Lantlollan

Försöker återhämta mej efter att ha sett den här bilden, och insikten som kom med det.

När jag kom hem var jag en smula hungrig och tänkte att jag skulle steka mitt sista ägg och lägga det på en macka.




Jag tänkte visst fel. Det skulle jag tydligen inte alls göra.

Jag har lovat mej själv att den här bloggen ska vara personlig, men inte för privat. Jag tänker nu bryta det löftet. En gång, jag lovar. Bara en gång. Och till alla er som det inte berör; förlåt för fan.


Nu får du väl för fan ändå ge dej med ditt självgoda jävla beteende. Jag hade för fan likadant innan, men med svart bakgrund. Långt innan du hade det.

Telefonen ringde.

Linn: Hej.
Jasmin: Nu ska vi hitta en man till dej!
Linn: Jaha?
Jasmin: Ja nu är det dags.
Linn: Jaha?
Jasmin: Ja, jag ska registrera dej på en sida.
Linn: Jaha? Jag har provat det innan. Funkar sådär.
Jasmin: Ja, men detta är en annan sorts sida där kompisar ska greja.




Detta kan bara sluta på ett sätt. Åt helvete.

Jag fastnade totalt med den här jävla headern inatt. Javisst. Kom väl i säng vid fyra eller så. Somnade vid fem.
Igår var jag med Fredrik på akuten för han bölade (grät på skånska) om att han hade ont i sitt ben. Akuten kunde inte göra något åt hans problem just då, utan han skulle komma tillbaka idag vid nio.
Fredrik, som för övrigt är 31 år gammal, kunde för allt i världen inte åka in själv utan sin kvinna. Det gick inte ens att jag skulle följa med. Nej nej för fan, det måste vara hans Jessica som följer med på sånahär farliga äventyr.
Fredrik och Jessica är Jordan och Leons föräldrar. Och nu kan ni kanske själv räkna ut att jag var den som snällt fick rulla ur sängen i morse för att sitta barnvakt.
Det skulle kunna vara så att jag har ett smärre problem med morgonhumör ibland. Och det kan vara så att om Fredrik vill så kan Fredrik vara den mest irriterande människan i denna världen.
När han ringde första gången klockan tio i åtta hade jag först en liten önskan om att jag skulle halka i duschen och bryta nacken. När han ringde andra gången för att skrika HEJ LINN i mitt öra, och kolla om jag hade kommit upp ur sängen började viljan om att istället mörda Fredrik växa. När han för tredje gången ringde och jag svarade "jag kommer, sluta störa dej", och hans svar på detta var "men jag ville bara sjunga för dej", ja då var det bestämt. Fredrik skulle dö.
Vad jag vill ha sagt med detta är att ni ska vara glada att jag över huvudtaget är här för att uppdatera, och att jag inte sitter inspärrad på någon psykavdelning i närheten.

Oh yes I did! Jag gjorde en egen header. Och nu vill jag att ni överöser mej med kommentarer om hur jävla snygg den är.

Tack på förhand.

Ja, som ni märker har jag gått loss på designen här nu i några dagar. Nu vill jag bara ha en ny header som jag vill göra själv. Men eftersom jag är så pass retarderad i datorvärlden att jag inte ens klarar att få hem Photoshop, så verkar det inte som att jag kommer ordna det denna sidan av 2000-talet.
Hur sur tror ni att jag är för det?


Sur så in i helvete ja.

Inatt när jag var ute med hundet hörde jag ett väldigt märkligt ljud. Jag undrade vad det var för idioter som stod och sch:ade varann hela tiden.
När jag kom lite närmre insåg jag att det var två igelkottar som helt ogenerat utförde sexuella handlingar mitt på öppen gata. Va fan liksom.

Först GB-gubben och sen detta. Jag undrar vad har jag gjort för ont för att utsättas för detta plågeri?


Lucky bastards!

