonlocken. Men änsålänge funkar det. We can do this. YES WE CAN!

Linn! Mikael har lagt ut kortet som han tog på oss, på Facebook. Det är INTE bra!

Så farligt kan det väl inte vara? Tänker jag. Trallar in där och finner detta.



Hej jag heter Linn och jag har bytt ut mitt huvud mot en basketboll.

Om jag hade en penis och var väldigt vig så skulle jag helt klart suga av mej själv just nu.

Det är nu alltså 15 dagar kvar till jag blir vuxen (igen) (precis som när jag fyllde 20 och 25, 26, 27, 28 och 29). Sjukt!
Jag hänger inte alls med?
Var det inte förra året jag gick ut nian?
Och det var väl inte så himla längesen jag bodde hemma hos min mormor?
Ja, det är sjukt. Tiden den går fort, det får man ju säga.
Festen är tydligen klar. Trots att jag inte har lagt ner speciellt mycket tid för den i min hjärna dom senaste veckorna.
När jag hade en vaken stund mellan sömnvarven innan idag, ringde jag tydligen och beställde tid hos frisören. Jag ringde visst också till dom som äger lokalen och lyckades fjäska till mej att ha den mellan 17-17, istället för 12-12. Kom igen! 12-12?
Hur hade dom tänkt att jag skulle kunna städa INNAN klockan tolv dagen efter min 30-årsfest? Vet dom inte att jag omkommer varje gång jag luktat på alkohol?
Jag hoppas verkligen att det blir en lyckad fest. Hur skulle det inte kunna bli det?! En lokal full med min släkt och mina vänner. Kan bara sluta i kaos.

Nu är det dags för en vända dygnet-tur igen.
Detta funkar ju inte.
När klockan var halv tio i morse, låg jag fortfarande i sängen, sömnlös. Och förbannad.
Så nu ska jag försöka hålla mej vaken till imorgonkväll.
Åter igen tar jag avstånd från alla inlägg jag skriver imorgon när jag inte sovit på sådär länge.

Nu har ni tagit mej på sängen. Jag som med all min makt har försökt dölja detta.
Anneli undrar i en kommentar hur det går med nässprayet.
Mjo.
Asså.
Jaa.
Efter tolvstegsprogrammet har jag haft några smärre återfall.
Jag använder det fortfarande på kvällarna, det går bara inte att sluta helt.
Kanske jag borde gå till doktorn? Nässpraysdoktorn.

Hej! Hur är läget? Jag första gången försöka
få känna på Internet. Det skulle vara mycket
trevligt för mig att tala med dig pa e-post.
Jag vill hitta bra tjej. Jag vill ha allvarlig
forbindelse.
jag kan skicka dig också
min photo.De är min epost adress. [email protected]


Jamensåatteh

Hur är det möjligt att tycka det är gott? Va?
Jag plockade för en stund sen bort några från min mat, råkade sen stoppa gaffeln i munnen.
Jag kröp ur mitt eget skinn två gånger innan jag hann till kylskåpet för att få i mej något i hopp om att få smaken att försvinna. En halv liter mjölk.
Det är sjuka, sjuka människor som med ärlighet kan säga att gröna ärtor är gott.

När jag känner att jag är lite för glad, att jag mår lite lite för bra, då tar jag en sväng inom Ams hemsida för en liten realitycheck.
Sen för jag en upplyftande konversation med M.

Linn: Ja, det finns ju verkligen ingenting nu.
M: Nej, jag vet.
Linn: Det är ju hur tråkigt som helst att bara gå hemma också.
M: Mmm..
Linn: Ja, man får väl vänta ut den här jävla krisen.
M: Ja, den ska ju bara vara i några år.

Jaha ja..

Har ni sett den?
Det är en konstruktion av vad som händer i min näsa varje gång jag går utanför dörren. Alla små bakterier och baciller fryser ihjäl på nolltid.
Den som kommit på att det ska vara såhär kallt måste ha sjukt dålig humor.

Visst är ni det? Sugna på ett inlägg. Känner ni abstinensen avta nu?
Here I aaam.

Vad har hänt då? Vad har jag gjort? Jo..
Kom nu här go´ vänner så ska jag för er berätta.

Jag överlevde ju sjukan efter att ha jobbat bort den i fredags. Det var ju tur, så jag slapp dö.
Jo, i lördags skulle jag också jobba, men mådde av obefogad anledning för jävla skitdåligt. Antar att jag såg ut som en sån där som har sålt smöret och tappat pengarna, för Annica tyckte det var en bra idé att jag slutade och började supa min skalle i bitar istället.
Jag gjorde det.
Jag ställde strupen på vidöppen och började hälla. En timme senare var jag på god väg in i apstadiet.
Puben var helt död så vi valde att förflytta oss till en fest i närheten.
Alkoholförtärandet fortsatte. Någon nämnde ordet Singstar.

Eftersom jag hade ungfär 2% kvar av min röst så förlorade jag hela tiden. Inte fan spelade det någon roll, jag höll hårt i micken, ingen skulle få skilja oss åt.

