Lantlollan

Dom är äckliga. Dom är sviniga. Dom tar inte hänsyn till något, och inte till någon heller. Dom är förvisso ganska söta. Men bara innan dom fäller ut sina vingar. Dom är mörka varelser som dras till det ljusa i livet, enbart för att förstöra det för oss oskyldiga (ljuset alltså) (för er som inte förstod) (är ni med?) (förstöra ljuset alltså).
Nej, jag pratar inte om män.
Jag pratar om dom fantastiskt ocharmiga fladdermössen som bor i något jävla träd här utanför mej.
Detta är inga normala fladdermöss som håller sej borta från större varelser, TILL EXEMPEL MÄNNISKOR!
Nej då. Dom ska fladdra förbi så nära som möjligt. Och inte bara då och då inte, varenda eviga kväll ska dom susa förbi i hopp om att ramma en.
Och varenda eviga kväll är jag fruktansvärt tacksam att ingen är ute i närheten för att se på när jag skriker som en stucken gris och springer för glatta (glada?) livet för att slippa få en mus med vingar intrasslad i håret.
Vad jag har i planerna nu är att leta reda på fladdermössens högsta höns, senior Los Fläddermouse. När jag funnit honom ska jag kallblodigt mörda honom. Detta måste resultera i att jag blir högsta fladderhönset. Och då.. Då ska jag lura dom jävlarna till mass-självmord.
HA! Det är precis vad jag ska göra.