För att ge er ytterligare förståelse om hur det är att vara Linn ska jag nu berätta för er om min dag.
Först och främst kom jag inte i säng förrän klockan var över fem i morse eftersom hunden var bajsnödig ungefär var femtonde minut hela natten.
Klockan halv elva ringde telefonen. Då var det tid att rulla ur sängen och ställa in moodet på älska barn-moodet. Jag skulle nämligen passa Leon hela dagen.
När jag var på plats och Leons mamma hade lämnat fortet tänkte jag att jag skulle fixa till en sak här i bloggen. Hann väl klicka tre-fyra gånger bland hiv-koderna innan allt gick käpp rätt åt helvete. Vad jag än gjorde fick jag bara upp en massa felmeddelanden. När jag var på bristningsgränsen och tårarna var på ingång (eftersom jag just hade slarvat bort ungefär två års text) kom allt tillbaka. Men då hade jag ju panikklickat i en halvtimme och det mesta jag fixat med dom senaste dagarna var borttrollade. Ungefär här började jag bli självmordsbenägen.
Jasmin kom lite senare för att köra mej till veterinären och köpa hundmat. Packa in Leon och mej själv i bilen. Försöka knäppa bältet till ungens barnstol. Hjärnblödning nära. Slutade med att vi fick köra ner till ungens pappas jobb och knäppa bältskiten.
Vi hamnade iallafall i hålet där veterinären bor till slut. Helt jävla mörkt hos veterinären. Lapp på dörren. "Idag stänger vi klockan 15.00 på grund av personalmöte." Klockan var 15.05.
Vi snurrade sen runt där i hålet i ungefär en timme för att hitta någon annan veterinär. Veterinär obefintlig.
Till slut insåg vi att  det inte skulle bli någon hundmat just då, och körde hem.
När Leons pappa kom hem informerade jag honom om att vi tyvärr måste packa in barnen i bilen för att köra till djursjukhuset i Helsingborg. Det gjorde vi.
Hon var väldigt vänlig den där som jobbade där. Vi pratade lite om vädret och om hur dålig en hund egentligen kan bli i magen. Eftersom jag är kvinna och besitter något som heter simultankapacitet så satte jag samtidigt i kortet i läsaren. Slog koden. Medges ej. What? Va i helvete? Vi försöker igen. Medges ej. Amen dra åt helvete.
Till saken hör att jag är tillfälligt ofantligt fattig och mor min hade överfört ungefär exakt lika mycket som mathelvetet skulle kosta. Så jag visste ju att det fanns precis så mycket pengar.
En aning frustrerad gick jag ut till min telefon och loggade in på banken. Ja men självjävlaklart har dom dragit 169 kronor för något jag inte har en aning om. Självjävlaklart just idag. Just idag när jag har fått överfört exakt så mycket pengar som jag behöver. Ungefär här började jag slipa kniven som skulle få äran att kötta av min halspulsåder.
Tack och lov fixade det sej till slut, och jag hade maten med mej hem.
När jag kom hem ringde telefonen och jag skulle bli upphämtad för att köra och äta glass. I samma hål som veterinären bor. Mjukglass skulle vi äta. Och jag visste exakt var det fanns. Vi körde dit. Klockan 21.04 var vi på plats. Dom stängde 21.00.


Wanna change lifes for a day or two? Anyone?

Som att jag inte redan var tillräckligt tragisk, så träffade jag idag på han den där GB-gubben. Och som att jag fick en karatespark i ansiktet gick det upp för mej. Jag är ensam. Det är bara jag kvar.



Till och med han har hittat kärleken. Till och med han.


Skjut mej? Tack!

Hela bloggen försvann och jag har i panik klickat bort allt. Väldigt moget. I fix later.

iujgt87giug

Jag är iallafall ofantligt jävla skittrött. Varför går jag inte och lägger mej då, undrar ni. Och det ska jag berätta. Här är det skytteltrafik i dörren förstår ni. Jadå, hunden är sämre i magen än någonsin. Kaskadspyor och rumpkiss var tionde minut på ett ungefär. Senaste spyan valde han att lägga i min flipflop alldeles nyss. Väldigt obra om ni frågar mej.

Och ni tycker det är underligt att jag är lite märklig.

Å andra sidan ser det ut såhär på bordet ovanför.



Och det är ju inte heller så jävla ok liksom.

Såhär ser det ut vid min soffa. Där datorn är.

'

Det finns dom som skulle säga att detta inte är ok. Jag är en av dom.

Ja jag vet inte. Nu när jag är arbetslös nykter alkoholist är alla dagar lika liksom. Förut kunde jag ju lätt skilja på helg och vardag. Inte så svårt. På helgen var jag först full och sen ville jag dö.
Hur som helst. Lite dålig uppdatering här igår va? Jag var först på barnkalas och sen fastnade jag i Twilight-filmerna. Man skulle alltså kunna påstå att jag umgicks med blodsugare hela dagen.
Idag åkte vi till Tosselilla sommarland, familjen och jag. Där åkte jag en karusell, höll på att spy, åt en mikrovågspizza som kostade blygsamma 70 kronor, och träffade min nya pojkvän.



Han var en aning tjurig. Å andra sidan, vem skulle inte vara det om man tvunget skulle stå i en inhägnad hela livet.



I djur parken fanns det också lama djur.

Nykterhet i all sin ära, men herre min skapare vad tråkigt det är när telefonen plingar halva kvällen och jag svarar med att "ne-ej, jag sitter hemma jag, och tittar på film på datorn".
Jodå, jag har alltså suttit (eller ja legat, varför anstränga muskler när man inte behöver?) hemma och tittat på filmen med dom absolut mest svåruttalade namnen genom alla tider. Ja, Alice i underlandet alltså. Bra skit det där faktiskt.
Såg också säsongsavslutningen av Greys. Och det är ju en jävla tur att man inte är deprimerad, annars hade det nog varit lätt hänt att man råkade snubbla ner från en stol med en snara runt halsen. Känner man att man behöver tömma tårkanalerna någon gång är ju Greys ett bra alternativ faktiskt.
However, jag förstår att många av er är på fest idag. Och skitfulla är ni säkert. Vänligen ring mej imorgon när ni vaknar, så ska jag gladeligen skratta er i örat.

Nu har jag klurat med den här jävla gilla-knappen hur länge som helst. And I did it, oh yes I did.
Klickar ni på knappen här i inlägget gillar ni dessvärre hela bloggen. Men om ni vill gilla ett specifikt inlägg får ni, trots att ni är några lata as, gå in där man kommenterar, så har ni en knapp till där.
Bra va?