Lantlollan

Jag ställde klockan på tolv. Vaknade två.
Klockan två var det alltså tid för ångestarbete. Ringde på nytt runt till alla arbetsgivare om nya intyg.
När jag var klar hade jag så mycket bajs på tungan efter allt rövslickeri att jag var tvungen att borsta tänderna med en toaborste och en full flaska klorin.
Av tre arbetsgivare var det EN som sa att han skulle fixa det pronto. Dom andra två hade så sjukt mycket att göra och skulle försöka få det gjort så fort som möjligt.
Förstår verkligen att det är jobbigt och krävande att skriva ut ett papper, stoppa det i ett kuvert och stämpla. Verkligen. Den träningsvärk detta innebär måste vara ett rent helvete. Kan jag tänka mej. Verkligen.
Som tur var ringde telen kort efter och det var Jåårdan som ville att jag skulle komma och mysa lite med dom framför barnprogrammen.
En snabb runda Legolek blev det också.

Jordan: Åååh jag hittar inte däcken.
Linn: Vilka däck?
Jordan: Dom runda såklart!
Linn: Dumt av mej! Är det det här?
Jordan: Ja bra! Säg till när du har hittat det andra.

För någon timme sen ville Sven och Wolf att jag skulle bli en aning fetare och tyckte att jag skulle äta våfflor med dom. Klart jag skulle det.
Och tur var väl det, för jag fick skratta ihjäl mej när Sven påminde mej om att hans första mobil köpte han av mej. Han var tydligen lagom stolt över sin nya mobil. Så lagom stolt att han gick på ICA och låtsades prata i den. Till det plötsligt ringde.

Och som att inte Wolf-historien redan var löjligt rolig, så berättade Uffe vidare om att han aldrig vet hur han ska presentera sej utomlands. Han har försökt många olika uttal, som då Wolf.
Han berättade om någon maträtt där sista delen av ordet var uffe men uttalas yff. Självklart har Uffe även provat presentera sej som Yff.

Nu blir det film. Inglorious bastards. Är den bra?