Lantlollan

Hör nu på go´vänner, så ska jag för er berätta.

Arbetslös som jag är så har jag ett visst behov av att få igång min A-kassa. För att få igång min A-kassa vill dom att jag skickar in arbetsgivarintyg från Sju Elva, Casa Grande och Tasty House.
Visst visst, I fix.
Det tog ungefär sex veckor innan jag hade alla intygen samlade, och det blev många samtal och ännu fler panikångestattacker i tron om att jag inte skulle hinna få allt och därmed inte heller få några pengar i tid att betala räkningarna.
När jag äntligen hade alla papperna och skulle skicka in dom, inser jag att papperna från TH inte fanns. Puts borta. Gone with the wind. Lost. B.O.R.T.A!
Det var bara att snällt skicka iväg ett mejl och be väldigt snällt om att det skulle gå fort. Och döm av min förvåning när jag hade dom i min brevlåda två dagar senare. Gött! Mycket bra jobbat!
Jag fick iväg papperna och började känna mej bekväm i att det faktiskt skulle lösa sej. Helvetespapperna skulle komma in i tid, och pengar skulle finnas på mitt konto en och en halv vecka senare. So far, so jävla good.

I tisdags var det en vecka sen jag skickade papperna, och jag ringde dit för att försäkra mej om att dom verkligen hade fått dom, och guess what. Det hade dom inte. Självklart. Who am I kidding liksom?
Dom förklarade att den där jättevulvan som spottat en massa aska och orsakat flygproblem, har gjort att det är en del förseningar hos Posten.
Ok. Jag ringer Posten.
Nja, det borde ju inte ha tagit en vecka iallafall, trots förseningar.
Ok. Jag ringer tillbaka till A-kassan.
Joo, men faktiskt är det så.
Ok. Jag väntar.

Idag ringde jag igen. Hade dom fått papperna? Nej, det hade dom inte. Dom förklarade att Posten har haft lite problem med förseningar i och med askmolnet från vulkanen på Island. You don´t say?
Då ringde jag Posten som vänligen förklarade att om brevet fortfarande hade funnits så skulle det varit på plats vid detta laget. Någon har helt enkelt slarvat bort brevet. Hon kunde inte veta om det var dom eller om det var A-kassan. Och tyvärr kunde hon inte hjälpa mej. Hon tyckte att jag skulle skicka brevet igen. En gång till.
Ja nej men dåså. Dåjävlaså.

Man skulle nu alltså kunna säga att jag är tillbaka på ruta ett.
Jag måste börja om och tjata på arbetsgivarna om nya intyg.
TH har redan skickat papper två gånger.
Jag var aningen otrevlig mot en av dom andra cheferna då jag tappade humöret när jag inte tyckte att jag fick papperna tillräckligt fort. Jag måste alltså med svansen mellan benen be henne skicka skiten en gång till.

Gotta love my life!