Experimentupdate

Ja hörrni. Eftersom jag råkade fjortishångla med den ena och skicka fyllemess till den andra, så börjar vi om.
Nya tag.
Gör om. Gör rätt.



VM i blogguppdatering.

Fortfarande singel

Det blev självklart en smärre diskussion på detta inlägget.
Wolf vill ta sitt släkte i försvar och lägga över skulden på oss tjejer, det är vi som är konstiga. Och det är säkert så. Saken är att i boken skriver Greg flera gånger att killar hellre dör än att säga "jag är inte intresserad" rakt ut till en tjej. Det är ju klart felet dom gör. Felet vi gör är att analysera sönder allt han säger och gör, och omedvetet hittar vi på ursäkter till varför han inte verkar vara speciellt intresserad.
En gång i mitt liv har en kille sagt rakt ut med ett sms byggt av stenhårda ord: Jag ÄR INTE intresserad av dej. Jag vill inte träffa dej, jag vill inte prata i telefon med dej, jag vill inte att du skickar sms till mej, jag har inga känslor för dej.
Och det kan ju kanske uppfattas som ganska elakt, men faktum är faktiskt att detta är den enda gången jag verkligen har förstått att han är verkligen inte ett dugg intresserad, och lagt honom på hyllan och gått vidare med mitt liv utan större betänkligheter.
Självklart har jag, som dom flesta andra tjejer, träffat många andra som inte heller varit speciellt intresserade, men man har liksom hängt kvar. Och det beror ju enbart och endast på alla ursäkterna man själv har skapat. Slut med det.

Nu tänker jag alltså experimentera med mitt kärleksliv.
Det är ganska exakt ett år sen det tog slut med mitt ex, och under detta året har jag inte träffat någon som har intresserat mej tillräckligt mycket för att lägga energi på. Nu nyligen har två potentiella killar tagit sej in i mitt liv.
Jag tänker följa Gregs råd och bara luta mej tillbaka och se om det funkar bättre än när jag, faktiskt, patetiskt har greppat efter halmstrån genom att "bara skicka ett sms och fråga hur han mår" eller "råka ringa på fyllan".

Det ska bli intressant.


Se ironin i att den ena killen är samma kille som för ungefär sex år sen kastade iväg det väldigt rättframma sms:et längre upp i inlägget.

Singel

Igår läste jag boken "Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dej.". Den här boken borde alla singeltjejer använda som sin Bibel.
Man skulle väl kunna säga att det är självhjälpsbok, och det är en tjej och en kille från USA som har skrivit den. Det som gör den så bra är att killen på ett totalt ogenerat sätt berättar om alla tecken man som tjej måste öppna ögonen för när killar man träffar kommer med alla dom typiska ursäkterna. Det finns liksom inga ursäkter. Vill han ha dej så visar han det, and that´s that.
Han säger att man som tjej inte ska förvänta sej annat än att om killen verkligen är intresserad så kommer han visa det, och gör han inte det så är han inte värd att vänta på. För då vill han faktiskt inte ha dej.
Man ska alltså inte som tjej ta första steget eller vara pushig. Man ska inte ringa om han inte har ringt, och har han inte det så ska man inte stirra på telefonen för att vid minsta ljud hoppas att det är han som har tagit sitt förnuft till fånga.
För så är vi tjejer. På riktigt. Träffar man en kille man blir intresserad av så vill man klart att han ska vara intresserad tillbaka, och visar han inte det så hittar man på 238624086 olika ursäkter till varför. Han har mycket att göra. Han är inte redo. Han behöver träffa mej mer för att inse att han är intresserad egentligen. Han har inga pengar på telefonen. Ja, dom är många.
Enligt honom, och jag tänker välja att tro på honom, finns det inget som kan komma i vägen OM killen är intresserad.
Tjejen skriver om hur hon hatar att vara singel och allt vad det medför.
Jag hatar inte att vara singel. Jag hatar att jag inte har träffat någon som matchar mej. Jag är inte desperat. Men jag vill väldigt gärna träffa någon att dela mitt liv med.
Med det sagt så betyder det inte att jag är beredd att ta vad jag får. Absolut inte. Så har det aldrig varit, och är ännu mindre efter att jag läst den här boken. Han vill att vi tjejer ska förstå att vi inte är värda något mindre än det bästa. Och det är ju såklart helt sant. Dom som känner mej vet att jag är löjligt kräsen, kanske för kräsen, och säger ibland till mej att jag måste sänka min krav. Men varför? Man kan ju inte bara ta någon för att ha någon. Nej, då lever jag hellre ensam.
Den här Greg som har skrivit boken har på dom tre timmarna det tog att läsa den, lärt mej att inte vara den som ringer utan låta det bero. Som sagt, är han verkligen intresserad så kommer han visa det.
Så ni som tyckte jag var svår innan, it just got even worse.

RSS 2.0