Hur mår grisen?

Ja, jag har legat lite lågt med det här att berätta om grisen.
Mest för att han inte mår speciellt bra sen hans sexualitet uppdagades.
Men för att ni inte ska oroa er allt för mycket, så kommer här en liten uppdatering.

Jag hittade en hundleksaksgrispsykolog i trakterna och där har han nu spenderat en hel del tid.


Vad jag inte hade räknat med var att Biffen inte heller mådde speciellt bra.
Avundsjuka för att grisen fick så mycket uppmärksamhet helt plötsligt eller det faktum att han är schitzofren (enligt Mathias)? Jag låter anledningen vara osagd, men han uttryckte tydligt att han också behövde prata med någon.

Så så fick det bli.



Jag lovar att ta väl hand om mina djur i framtiden och så fort dom mår lite bättre ska jag berätta lite mer om oss och vår vardag.

Grisens nya vän

Ni minns väl hon där märkliga i röd klänning, som jag berättade att vi släppte in på julafton?
Hur som helst så hade hon ett djur med sej. Oklart vilket sorts djur han är.
Någon som vet?



Vi pratade länge om grisen och djuret, och jag berättade om alla turer med smink och dåligt umgänge och att jag inte trodde att grisen mådde speciellt bra.
Plötsligt undrar hon "Vill du adoptera djuret?".
Kvinnan i den röda klänningen klargjorde för mej att hon skulle komma att sakna sitt djur fruktansvärt, men att hon måste tänka på djurets bästa i första hand. Hon var helt säker på att grisen och djuret skulle trivas tillsammans och efter en stunds funderande bestämde jag mej för att göra det. Kanske var detta vad grisen behövde.

Till en början gick det väldigt bra mellan dom.



Jag märkte en klar skillnad på grisen.
Han slutade sminka sej, han var liksom gladare och han slutade till och med att hänga med "dom där".

Dom gjorde allt tillsamman, grisen och djuret.
Dom tittade på tv.



Hela familjen var ute på skogspromenader, vi åkte till och med till hembygdsparken i Ängelholm och tittade på djuren där.

Dom lekte så fint med varandra.



Allt var frid och fröjd, alla var glada.

Tills en dag.
Jag tyckte att dom båda betedde sej lite underligt under dagen, dom stängde liksom in sej i sovrummet och var misstänksamt tysta.
När jag frågade vad dom gjorde svara dom i kör "Inget speciellt".
Till slut blev jag orolig och överraskade dom med att öppna dörren utan att knacka först.



Nu har jag blivit tvungen att ha dom i skilda rum, i väntan på att komma på en lösning på familjens nya problem.

Det enda som är bra med den här situationen är att jag nu börjar förstå alla dessa utspel och problem med grisen.

Grisen är gay.

Grisen får en kompis

Igår insåg jag att grisen verkligen mår dåligt. Varför utsätter man annars sej själv för detta?




Jag är verkligen orolig för honom nu.
Han har börjat umgås i mindre bra kretsar. Fyllehundar och pundarråttor är inga jag vill ha i sällskap med min gris, det måste jag erkänna.
Därför försökte jag presentera honom för igelkotten.



Det verkade fungera bra först. Dom väsnades tillsammans och gjorde allt i sin makt för att irritera mej.

Men så när jag vaknade idag slogs jag av den här synen.



Han sminkar sej och pratar om piercingar och tatueringar.
Han förstår inte att jag blir orolig, och nu var jag tvungen att ta ett drastiskt beslut.
Han får helt enkelt hållas fängslad till vi kommit på hur vi ska tackla den här situationen.



Min mamma (grisens mormor och den som är ansvarig för att grisen överhuvudtaget finns i vår familj) har i en kommentar lovat att grisen ska få en kompis.
Jag drar slutsatsen att hon tänker ge oss en ny familjemedlem i julklapp och hoppas för mitt liv att hon vet vad hon gör.
Men ja, grisen behöver nog en kompis. Någon som förstår honom.

Hur mår grisen?

Jag har förstått att ni undrar lite över grisen och hans hälsa. Mår han bra?
Tyvärr måste jag meddela att jag inte tror han mår särskilt bra. Jag har nämligen hittat honom på några synnerligen märkliga ställen dom senaste dagarna.
Döm själva.


Här står han dagarna i ända nu för tiden. Jag försöker att få
kontakt, men han vill inte lyssna på mej.


Hur han fick igång kranen vet jag inte, men det var tur att jag
hann komma in på toa i tid.


Igår letade jag länge efter honom innan jag hittade honom
i den längsta lampan jag har.


Jag är lite rädd för hur det kommer gå för grisen.

Hur går jag vidare med det här? Finns det någon hundleksaksgrispsykolog i närheten av Helsingborg? Är det någon som vet?


Och kom inte och säg att detta är mitt fel och att jag har gett honom för lite kärlek. Skyll inte alltid på mamman. Jag har försökt, men ni ska veta att det inte alltid är lätt att han en tonårshundleksaksgris i huset.


Beviset



Bara för att ni ska förstå så ber jag er skruva upp på högsta volym och tänka er in i att detta måste jag lyssna på hela dagarna. Då kanske ni slutar gnälla om att jag hängde grisen och FÖRSTÅR.
Om ni undrar varför det är så mörkt, så har jag bara glömt att köpa glödlampor. Klart gick ju en sönder idag. Ska ta mej ner till ICA så fort det slutar ösa som om jag bodde mitt i en jävla regnskog.

Han förstör mitt liv!

Varje dag är han där. Det första jag hör när jag vaknar är honom. Så fort jag slagit ett nummer på min telefon börjar han väsnas. Varje gång jag tittar på ett bra program finns han i bakgrunden.
Och allt är min mammas fel. Hennes tanke var säkert god, hon trodde att han skulle få mej glad. Och visst fan skrattade jag dom första 10 gångerna han försökte roa mej. Men dom resterande 3562575768 gångerna var mest olidligt jobbiga.
Nu är det ju inte bara jag som drabbas om jag väljer att kasta ut honom, utan även min hund. Kankse till och med mest min hund. Han skulle sakna sej fördärvad, det är jag säker på.
En sak är iallafall säker, och det är att JAG HATAR HONOM!
Jag vill ha ut honom ur mitt liv! Jag vill aldrig mer se honom!
Men för min hunds skull, enbart hans skull, låter jag honom stanna.
GRISJÄVEL!! Han låter oink oink oink oink ta mej fan dygnet runt!!

  

RSS 2.0