Lantlollan

Idag anlände han. Monstermaskinen. Herr Dammsugare. Jajjemen.
Monterade ihop honom så snabbt jag kunde för att få suga av mitt golv och inse att inget av dom har en ryamatta liggandes på sej. Egentligen.
Tio minuter in i processen började han låta lite konstigt den där. Han var liksom mätt. Ville inte ha mer hår ner i magen.
Oj, jag hade visst fått med en tandpetare. Hej och hå, det var bara att montera ner honom igen och börja leka McGyver.
Tjugo minuter senare, efter att jag försökt blåsa ut skiten vilket istället resulterade i en mun full av gammalt och väldigt äckligt dammblandat hundhår, var han redo att köra igen. I toppform.


I love my new red friend.