Lantlollan

Jag gör som städaren på Väla och faller på knä för er för att be så hemskt mycket om ursäkt för mitt hemskt dåliga beteende (dåliga uppdaterande) igår.
Kan ni finna i era hjärtan att förlåta mej?

Igår hann jag inte mer än att vakna innan den upptagna dagen började nämligen. Och mitt liv som annars är totalt händelslöst, min kropp var nästan i chock hela dagen.
Hos mamma åt vi, sen åt vi, och så åt vi lite till.
Vi firade ju Noah. Han åt, sen gick han ut med en kompis ett tag. När han kom hem gick han upp på sitt rum och spelade i två timmar. Det var kul att fira honom...
Aja, det var mysigt att umgås med familjen.

Förra helgens bravader har lyckats skrämma mej. Jag som annars är tuffast i stan (mest när jag är full).
Jag brukar hoppa av bussen i hålans "ghetto". Där alla dessa tuffa "gangsters" hänger. Dom där som var tillräckligt tuffa för att vara sju stycken att sparka på en liggande, ni vet.
Igår mesade jag. Åkte istället hela vägen upp till centrum och hoppade av där.
I centrum ligger ju puben, så då var jag tvungen att gå inom där. Det var väl lite trevligt. Båda i baren var sjuka. En hade influensa och den andra sprang på toa och spydde. Så charmigt så.

Annica och jag sjöng lite karaoke. Som vanligt. Vi är bäst ju. Alla som flyr och alla som håller för öronen, dom är bara avundsjuka. Eller?


Jag vaknade till snö. Lovely.


Det lagas mat. Noah: Nu ser du inte mej, för jag ser inte dej. Då slipper
jag vara med på bilden?


Biffens bästa kompis. Herr Dogge.


Letar ni efter Joel? Han finns vid datorn!!