Lantlollan

Jag läser följande i Annelis blogg:

"Det är nog inte så hemskt som det låter för förtillfället har jag en bricka med ett glas på och clementineskal + en mugg som behöver diskas.
Fast brickan kommer jag ta ut i köket, men jag kommer inte diska.
Ha, där är en sak: Jag kan låta där vara disk i diskhon i nån dag, sen kan jag faktiskt låta det komma dammråttor"

Sen fnissar jag lite och funderar på vilken doktor jag ska ringa, som kan hjälpa henne.

Jag hatar att diska. Hatar! Helst skulle jag använda engångssaker. Tänk på miljön, säger ni. Jag gör ju det! säger jag. Jag skrev att jag helst skulle göra det, men jag gör ju inte det. Lär er läsa för fan.
Dessutom diskar jag så sällan som möjligt, alltså sparar jag på vattnet.
Vi är kompisar, jag och disken. Vet inte om jag skulle må bra utan den, jag skulle nog sakna den förfärligt. Jag menar, den är ju alltid där. Som en trogen vän.



Har man dessutom en hund som fäller elva jävla månader om året, och om man dessutom är lat, då får man välja att bli vän med dammråttorna.
Jag brukar mata dom. Med pinkisar.
Funderade på om jag skulle göra ett experiment och låta bli att dammsuga på en vecka.
Sizen på råttorna är efter två dagar den här:



Om jag låter dom vara i en vecka kanske vi kunde göra en film? Invation of the damerotts.