Raka eller vaxa?
Jag har alltid varit en rakare.
Mest för att vaxa känns som ett projekt och ett smärtsamt ögonblick.
Men för att undvika bikinilinje a la knäskål, bestämde jag mej för att bli en vaxare. Och idag skulle det börjas.
Jag promenerade till Ica, inhandlade Veet stripes, kom hem, ringde Sandra.
Var Sandra barmhärtig och sa att "neeej, det är inte så farligt"?
Nej, Sandra berättade att det gör skitont och övertalade mej nästan att min sista stund är kommen.
"Nåja, jag är väl kvinna." tänkte jag och började förbereda.
La mej på sängen, värmde upp stripsen, delade på dom, klistrade fast dom på min stackars hud.
Håll andan.
Ett, två, tre......
Ett, två....
Ett, två, tr....
Ett, två, tre!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ!
På riktigt? På allvar! På sant?
Fy för ända in i helvete! Det var bland det värsta jag har gjort!
Och inte blev det bra heller. Inte skitlätt att plåga sej själv och få med allt samtidigt.
Så efter några höga skrik på hjälp, bestämde jag mej för att ringa Jasmin och be om hjälp.
Så om en stund ska slänga upp muttan i ansiktet på en av mina bästa vänner.
Känns det bra?
Har känts bättre!
Om jag överlever lovar jag att uppdatera er om min mutta lite senare.
HAHAHAHA...Du kommer skrika liamöd när hon gör det på dig,men det blir ju alltid jobbigare närman gör det själv...Antar jag
jag gjorde de en gång innan vi skulle åka på semester och jag fick fete blåmärken i bikinilinjen... såååå jävla sjukt ont!!
