Lantlollan

Jaja, jag ska, jag ska.

Eftersom det var unikt spännande i hembyggdsparken i helgen, så skulle jag ta en tur dit med Mikael och hans dotter idag igen.
Men tydligen har dom redan varit där, och jag missade allt det roliga för att jag jobbade.
Vad ledsen jag blir! Nästan så att jag kastar mej på golvet och gråter hejdlöst samtidigt.
Ungefär i kaliber med helgens lilla missöde, vill säga.
Om getterna saknar mitt ryckande i deras horn vet jag inte, men jag kan bara tänka mej hur otroligt ledsna dom är för att jag inte fick följ med. Kanske till och med mer ledsna än mej.




När jag googlade den här bilden fick jag upp en rubrik:

"Ge bort en get"

Tyvärr riktades det inte mot folk som mej, folk som gärna skulle vilja ge en get till en vän.
Till exempel till Sanca.



För övrigt tycker jag dom är ganska lika, geten och Sandra.