Lantlollan

Eftersom den här bloggen handlar om mej och mitt liv, och därav även mina vänner, så vill jag nu presentera mina nyförvärv i vännerskaran.

Låt oss börja med Wolf, här har ni honom:



Wolf heter egentligen Ulf, och historien bakom varför han för mej blev just Wolf funkar bra som förklaring på den här mannen.
Vi var på fest för några helger sen när Uffe valde att berätta för mej att när han är utomlands brukar han presentera sej som Wolf.
Till saken hör att han helgen efter skulle åka till Milano och hälsa på Sandra (hon är sjukt het, jag veeet). Jag informerade honom om att om han presenterar sej för hennes vänner som Wolf så kommer hon omkomma.
Veckan gick och jag hade helt glömt bort att vi pratat om detta när jag på fredagnatten får ett meddelande av Uffe om att Sanca inte alls hade skrattat ihjäl sej.
Då kom jag på att vi pratat om detta och skrattade ihjäl mej en gång till samtidigt som jag skickade ett mess till Sanca och undrade hur det var möjligt att hon inte avled. Och självklart hade hon gjort det, men hon är inte riktigt lika oförskämd som jag är, så hon höll sej men berättade att det hade blivit aningen tyst.
Dagen efter berättade hon att när dom hade varit ute hade en av hennes italienska vänner vänt sej mot Uffe och sagt: Look here Wolf!
Att någon av oss lever idag är ett mysterium.


Sen har vi då Tannalös, här har ni honom:



Jag känner lite att en förklaring på smeknamnet är något överflödig här.
Hur ska jag förklara denna man?
Han är helt klart den allra fattigaste människa jag känner. Jag vet inte riktigt hur det går till, för han måste ju få pengar som oss andra, men han har aldrig en krona. Mysteriet är att han lyckas ändå bli skitfull varje helg och äta ute några dagar i veckan. Ändå har han inte råd att köpa ett bröd till frukost. Fejjangruppen "Alla vi som någon gång har matat Tannalös" säger väl i och för sej sitt.
Så ofta han kan, i princip varje fredag och lördag, bjuder han hem alla han känner, alla som känner dom han känner och alla dom som känner dom som känner dom som känner honom, på fest.
Tannalös och fest går liksom hand i hand.


Och sist men inte minst har vi Kenat Kuk:



Många har åsikter om och kommenterar ofta och gärna Wolfs och Kenta Kuks vänskap.
Dom är liksom som Philip och Fredrik, Björn och Benny, Per och Marie.
Det finns dom som påstår att Kent inte är den manligaste kniven i lådan. Hans flickvän sa en gång till några killar som kom till en fest något i stil med "äntligen lite män". Kent var redan där.
För övrig älskar inte Kent att jag kalla honom för Kenta Kuk. Men jag tänker fortsätta med det. Kanske lite just av den anledningen.


Dom här killarna är tre genomsnälla människor. Lite underliga är dom, men det gör inget. Det är ju därför jag gillar dom så mycket.
Hur kan man göra annat?