Lantlollan

Det är allt jag har att tillägga just nu.

Den här idén hittade jag inne hos Emil.
Jag funderade lite på hur jag skulle lägga fram fråga om jag fick sno den geniala idén, men förstod snart att han hade själv stulit den.
Så då snor jag den från honom.

Ni ska alltså ge mej rubriker och sen måste jag skriva utifrån det.
Beroende på hur väl ni känner mej och vilka hemlisar ni vet om mej, lovar jag att försöka lyda era rubrik-order.

Kör!

Jobbigt om jag inte får en enda kommentar på det här, känner jag.

Kom nyss hem från en trevlig stund med Mikael och hans underbart söta dotter.
Förutom några ostbollar så har jag inte ätit något sen lunch. Till saken hör att jag är ett omkringvandrande PMS dessutom och skulle kunna sluka en Brontosaurus Rex.
I vanlig ordning har jag inget värt att kalla mat hemma, men till min egen förtjusning mindes jag plötsligt att jaju faktiskt köpte chips igår och hade halva påsen kvar.
Aaaah ååååh oooooh vad gott! tänkte jag.



Vi tänker tydligen väldigt lika.
Min hund och jag.

Tydligen ska det vara farligt att äta vissa frukter när man är rökare.
Igår läste jag att man löper större risk att drabbas av tjocktarmscancer.

Åh, herre min skapare! Hur ska jag nu lösa detta? tänkte jag.

Efter en stunds panikartat funderande bestämde jag mej.
Jag får helt enkelt sluta.

Ja, att äta frukt alltså.

Idag känner jag för att våga mej in till den stora staden och fukta med strupe med en cider eller två.
Tänkte att jag kunde ju piffa till mej lite och började sminka mej.
Jag la på lite lila ögonskugga som ganska bra framhävde mina, i princip, blå ögon.
Med eyelinern formade jag dom sådär lite som en söt valnöt.
Det här blev ju bra, jag tar en bild på ena ögat. Det kan vara snyggt att ha som bakgrund på telefonen.



Nu undrar jag: är det någon som har lite botox på sej? Skulle jag kunna få låna lite kanske?

Note to self: Lita aldrig mer på bilder från din mobil!


Ni ser skillnaden eller? Det är kanske bara jag?

Om jag nu ska använda mej av häftigt innespråk, kan jag väl iallafall få till det rätt.

I skrivande stund, menade jag såklart.
Dumt av mej. Mycket dumt. Ber om ursäkt.

I skrivande tillfälle är jag verkligen lika trött som en babianröv är röd.
Och ändå sitter jag fast här.
Ändå går jag inte och lägger mej.
Varför, frågar jag mej själv. Varför?

I skrivande tillfälle är jag verkligen lika trött som en babianröv är röd.
Och ändå sitter jag fast här.
Ändå går jag inte och lägger mej.
Varför, frågar jag mej själv. Varför?

Typiskt svenskar att så fort solen tittar fram kastar man av sej kläderna och springer mot första uteservering. Skit i om det är 8 grader eller 28 grader, DET ÄR JU SOL.
Detta ska gärna göras sjukdomar och influensor till trots.
Denna påklädda kvinna har idag på sitt arbete beskådat människor i rekordkorta shorts och minismå linnen.
Jag tänker iallafall behålla kläderna på till träden är gröna.
Och tro inte att jag tänker tycka synd om er när ni blir sjuka. HA!

Ibland önskar jag att jag var en sån där hurtig jävel.
Då sätter jag mej upp i soffan och börjar planera.

Här ska det börja springas.
Ska gå minst en timme om dagen med hunden.
I princip flytta in på gymmet.
Börja simma.
Sluta äta godis.
Börja äta nyttig mat.
Äta regelbundet.

När jag suttit där ett tag och känner att jag börjar nå mitt tanke-mål, då tittar jag på fjärren, sen tittar jag på tv:n, tittar på soffan. Min väldigt sköna soffa. Börjar fundera på om jag är sugen på något gott.
Sen lutar jag mej tillbaka och i samma stund är min hurtig-kris över.

Jag ska börja träna, jag ska.

Grannen och jag har nu suttit i några timmar och smuttat på vin, medan vi diskuterat killar och deras sätt att tänka.
Blev vi smartare undrar ni.
Negative!

Gött!

Idag ska man visst luras. Denna sorgliga varelse är dessvärre inte i tillstånd att skämta till det sådär just nu, men en gång i tiden var jag faktiskt en riktigt rolig prick.

1 april för något år sen bodde en av mina vänner här bland husen.
Han var stolt ägare av en pimpad Volvo kombi. Inte helt omöjligt att han skulle sälja sin fru och dotter för att rädda denna Volvo ur en kris.
Min balkong ligger precis vid carporten och Linn fick en snilleblixt.
Ett sms skickades iväg.

Du borde nog gå ner och kolla din bil, jag såg några killar smyga runt där nere.

Nöjd med min insatts ställde jag mej sen på balkongen för att beskåda en panikslagen Christian komma springandes med ett bollträ.
Om jag inte misstog mej helt så var han svart i ögonen och röd som ett Mainsys-äpple i ansiktet. Även rök kunde skymtas ur öronen på honom.
När han var någon meter från bilen skrek jag från april, april, från balkongen.

Att jag två år senare fortfarande är i livet, det är ett mysterium.