Lucka tre

Här kommer nästa erkännande: Jag har varit nära att mörda en bankman.

Innan jag hade dator hemma brukade jag gå till banken en gång i månaden, för att sätta in pengar till min mamma som betalade mina räkningar via sin internetbank.
Jag hade hennes kontonummer i ett sms i min telefon, och varje månad var det samma visa; jag gick in på banken, skrev i lappen, satte in pengarna och gick därifrån.
Varje gång utom denna.
Denna gången var det en ny, ung kille i kassan.
Han började processen med insättningen och det tog ovanligt lång tid. Till slut uppstod en konversation.

Ung och oerfaren: Du får ursäkta, men detta är fel kontonummer.
Linn: Va?
Ung och oerfaren:  Ja, det är tyvärr fel kontonummer och jag kan inte sätta in pengarna.

Här kan jag tillägga att jag hade lånat 3000 av min mamma och dom skulle åka på semester dagen innan. Detta faktum fick mej att bli något nervös av att tänka tanken på vad min mamma skulle kunna ta sej till med mej om inte pengarna kom in på hennes konto.

Linn: Men jag sätter in pengar på detta kontonumret varje månad och det har alltid varit rätt innan.
Ung och oerfaren: Ok. Ja, då vet jag inte vad problemet är. Jag försöker igen.
Under tiden han försöker blir jag mer och mer irriterad, för jag vet ju att det är rätt, jag har ju gjort detta jättemånga gånger.
Ung och oerfaren: Nej tyvärr, det går inte.
Linn: Men det är ju väldigt märkligt att det inte går helt plötsligt.
Ung och oerfaren: Ja, jag vet inte vad jag ska säga annat än att datorn säger att det är fel kontonummer.
Nu börjar jag bli riktigt nervös, vilket gör mej irriterad och jag beter mej i ärlighetens namn, ganska illa och när jag pratar med honom gör jag det på ett ganska drygt sätt, trots att han gör allt i sin makt för att lösa detta till mej.
Linn: Du får faktiskt gå och hämta någon som kan hjälpa dej, för jag vet ju att det är rätt nummer.
Ung och oerfaren: Ok det kan jag göra, men jag tror inte att kommer hjälpa.
Linn: Bara hämta någon.
Stackarn går och hämtar någon äldre kvinna som jag har sett där många gånger. "phu nu löser det sej" tänker jag och hon börjar greja med datorn.
Gammal och erfaren: Nej det går inte det här, det är fel kontonummer.
Säger hon och går därifrån. Men vad fan!

Eftersom min mamma har en annan bank än den jag har, så ber jag, eller nej jag säger åt, den stackars killen att ringa hennes bank och fråga vad som kan vara fel med det här.
Han gör som jag säger och jag ringer samtidigt min mamma för att berätta om strulet.
Så samtidigt som han pratar med dom på hennes bank, är min mamma trevlig och säger sitt kontonummer. Jag kollar av det med det jag har telefonen. En siffra är fel. EN SIFFRA ÄR FEL!!
Det var alltså jag som hade fel. Förstår ni? Förstår ni att jag har stått där och drygat mej som en idiot, och dessutom varit jävligt nära att ha ihjäl den här stackars killen, i ungefär 20 minuter, så är det jag som har fel.
Jag bad till Gud att han skulle trolla bort mej, så jag kunde gå därifrån som osynlig.

Dagens blogg är herr Emils.
Jag har länkat till honom förut. Han skriver om intressanta och ointressanta saker, på ett sätt som får mej att skratta högt i min ensamhet. Han lyckas verkligen pricka rätt på min humor varje gång.
Läsvärd!

Kommentarer
Postat av: Anneli

Hahaha..Du kan vara rätt pinsam vännen..Men i like u anyway....Man ska va lite uddas

2008-12-03 @ 18:14:59
Postat av: Sandra

ASG...men jag hajar inte.. hur kunde det bli fel i telefonen då om du nu gjort det så många ggr innan??

2008-12-03 @ 19:58:40
URL: http://www.metrobloggen.se/sanca
Postat av: Linn

Jag hade visst två sms. Ett med rätt och med fel. Det visste inte jag.

2008-12-03 @ 20:15:44
URL: http://lantlollansblogg.blogg.se/
Postat av: simon

gjort en liknande grej med ett lånat visakort, skulle handla och var säker på koden som var fel. sällan känner man sig så dum





<a href="http://imonism.blogg.se">blogg</a>

2008-12-03 @ 20:54:07
URL: http://imonism.blogspot.com

What´s on your mind?:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0