Lantlollan

Som vi har konstaterat några gånger tidigare så är jag både handikappad när det gäller händiga saker, och löjligt klumpig.  Cirka 357884346 gånger har jag tappat saker som topz och örhängen, ner i det där mörka hålet i handfatet på toa. Detta resulterar lätt i att det inom några veckor bli stopp och det resulterar i sej i en inte så smickrande doft. Varje gång måste jag förr eller senare ringa vaktmästaren och med svansen mellan benen berätta att det har hänt. Igen. Och igen. Denna gången vågade jag inte ringa, utan tog saken i egna händer. Och döm av min förvåning när jag faktiskt lyckades få isär skiten och ut topzen som låg där och ruttnade. Stolt som en jävla tupp monterade jag ihop och tvättade sen mina händer utan att vattnet stannade i handfatet. Jag har nu tagit beslutet att moppspannen ska få ingå som möblemang på min toa. För det finns inte en chans att jag ringer vaktmästaren och berättar att jag har slitit sönder underdelen och att den nu läcker.  Not a chance, säger jag!