Igår vaknade jag trots att jag helst hade låtit bli.
Ja, jag blir ju alltid bakis. Inte bakis som alla andra nej nej. Bakis så att jag hellre hade tagit livet av mej, för det hade varit värt det. Att förlora livet, bara jag slipper må sådär.
Igår var det värre än någonsin. Ett tag trodde jag att jag skulle självdö. Jag överlevde.

Fan vad hon är dålig på att uppdatera sin blogg, den där Linn.

Ja, jag vet! Snart skiter jag i att gå in där och läsa.

Ja, jag också!


Jajaja, jag ska bli bättre. Det har bara varit mycket.
Idag har jag till exempel omkommit flera gånger för att jag har varit så bakis.
Have faith!

Jodå, jag mår faktiskt lite bättre idag.
Förutom nysningar, slemmig hals och heshet, så ska är det mycket bättre..
Trots nysningar, slemmig hals och heshet, ska jag ta mej en dusch nu. Jag ska nämligen ta mej till puben sen för att servera drinkar med förkylningsbaciller i ikväll.
Kom gärna dit.

Ser ni vad som fattas?



Annars kan jag berätta.
Ipren!
Detta kan betyda att jag snart har 50 graders feber.
Men jag håller ut.
Jag är stark.
Jag ska ta mej genom detta.

Ok, vi kör. Jag har ändå inget bättre för mej. Förutom att tycka sjukt synd om mej själv och tro att jag kommer dö inom kort.

Dagen började uselt med att M var tvungen att ta tåget hem till Stockholm tidigt som sören.
När han stängt dörren från utsidan, slängde jag mej i sängen och tänkte ta igen lite förlorad sömn från dom senaste dagarna.
Jovisst, jag vaknade vid fem tror jag, med feber och förkyld som en ko.
Oh well, bara att bita ihop. Det var ju nyårsafton.
Sandra trillade in hos mej så småningom, och som vanligt när vi ska något, tog vi god tid på att göra oss i ordning.
Hela tiden ville jag helst klättra upp i min säng, dra täcket över mej och sova i en vecka eller två. Sandra var flitig med att berätta för mej att jag såg ut som att jag helst ville dö.

Klockan var väl kanske halv elva när vi äntligen lyckades ta oss till Nisse.
Där var vi i en halvtimme ungefär, innan vi tog oss in till stan med Nisses bil. Det skulle bli en snabbis till stan och sen tillbaka innan tolvslaget.
Jo tjena. Sandra och Linn - inget går någonsin som det var tänkt. Dömt att misslyckas.

När vi fortfarande var inne i stan började bilen låta lite märkligt. Wröm wrööm wuuoooööömmm. Ungefär så.
Det gick dock över ganska snabbt och vi tittade på mätaren för att försäkra oss om att det fanns bensin i bilen. Visst fanns det det.
Vi gasade på lite extra för att verkligen hinna tillbaka innan det var raketdags.
Kommer ut på motorvägen.
Wruuuoooööööm host wrööm host host woouurrööömm.
Vi hann ut på motorvägen.
Bilen dog.
Klockan var nu 23.45.
Jag ringde Nisse och frågade vad fan som stod på med hans bil.

Nisse: Vadå då?
Linn: DEN ÄR DÖD!
Nisse: VAD?
Linn: JAA! Vi står på motorvägen och bilen är död?
Nisse: Skojar du?
Linn: NEJ! Bilen är död! Klockan är kvart i tolv, det är nyårsafton och vi står stilla på motorvägen.
Nisse: Nääää?
Linn: Jooooo!
Nisse: Neeeej!! Bensinmätaren har ju fastnat. Jag trodde bensinen skulle räcka. Är det sant?
Linn: Jaa, det är sant!
Nisse: Neeej! nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.
Linn: JO!

Som tur är så är det ju inte som att alla, varenda jävel, dricker sprit på nyårsafton. Tur också att det var lätt att komma på någon som kunde hjälpa oss.

Klockan blev 00.00 och vi tittade på vår skumpa som vi inte kunde dricka eftersom Sanca var tvungen att köra så småningom.




När vi stått utanför bilen och tittat på raketer en stund blev det kallt och vi förflyttade oss in för att fira vidare.


GOTT NYTT ÅR!


JA PRECIS, GRÅTT NYTT HÅR!!

Tack och lov kom Sandra på att hon har en vänlig vän som nyss har fått barn och denna vänliga själ, Linda, tog sej ut runt tolvslaget på nyår, för att inhandla bensin och rädda oss från the highway.

När vi väl var framme hos Nisse var festen helt död och vi bestämde oss så småningom att gå hem till mej.
Det var Sandra, jag och några folk som jag knappt känner.

Nattens höjdpunkt var när Dennis skulle hämta ett glas.
Han tyckte uppenbarligen inte att mina köksluckor var speciellt moderna, med tanke på att han i ett försök att öppna en, ryckte loss den.



Genom att slå den i huvudet på sej själv försäkrade han också sej om en bra bakfylla idag.







Själv då?

Jag lovar att ni ska få skratta åt den sämsta, men mest komiska, nyårsafton EVER.
När jag mår lite bättre.
Om jag överlever den här förkylningen.

Pigg som en mört, frisk som en nötkärna och glad som en lärka?

Eller.

Trött som en gnu, förkyld och febrig och lite purken för att jag saknar M?

2009 here we go!